Forskning om sexualbrott och våldtäkter

Med anledning av den debatt som uppstått kring sexualbrott och våldtäkter efter händelserna i Köln länkar jag i detta inlägg till forskning kring detta. Jag ger också en mycket kort kommentar till varje rapport. När det gäller brott publiceras i stort sett all användbar och relevant forskning av Brottsförebyggande rådet (Brå)

Den första rapporten är från 2005 och heter kort och gott Våldtäkt. Den är från Brå och har nummer 2005:7. Det är en grundläggande beskrivning av våldtäktsbrotten då någon sådan inte fanns innan dess. Den bygger i stor utsträckning på uppgifter från offren, varav det stora flertalet är kvinnor. Detta innebär att studien utgår från kvinnors verklighet, erfarenheter och upplevelser och redovisar de två åren 1995 och 2000. Den visar framförallt att våldtäkter i huvudsak begås av män som känner offret, vilket nästan alltid är en kvinna.

Nästa rapport från Brå är Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre, utvecklingen under åren 1995–2006, rapport nummer 2008:13. Det är en ganska omfattande rapport som diskuterar våldtäkter ur jämnställdhetsperspektiv, offerundersökningar och anmälningar. Dessutom tas effekten av de lagändringar som gjordes år 2005 upp.

En rapport om gruppvåldtäkter från Brå finns också. Den publicerades år 2000 och visar bland annat att invandrare är kraftigt överrepresenterade när det gäller våldtäkter och gruppvåldtäkter. Dessutom visar den att de som begår våldtäkter nästan alltid är kriminellt belastade sen innan. Våldtäktsmän har alltså i allmänhet begått brott tidigare och många är vad vi kan kalla kriminella. Det betyder troligen också att det är en överrepresentation av arbetarmän och män från en fattig bakgrund bland våldtäktsmännen precis som bland alla andra brottslingar.

Från 2014 har vi rapporten Gärningspersoners kön och ålder vid misshandel, hot, rån och sexualbrott. Den visar att det i stort sett bara är män som begår sexualbrott och att de flesta sexualbrott begås mot kvinnor. De flesta sexualbrott begås mot personer i som är något yngre än gärningsmannen och ålderskillnaden ökart ju äldre gärningsmannen är.

Sen har vi kortanalysen Brottsutvecklingen för vissa brott mot person fram till 2014, också från Brå, publicerad under 2015. Enligt denna analys så hart utsattheten för sexualbrott inte ökats en 2005, möjligtvis kan det funnas en liten ökning år 2013. Men om det inte ligger kvar på den nivån år 2014 så föreligger enligt analysen ingen ökning. Hur det är med det kan vi se i Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) 2015.

I NTU 2015 har andelen som säger sig ha blivit utsatt för sexualbrott minskat så någon ökning av sexualbrotten verkar tveksam. Vidare står det att utsattheten för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män och vanligast i åldersgrupperna 16–19 och 20–24 år och att den vanligaste brottsplatsen är en allmän plats, och det vanligaste är att gärningspersonen är okänd för den utsatta. Dessutom konstateras att sexualbrott ofta handlar om upprepad brottslighet. Dvs offren blir utsatta för brott mer än en gång.

Ytterligare läsning är Brottsutvecklingen i Sverige 2008-2011, kapitlet Sexualbrott från Brå, Återfall hos sexualbrottslingar från Stockholms Universitet, en artikel från 2013 i Forskning & Framsteg om gruppvåldtäkter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads