Tre mänskliga grundprinciper, flyktingkris och demokrati

Människan har ett värde. Alla människor är lika värda. Utifrån dessa åsikter bör vi människor handla.

Nazister, rasister, reaktionära nationalister, etniska extremister, religiösa fundamentalister, patriarkala kvinnoförtryckare, maffiakriminella och överklasselitister instämmer inte i dessa tre universella humanitära mänskliga grundprinciper. De sätter alla en dominerande/härskande/förtryckande/”överlägsen” minoritet före den samlade mänskligheten.

Då är det svårt att mötas i en samfälld diskussion om mänsklighetens framtid – om en värld bra för alla. Vi andra – vi demokrater – kan däremot samsas om den gemensamma frågan: Hur tillämpar vi dessa principer i konkret politik? Så här ser jag det:

Inom ramen för jordens, ekologins, naturens, livets och djurens rättigheter har alla människor lika förvaltarrätt över hela vår gemensamma planet och dess resurser. Som individer har människor i princip samma rätt att resa, bosätta sig och arbeta var som helst i världen. Ingen grupp människor kan i princip säga att de ensamma ska äga en särskild bit av världen för att de var där först, eller för att de råkar kontrollera ett visst landområde sedan historiska tider. Tror man på mänsklig jämlikhet tror man också i grunden på internationalism.

Alla människors jämlika värde betyder självklart att principen ”en person en röst gäller”, att alla människor har en jämlik röst i hela samhällets styre, och därmed i förfogandet över jordens samlade resurser – var än dessa råkar finnas. Som socialist menar jag dessutom att människojämlikheten kräver inte bara politisk utan även ekonomisk jämlikhet. Maktlöshet och fattigdom ska utrotas. Alla ska vara med och dela och bestämma. Det bör alltså självklart råda såväl politisk som ekonomisk demokrati, menar jag.

Men i en demokrati bestämmer majoriteten, och de kan vilja nöja sig med en demokrati begränsad till politiken, och lämna ekonomin till ekonomisk diktatur, alltså till kapitalism. Det är de i sin fulla rätt att göra – demokratins majoritetsstyre innebär också majoritetens rätt att begränsa demokratins utsträckning till enbart fria politiska val vart fjärde år (den ”svaga” grunddemokrati som råder i dag, accepterad/tolererad av folkmajoriteten).

Hittills har jag tagit upp människan som individ och hennes rättigheter. Men människan är av naturen en såväl individuell (personlig) som kollektiv (social) varelse. Därför bygger vi samhällen. Därför skapar vi även demokrati som är ett samfällt beslutsfattande där majoriteten/kollektivet bestämmer över minoriteten av individer (inom ramen av vissa grundläggande fri-rättigheter som majoriteten måste respektera).

Men människan har aldrig lyckats skapa ett internationellt demokratiskt samhälle. Den verklighet vi har att förhålla oss till är att en fungerande demokrati hittills enbart har upprättats på maximalt nationell nivå. Och inte ens det gäller i stora delar av världen. Demokrati med dess friheter, jämlikheter och mänskliga rättigheter är idag dessutom hårt ansatt på många håll.

Inte ens försöken att skapa ett europeiskt samhälle/demokrati/nation har lyckats (om de försöken ens var ärligt menade). Människor i allmänhet känner världen över mest samhörighet med ”den egna gruppen”, ”våra egna”, ”vårt eget folk”. Det är dessutom högst troligt – enligt evolutionsvetenskapen – att människan inte bara är social av naturen, utan främst social, lojal och solidarisk med det egna folket eller etniska gruppen (en aspekt av vår naturliga etnocentrism). Därför existerar nationer som känslomässiga och reella fenomen i den globala verkligheten.

Det betyder inte att socialiteten, nationaliteten eller etniciteten är ”rätt” i någon mening. Att resonera så vore att göra det så kallade naturalistiska misstaget, att mena att om något naturligen ÄR så BÖR det också vara så i samhället. Att människan länge levt i ojämlika, diktatoriska klassamhällen innebär inte att det är rätt, och demokratin fel. Att människan länge levt i avgränsade nationella enheter gör inte tanken på internationalism fel. Att människan vid sidan av jämlikhet har en hierarkisk ojämlik tendens av naturen gör inte tanken på ett likvärdigt, jämlikt folkmaktsstyre fel.

Men vi måste ändå förhålla oss till att många människor är känslomässigt förbundna till de socialt konstruerade historiskt-kulturella samhällsformationer vi kallar nationer eller folk (och att denna beteendetendens sannolikt har en evolutionär grund). Och på samma sätt som demokratin tillåter att vi kan begränsa demokratin till enbart det politiska planet (alltså ingen ekonomisk demokrati = socialism), så måste demokratin också rimligen tillåta att vi i huvudsak tillämpar demokratin inom nationalstatens ramar. Om flertalet människor så önskar.

Om folkmajoriteten i världen och folkmajoriteterna runt om i världen vill ha politisk demokrati men inte ekonomisk är det deras fulla demokratiska rätt. Om folkmajoriteten i världen och folkmajoriteterna världen över vill ha en huvudsakligen nationell demokrati men inte (eller begränsad) internationell demokrati är det också deras rätt.

Det innebär att individernas rätt att resa, bo och arbeta världen över kan komma att begränsas av de nationaldemokratiska folkkollektivens rätt att bestämma över utvecklingen i de egna nationella territoriella demokratierna. Då människan är såväl en individuell som en kollektiv varelse måste det i demokratier vara möjligt att kompromissa mellan individrätt och kollektivrätt.

Idag utgör det globaliserande kapitalet det främsta hotet mot den nationella demokratin. Och den kosmopolitiska kapitalistiska Eliten erbjuder inte Folket internationell demokrati istället. Den samlade vänstern i världen, som i princip och av tradition är internationalistisk, tror dock på den principiella rätten till nationellt självbestämmande. Alltså rätten för folk och nationer att i demokratisk ordning delvis avgränsa sig från världssamfundet.

Även om jag personligen skulle vilja ha en enad internationell demokrati med fri rörlighet, så måste jag i den reellt existerande nationaldemokratins namn acceptera att majoriteten av jordens människor ännu föredrar nationellt folkstyre. Det vill säga att de i första hand känner samhörighet med, vill styras av, och är solidariska med dem som de uppfattar som ”det egna folket”.

I enlighet med den tanken blir det fel att kinesiska individer har rätt att fritt flytta in i Tibet och Sinkiang för att i överensstämmelse med den kinesiska imperiepolitiken sinifiera (”kinesiera”) dessa länder, och göra dess folk till minoriteter i sina egna länder. Därför är det också fel att marockaner fritt har fått flytta in i det ockuperade Västsahara där de numera utgör folkmajoriteten. Därför var det fel att vita västerlänningar krossade Amerikas indianländer, tog över deras marker, och på många håll blev den nya härskande folkmajoriteten.

Därför är det rätt att Kataloniens och Baskiens folk får rätt att avskilja sig från Spanien och bilda egna nationer om de så kräver. Samma rätt har Skottland, Kurdistan, Palestina och många andra förtryckta folk. Att bilda egna avskilda nationer för att styras av ”sina egna” behöver inte betyda att man anser sig bättre än andra nationer. Bara att man känner starkare samhörighet med sitt eget folk, och känner en större beredvillighet att solidariskt bidra till det egna folkets välfärd. Att älska sina egna barn och familj mer än andras barn och familjer betyder inte att man anser att dessa andra människor är mindre värda.

Alltså sammanfattningsvis, rätten till demokrati kan begränsas till politik (inte ekonomi) och till nationalism (inte internationalism). Det betyder att människan lika och jämlika värde kan få sitt uttryck i såväl individuella & internationalistiska rättigheter, som i kollektiva & nationella rättigheter. Och dessa kan komma att kollidera, varför man får leta efter kompromisser.

Ta exempelvis den nuvarande flyktingdebatten. Enligt ett internationalistiskt och individualistiskt MR-rättighetsfokus bör vi ha öppna gränser eftersom jorden tillhör oss alla tillsammans, och alla människor är lika mycket värda oavsett ursprung. Därför bör alla som vill och behöver det få komma till Sverige och där få fullständiga medborgerliga rättigheter (på sikt). ”Ingen människa är illegal”.

Enligt däremot ett nationellt och kollektivistiskt rättighetsfokus har olika människogrupper som bildar samhällen gemensamt rätt att som folk styra i sina egna nationer, och bestämma över dess resurser och gränser. Samt avgöra vilka som i egenskap av gamla och nya medborgare tillhör nationen – och därmed kan få ta del av dess (eventuella) solidariska välfärdspolitik.

Själv är jag både internationalist och nationalist. Jag skulle vilja ha en enad värld i så måtto att det finns demokrati på olika nivåer; lokal, regional, nationell, kontinental, och global demokrati. Med makten så långt ner som möjligt för att levandegöra och utveckla demokratin. Jag skulle vilja ha en mångkulturell värld med lokal makt. Men också på sikt skapa en sådan samhörighet mellan alla människor på jorden att de fritt skulle kunna flytta och integreras i vilka kommuner och nationer de själva skulle vilja välja att bo och verka i. Att alla skulle välkomnas och assimileras in i lokalbefolkningen överallt. In-födda som in-vandrade.

Men där är vi inte ännu. Och så tänker och tycker inte majoriteten av världens befolkning. Och då har de i demokratins namn rätt att upprätta nationella demokratier, där de själva bestämmer vilka som ska inkluderas i den nationella gemenskapen. Nationellt självbestämmande innebär rätten att nationen, gruppen, kollektivet har makten att besluta över sig själv och för sig själv. Varken jag eller andra har rätt att påtvinga dem en internationell demokrati om de så inte själva vill.

När den realsocialistiska vänstern i världen (”kommunismen”) behärskade en sammanhängande tredjedel av mänskligheten och planeten – mellan europeiska Elbe och asiatiska Mekong – så slog de inte heller samman dessa länder och folk till en (real)socialistisk superstat som överskred de nationella gränserna (även om tendenser fanns till ”sovjetpatriotism”). Och den nuvarande vänstern världen över verkar också politiskt på främst det nationella planet och inom de nationella gränserna. Nationalism kan vara såväl vänster som höger, progressiv som reaktionär, demokratisk som auktoritär (allt annat är ett missförstånd).

I enlighet med detta anser jag att kontrollerade gränser och rätten till begränsad invandring och flyktingmottagande är i samklang med tanken på alla människors lika värde och dessutom i enlighet med rätten till demokrati. Detta eftersom vi måste acceptera den demokratiska rätten till nationell demokrati, så länge som det är folkmajoriteternas önskan och vilja världen över.

Jag anser också att de alltid begränsade befintliga ekonomiska resurserna huvudsakligen bör satsas där de gör mest nytta för flest människor (ekonomi = hushållning). Alltså i form av humanitär hjälp till de fyra miljoner syriska flyktingar som lever under farliga och omänskliga förhållanden i Mellansöstern & Västasien. Se till att de får människovärdiga bostäder, demokratisk utbildning och arbete i och med de egna lägren.

På sikt bör vi arbeta för (världs)fred och för en sådan internationell ordning där inga flyktingskapande diktaturer accepteras av världssamfundet. Eftersom alla människor har ett lika jämlikt värde har de rätt till fred, frihet och demokrati. Diktaturen i Syrien är ett odemokratiskt gangstervälde. Lika lite som Sverige skulle acceptera att gängkriminella tog över makten i en svensk kommun, lika lite bör världen acceptera att kriminella diktatorer (som Assad) utövar ett statsterroristiskt maktmissbruk i olika nationer i världen.

Flyktingkrisen bör därför enligt mitt resonemang och min åsikt (en åsikt av många att sansat och tolerant respekteras i debatten) i första hand hanteras genom humanitär hjälp på plats i de drabbade länderna. Samt rätten att på plats i närområdet och under jämlika förhållanden för alla kunna söka asyl i Sverige och andra europeiska länder (så kan vi också minska döden på Medelhavet).

I detta sammanhang anser jag att vi i första hand bör prioritera flyktingmottagande av kvinnor, homosexuella, religiösa/etniska minoriteter – samt liberala, sekulära och demokratiska muslimer. Detta för att även kunna gynna den pågående utvecklingen av en icke fundamentalistisk svensk blågul islam. Och därmed bidra till att göra islam lika naturligen svenskt som äppelpaj är US-amerikanskt.

På sikt bör alla folkfördrivande diktaturer i världen ersättas med nationella demokratier (om vi kan få världens demokratiska folk med på det). Detta bör i första hand göras med fredliga medel, men i slutändan kan det krävas militära insatser till demokratins försvar (som krossandet av den fascistiska Hitlerdiktaturen erfordrade).

Jag anser som demokrat att det (inom rimliga gränser) är värt det priset för att ge alla människor i världen den rätt till frihet, jämlikhet, solidaritet och demokrati som upprätthållandet av deras universella likvärdiga människovärde kräver.

Hans Norebrink, fil mag i internationella relationer, volontärarbetat i fem u-länder, arbetar sedan 15 år frivilligt med integrationsprojektet ”Jämfalda” som vårdarbetare på Sahlgrenska sjukhuset i Gbg

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Tre mänskliga grundprinciper, flyktingkris och demokrati”

  1. FN uppskattar att nittio procent av de dödade i syrienkonflikten är män, varför bör då kvinnor har företräde framför män när det gäller att accepteras som prioriterad grupp?

    1. Det är klart att det flesta dödade är män. Så är det i alla krig. Men det betyder inte att kvinnor inte har större anledning att fly. De tar ju hand om barn och familj, de svälter när männen är ute och skjuter på varandra. Jag är dock inte i detalj överens med Hans om just detta. Det är ju så att flyktingar i allmänhet består av en majoritet män. Detta har rent praktiska orsaker. Män överlever den farliga resan bättre. Några år efter att männen fått asyl kan de ta hit sin familj som anhöriga. Anhöriginvandring domineras av kvinnor. Så det jämnar ut sig på sikt. Kvinnor behöver inte prioriteras för att det ska jämna ut sig.

      1. Så trots att männen är den grupp som riskerar att förnekas den mest grundläggande rätten, den till liv, så är det kvinnor som har störst anledning att fly? Hör du inte hur skevt det resonemanget är? Dessutom, varför skulle inte en man vara lika kapabel som en kvinna att ta hand om familjen?

        /*Off topic, borttaget*/ #AS

        Att som du tala om ”män som är ute och skjuter på varandra” är givetvis inget annat än att skylla på offret. Bara för att män utgör den förkrossande majoriteten av de stridande motsäger inte det att de också utgör den förkrossande majoriteten av oskyldiga offer. Hur ser du t.ex. på de poliser i konfliktländer (närmast uteslutande män) som dagligen riskerar livet för att skydda alla människor i samhället, oavsett deras ålder eller kön?

        Frågan är inte bara teoretisk, om vi på sikt kommer få se förändrade asylregler med mer fokus på kvotflyktingar och mindre acceptans för dagens flyktingströmmar kommer svåra moraliska dilemman att behöva fattas, frågor som vad som är mest värt att försvara, en mans liv, en kvinnas rätt till sin kropp eller ett barns rätt till en stabilare uppväxt.

        Jag vet att jag låter konfrontativ men kanske är det en öppning till en mer givande diskussion om vad ”allas lika värde” verkligen betyder.

        1. Nu är det inte riktigt mitt resonemang, vilket jag tydligt skrev. Dessutom är det inte skevt. Männen ger sig ut i krig för att kriga med varandra. Det är ett val de gör. Därför dödas fler män. De väljer att dödas eller att döda. Att fler men dör i krig gör därmed inte att män har större skyddsbehov.

          1. Svar från Hans:

            Jag håller i stort med Anders Svensson. Män väljer att strida. Dessutom har döda inget skyddsbehov.

            Det finns 60 miljoner flyktingar i världen, fyra miljoner av dem syriska. Det rimliga är att ta hand om dem i närområdet så räcker pengarna längre. Och de slipper den farliga resan över Medelhavet och genom Europa.

            De vi ändå ger asyl har jag ett bredare perspektiv på. Jag tycker vi bör prioritera de som även förtrycks i fredstid som homosexuella, etniska/religiösa minoriteter, kvinnor, liberala/sekulära muslimer etcetera.

Kommentarer är stängda.