Alla unga kvinnor har inte alls blivit sexuellt ofredade

I DN skrivs det just nu mycket om misstänkta sexuella övergrepp på en musikfestival i somras. Polisen verkar ha tystat ner brotten och det hela omges av en rad märkliga omständigheter. I anknytning till detta har DN (och även andra tidningar) också publicerat artiklar där det påstås att alla unga kvinnor och tonårstjejer trakasserats och ofredats sexuellt. Att det är vardagsmat. Det är nu inte sant och det är lätt att visa på att uppgifterna är falska. Det finns nämligen bra undersökningar om detta. En är den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) som presenteras av BRÅ varje år.

Den senaste som finns och är offentliggjord är NTU 2014. Om sexualbrott står bland annat följande:

  • År 2013 låg andelen personer som uppger att de blivit utsatta för sexualbrott på 1,3 procent. Det är en ökning jämfört med 2012, då andelen var 0,8 procent, en nivå som varit i princip oförändrad sedan 2005.
  • Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män och vanligast i åldersgrupperna 16–19 och 20–24 år.
  • Den vanligaste brottsplatsen är en allmän plats, och det vanligaste är att gärningspersonen är okänd för den utsatte.

Av de tillfrågade uppger 1,3 procent att de blev utsatta för sexualbrott under 2013, vilket motsvarar ungefär 98 000 personer av befolkningen (16–79 år). Andelen utsatta för sexualbrott har varit relativt stabil under de tidigare mättillfällena, men 2013 års resultat innebär en ökning (från 0,8 % 2012, se tabell 3.1). Sexualbrott är en brottsyp där det är relativt vanligt att man är upprepat utsatt. Ungefär hälften (50 %) av personerna som blivit utsatta för sexualbrott har blivit det mer än en gång, de flesta (43 %) har blivit utsatta 2–10 gånger och en mindre andel (7 %) har blivit utsatta fler än 10 gånger. Antalet händelser uppgår uppskattningsvis till ungefär 425 000, vilket är avsevärt högre än föregående

[…]

Betydligt fler kvinnor än män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott, 2,4 procent av kvinnorna och 0,2 procent av männen uppgav att de hade blivit utsatta för sexualbrott under 2013. Skillnaden mellan män och kvinnor har varit relativt oförändrad sedan 2005, men ökar i och med resultaten för 2013 eftersom utsattheten bland kvinnor har ökat.

Utsatthet för sexualbrott är vanligast i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 respektive 20–24 år), där andelen utsatta är mellan 3,7 och 3,8 procent. För kvinnor skiljer sig utsattheten relativt kraftigt mellan åldersgrupperna (0,1–7,3 %), medan män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott i nästan samma (relativt låga) utsträckning (0,1–0,4 %), oavsett åldersgrupp. Mest utsatta är kvinnor mellan 16–24 år bland vilka 7,3 procent uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott under 2013.

7,3% av alla unga kvinnor mellan 16 och 24 år uppgav alltså att de utsatts för sexualbrott under 2013. Hur det såg ut 2014 och 2015 vet vi inte än, men det finn ingen anledning att tro det ökat på ett katastrofalt sätt.  Det är också möjligt att det finns en viss underskattning av antalet som utsatts då kanske inte alla unga kvinnor ser allt som händer som brott och därför inte rapporterar det i en sådan undersökning som NTU. Men även om det tas i beaktande är det inte på något sätt så att en majoritet unga kvinnor utsätts för sexualbrott.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

PS. NTU 2015 ska släppas senare idag och då kommer det nya siffror som främst berör år 2014.

About these ads

  • MarieKersey

    De första siffrorna (0,8%, 1,3%) är väl också på hur många uppgett sig vara utsatta minst en gång under ett givet år?
    Ser inte motsättningen i att exempelvis 7,3% av unga kvinnor råkar ut för något under ett år, och påståendet att under sin livstid hinner en stor majoritet av alla kvinnor råka ut för det i någon form. Kvinnor tillhör den åldersgruppen 16-24 under 9 år, det bör hinna bli en rätt stor andel som drabbas under hela tidsperioden. Det är säkerligen inte en helt jämnt fördelad risk, men jag tror inte heller att det är 7% stackare som utsätts igen och igen varje år.

    • Problemet i sammanhanget är det är samma kvinnor som råkar ut för övergrepp år efter år. Så det finns en motsättning. Det framgår om BRÅ:s rapporter om sexualbrott läses. Dvs det handlar inte om 7% nya kvinnor varje år. Alltså går det inte att räkna som du gör. Om vi tittar på anmälningar (inte jämförbart med NTU: siffror) så kan det vara så att övergrepp samma kvinna kan stå för 10% av anmälningarna vissa år. I Sverige är varje våldtäkt en anmäld våldtäkt.

  • Okej. Det kan mycket väl vara så att en majoritet kvinnor någon gång i sitt liv utsatts för sexuella trakasserier, men det gör det ändå inte till nåt ständigt närvarande, nåt vardagligt. Det är fortfarande ovanligt (i 2015 års NTU är det 5% av de unga kvinnorna som säger att de blivit utsatta under år 2014 och 1 % av alla kvinnor). Det är låga siffror. Det tyder inte på att det är ständig närvarande.

    • MarieKersey

      Pratar vi om sextrakasserier eller övergrepp nu? För jag pratade om vad jag skulle kalla sexuella övergrepp – dit räknar jag inte spontant de flesta verbala trakasserier eller i de flesta fall väldigt kortvarigt tafs på vuxna människor – de sakerna råder det väl ingen som helst tvivel för dig heller att de allra allra flesta kvinnor är med om ett antal gånger i sitt liv?

      • Det är möjligt att jag underskattar problemet då jag ju är man. Problemet är att jag aldrig varit i någon typ av miljö eller grupp där männen eller pojkarna öppet trakasserat kvinnor eller på något sätt begått övergrepp. Jag kan inte alls känna igen den typen av beskrivningar.

        Jag är uppväxt I Bohuslän. Till stor del i kristna frikyrkliga miljöer. Där är alla typer av sextrakasserier, oavsett om de är brott eller inte, faktiskt ovanliga. Däremot är det rätt vanligt med en konservativ kvinnosyn så att kvinnor har vissa roller och män andra roller. Det finns också gott om statistik som visar att skilsmässor är sällsyntare i frireligiösa miljöer. Det finns olika orsaker till de. Religionen är ibland mot skilsmässor, men det finns också en inställning där folk försöker reparera och åtgärd problem och där de ser skilsmässa som en absolut sista utväg. Inget som en gör rutinmässigt och lättvindigt.

        Det vore väldigt konstigt om inte uppväxtförhållanden och kringliggande samhällens kvinnosyn inte påverkade pojkar och mäns inställning till kvinnor. Det vore väldigt underligt om det inte resulterade i olika beteenden mot kvinnor i vissa situationer. Det vore väldigt konstigt om män i Sverige hade en lika konservativ kvinnosyn som män från Marocko eller Afghanistan. Om så vore måste ju den svenska feminismen och kvinnorörelsen totalt underkännas. Ingenting har ju i så fall uppnåtts. Men självklart finns det skillnader. Svenska män är med mycket stor sannolikhet, faktiskt nog helt säkert, bättre än män uppväxta i starkt patriarkala kulturer som exempelvis Saudiarabien eller Syrien. Nåt har ju kampen mot könsförtryck och för jämställdhet ha uppnått.

        Slutsatsen av detta är det är mer sannolikt att det finns kulturella skillnader i hur män uppför sig mot kvinnor än att det inte finns.

        • MarieKersey

          Jag tror ff a det du tar upp visar på att hur män beter sig i *grupp*, mer eller mindre *offentligt*, är otroligt kulturpräglat, fast man får verkligen inse att kulturer kan uppstå i vilken grupp som helst. Och att det inte bara handlar om jämställdhet – mitt intryck har alltid varit att det handlar mycket om ”gatukultur” generellt också, och andra saker. Jag känner igen din upplevelse av Bohuslän från mina somrar där när jag växte upp – det var det oskuldsfullaste som fanns 🙂 Vad som sen försiggår mellan hemmets fyra väggar är en annan sak.
          Men – nu vet jag inte, spekulerar – men skulle kunna föreställa mig att det finns små intima/sammanhållna konservativa samhällen här och där i Mellanöstern också där det inte alls är normalt med sextrakasserier öppet heller. Det är ju i vilket fall många män från Mellanöstern och norra Afrika nu som uttrycker chock och ilska över påståenden om att det skulle vara normalt eller accepterat i deras uppväxtsamhällen och tycker det är det absurdaste de hört. Inte lika många kvinnor som säger det…

          • Ja, precis. Vad som helst kunde ju pågå bakom stängda dörrar. Det visste vi ju inget om.

            Ja, det är klart att sexuella trakasserier av den typ vi såg i Köln sannolikt inte är accepterat i nåt samhälle.

  • Pingback: Lamotte underblåser fördomar och glömmer verkligheten | Svensson()