De bästa filmerna och de sämsta filmerna

Jag var på middag hos min son i går. Tillsammans med min fru och en av mina döttrar. Vi diskuterade bl.a. bästa och sämsta filmer vi sett, skådespelare som blivit sämre med åren och sådana som blivit bättre.

Vi valde var och en ut filmer vi tyckte var bra, kunde konstatera att dåliga filmer var svårare då en inte ser färdigt den typen av filmer eller inte ser dem alls. Vi var dock ganska eniga om att många komedier är urusla och att det helt klart finns skådespelare som borde vara dödskallemärkta. Som exempelvis  Adam Sandler, Cameron Diaz, Jim Carrey (en av de som blivit sämre med åren), Chevy Chase och Steve Martin. Filmer med dess skådespelare är förstås i de allra flesta fall urusla. Annars var det mest genrefilmer som platsade bland de dåliga, exempelvis Dark Star, Dune och Flash Gordon om vi håller oss inom ett fält där jag har lite bättre koll. Men sonen tog också upp en del historiska filmer (Vercingetorix eller vad vi nu ska kalla den) och självklart finns det en del zombiefilmer som också platsar på listan över sämsta filmer.

Mer intressant är förstår bästa filmer. Sonen och jag var överens om att Aliens (andra filmen i Alien-serien för de som inte har stenkoll) i sin längre director’s cutversion är en av de bästa filmerna. Personligen framhöll jag Gökboet och Lock, Stock and Two Smoking Barrels som filmer som är mycket bra och haft stor betydelse för mig.

Gökboet såg jag första gången som ung på en utomhusbio i Grekland, dubbad till grekiska, är en av de filmer som jag upplever varit starkast. Jag hade läste boken vilket i det fallet faktiskt ger en extra dimension till filmen och gör den bättre. Och faktiskt nog förvandlar filmen från en deprimerande historia till en hoppfull berättelse. Vilket är viktigt för mig.

Lock, Stock …. för att den faktiskt handlar om en miljö jag upplevt på riktigt, bland mina släktingar i Bermondsey i södra London. Även om filmen förstås överdriver och är bitvis extremt våldsam kändes det ändås som den var relevant i förhållande till verkligheten i Bermondsey. Det finns en annan film som handlar om verkligheten i södra London, det London där mina släktingar bor, bott och växt upp. Nil by Mouth. Den är mer verklighetsnära än Lock, Stock … och därför betydligt obehagligare.

Min fru älskar Notting Hill och romantiska filmer är jag också förtjust i så det är en bra film som jag ser det. Vidare nämnde hon filmer som Amelie från Montmartre, The Full Monty (Allt eller inget) och Jag har älskat dig så länge. Filmer som jag också tycker mycket om. Dottern framhöll bland annat Stekta gröna tomater och Miyazakis tecknade och animerade filmer. Fantastiska filmer och fantastiska historier. Ingen tvekan om det. Dessutom Avatar, en film jag själv också gillar starkt. För sonen spelar de tre Sagan om Ringen-filmerna enormt stor roll. Hans barndoms böcker förvandlade till film.

Generellt var vi nog ganska överens även om jag och sonen kanske är mer inriktade på science-fiction, jag och min fru gillar mer klassisk Hollywoodromantik än vad våra barn gör. Men alla är vi förtjusta i sagor och myter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads