Brittiska kolonier – problemen i Västindien

Del 11 av 15 i serien Brittiska samväldet

Totalt finns det sex brittiska kolonier (översjöiska territorier) kvar i Västindien. Tre av dessa är framgångsrika länder som främst lever på att vara skatteparadis och de har jag redan skrivit om. Resterande tre länder är Anguilla, Montserrat samt Turks & Caicos Islands. Det har inte gått lika bra för dessa länder även om de till viss del också försökt utvecklas till skatteparadis. Anledningarna till att det inte gått så bra är dock mycket olika med allt från dåliga naturliga förutsättningar, naturkatastrofer samt omfattande korruption och brottslighet.

Den totala landytan för Anguilla är 90 km2. Huvuddelen av ytan är huvudön som också heter Anguilla, en platt ö som består av korall och kalksten. Hela befolkningen som är cirka 13 500 personer bor på ön Anguilla. Tidigare har också öarna Sombrero, en bra bit norr om huvudön, och privatägda Scrub Island varit befolkade. Det lilla öriket ligger precis norr om ön St. Martin (delad mellan Nederländerna och Frankrike) och öster om Jungfruöarna (delade mellan USA och Storbritannien).

Anguillas först befolkning var Arawaker, men när europeer hittade ön verkar den ha varit obebodd. Riktigt vilken europé som siktade ön först är oklart, det kan ha varit Columbus, men mer troligt så var det René Goulaine de Laudonnière år 1564. Kolonisering av ön började första på 1650-talet då brittiska invånare på St. Kitts bosatte sig på ön. Även från Barbados, Nevis and Antigua flyttade folk. Anguilla hade redan på 1670-talet en etablerad plantageekonomi med slavar från Afrika. 1745 och 1746 försökte Frankrike inta ön, men misslyckades.

AnguillaTill en början administrerades Anguilla från den brittiska kolonin Antigua men från 1825 styrdes ön från St. Kitts. 1967 fick St.Kitts-Nevis självständighet och anguilla var till en början också inkluderat i det nya självständiga Saint Christopher-Nevis-Anguilla. Befolkningen på Anguilla motsatte sig dock detta vilket ledde till två revolutioner på ön, år 1967 och 1969, bägge ledda av Ronald Webster. Efter revolutionen 1969 styrdes ön som ett självständigt territorium under namnet Republic of Anguilla. Målet med revolutionen var dock inte självständighet utan att även i fortsättningen får vara en koloni till Storbritannien. Brittisk överhöghet återställdes 1971 efter den korta självständighetstiden och 1980 blev Anguilla återigen en kronkoloni till Storbritannien.

Ön styrs som en parlamentarisk demokrati med vissa begränsningar då guvernörer utses av den brittisk monarken och guvernören utser såväl regeringschefen som regeringen utifrån medlemmarna i det folkvalda parlamentet. Försvaret sköts av Storbritannien.

Anguilla är i första hand ett turistparadis, men i viss mån också ett skatteparadis. Ön får en stor del av sin el från solenergi. Jordbruket är i stort sett obefintligt då jorden på ön är dålig.

Ön Sombrero har tidigare varit bebodd på grund av de stora fosfatfyndigheterna på ön. När den upptäcktes såg den ut som en mexikansk hatt (sombrero), därav namnet men numera är ön i stort sett platt på grund av fosfatbrytningen.

Sombrero blev brittiskt 1714, 1825 hittades guano (fosfater) på ön. 1856 intog USA ön och använde för storskalig brytning av guano som behövdes till gödsel i södra USA. Under denna tid skakades ön av ett framgångsrikt uppror som ledde till bättre villkor arbetarna vid fosfatgruvorna. Storbritannien och USA hamnade också i konflikt kring ön med resultat att den återigen blev brittisk år 1867. Vid denna tid bröts cirka 3 000 fosfat varje dag. 1871 övertog New Sombrero Phosphate Company kontraktet på och rättigheterna till fosfatbrytningen men 1890 så lades brytningen ner och gruvorna övergavs. De enda som därefter stannade kvar på Sombrero var de som skötte fyren och när den så småningom automatiserades övergavs ön helt som boplats. Fram till 2001 hade Trinity House ansvaret för fyren men därefter övertogs detta ansvar av regeringen på Anguilla.

MontserratMontserrat är den minsta av de kvarvarande brittiska kolonierna i Västindien med en befolkning på 4 900 och en yta på 44 kvadratkilometer. 1994 hade ön en befolkning på 13 000 personer. Ön befolkades mycket tidigt, redan för mellan 2 500 och 4 000 år sen. Beboddes senare av Arawaker. 1632 kom ön under brittisk kontroll då anti-katolska pogromer på Nevis tvingade livegna irländska arbetare att flytta till Montserrat. Dessa utvecklade etts lag feodalsamhälle på den nya hemön och började med en plantagekonomi baserad på slavarbete och odling av socker, arrowroot och sea island cotton samt romtillverkning. Ön var under lång tid en förvisningsort för tillfångatagna irländare under diverse krig i Storbritannien.

1768 gjorde slavarna på Montserrat ett misslyckat försök till uppror, 1782 intog Frankrike ön ,emn återlämnade den till Storbritannien redan året efter. 1834 avskaffades slaveriet på ön. 1857 startades en ny sockerplantage ägd av Joseph Sturge med anställd arbetare och 1868 stratde familjen Sturge som nu ägde mycket land på ön företaget Montserrat Company Limited som började odla lime och tillverka lime-juice. Med tiden sålde de marken i bitar till småjordbrukare.

Mellan 1871 och 1958 var Montserrat en del av den brittiska kronkolonin British Leeward Islands för att 1958-1962 vara en del av West Indies Federation.

George Martin, Beatles producent, skapade 1979 en musikstudio på Montserrat och det blev därefter en för ön ekonomiskt betydande verksamhet. Men på 1980-talet drabbades ön av den först av två katastrofer som helt skulle komma att slå ut ekonomin. I september 1989 drog orkanen Hugo in över ön och skadade 90% av alla byggnader. Musikstudion stängdes och turistindustrin slogs i stort sett ut helt.

MontserratEfter att ha ön och dess befolkning återhämtat sig ganska snabbt slog en värre katastrof till är 1995. Vulkanen Soufrière Hills på södra delen av ön som intill dess varit sovande fick ett utbrott som förstörde huvudstaden och som åren 1995-2010 tvingade 2/3 av öns befolkning att fly, framförallt till Storbritannien. Vulkanens utbrott pågår än, även om den varit lugnare sen 2010. Mer än halva ön är avstängd för mänskliga aktiviteter.  En ny hamn och en ny flygplats har byggts på de norra delarna av ön som inte berörts av vulkanutbrottet.

Montserrat har i praktiken ingen fungerande ekonomi och dess inkomster är huvudsakligen bistånd från Storbritannien. Nästan allt som behövs på ön importeras. George Martin, Paul McCartney och andra musiker har samlat in stora mängder pengar till förmån för öns återuppbyggnad.

Turks & Caicos IslandsTurks and Caicos Islands (TCI) består av Caicosöarna och de mindre Turksöarna. Befolkningen är totalt cirka 49 000 varav 24 000 lever på Providenciales, en av Caicosöarna men huvudstaden Cockburn Town återfinns på Grand Turk sen 1766. Den totala ytan är 616 km2.

Turks Islands består av ett stort antal öar, men bara två är bebodda,  Grand Turk, 17 km2 stort med en befolkning på 4 800 personer och Salt Cay (6,7km2 med 100 invånare). Grand Turk befolkades 1681 av folk från Bermuda som flyttade dit och startade saltutvinning: redan 1671 hade de kommit till Salt Cay. I 300 år producerade salt på öarna.

Caicos Islands består av större öar och dessutom fler bebodda öar såsom den största ön Middle Caicos, 144 km2 med cirka 170 invånare. Störst befolkning har Providenciales med sina ungefär 24 000 invånare på 98 km2.  Providenciales hade fram till 1964 inga moderniteter som motorfordon, telefoner, el osv. Utvecklingen till den tätast befolkade ön började 1984 när den första turistanläggningen byggdes.

Andra bebodda öar är North Caicos (116 km2) har cirka 1 300 invånare, South Caicos (21 km2) med ungefär 1 100 invånare som i huvudsak lever på fiske och turism samt Parrot Cay (6 km2) med 130. Parrot Cay är en privatägd ö med en stor turistanläggning som anlades efter att en rik singaporian, Christina Ong, köpte ön år 1998. Mellan 1988 och 1998 ägdes den av en kuwaitisk familj. Det ursprungliga namnet på ön var Pirate Cay,men det ändrades när den första stora turistanläggningen byggdes av Club Med. Redan 1967 byggdes dock den första av bolaget Provident Ltd. Idag finns en lång rad stora anläggningar såsom Ocean Club Seven Stars), Beaches, Grace Bay Club, The Sands, Point Grace, Ocean Club West,Amanyara, Regent Palms, och Gansevoort.

East Caicos som tidigare varit bebodd (på 1800-talet fanns där en sisalplantage, en liten stad och en järnväg) är numera obebodd medan den permanenta befolkningen på  West Caicos är personal på turistanläggningarna. Även på West Caicos fanns tidigare, från 1890-talet, en liten stad, en sisalplantage och en järnväg. Där finns också ett flygfält som byggdes av ett oljebolag på 1970-talet när de ville bygga ett oljeraffinaderi på ön.

Turks & Caicos Islands

Ursprungsbefolkningen på var arawaker som kom till öarna från Hispaniola omkring 500-800 före kristus tillsammans med taino-folk från Kuba. En blandkultur kallad Lucayan uppstod. Kring år 1200 befolkades dock öarna också av rena tainoindianer som kom dit från Kuba. När spanjorerna anlände till öarbna år 1512 tillfångatog de lucayan- och tainoindianer för att använda dem som slavarbetare i plantagerna på Hispaniola. Inom ett år var öarna helt avfolkade.

Kring 1680 kom saltprospektörer och utvinnare från Bermuda till öarna och kring år 1700 var öarna populära tillhåll för pirater. 1765-83 ockuperades de av franska trupper. Under denna tid kom de första bofasta kolonisatöreran till öarna. Det var flyktingar från frihetskrigets USA som var lojala med Storbritannien. 1799 annekterades Turks & Caicosöarna av Storbritannien som en del av kolonin Bahamas. Saltutvinning var nu den viktigaste verksamheten på öarna och arbetet utfördes i stor utsträckning av svarta slavar. Salt var under hela 1800-talet den viktigaste exportvaran från öarna.

1833 förbjödes slaveri i de brittiska kolonierna och en stor mängd före detta slavar bosatte sig på Turks & Caicosöarna. Många av dem frigivna slavar från skeppsbrutna portugisiska och spanska slavtransportfartyg, bland annat det välkända Trouvadore.

År 1848 blev Turks & Caicos Islands en egen brittisk koloni, men 1873 gjorde de till en del av kolonin Jamaica som de tillhörde ända till 1959 då de återigen blev en brittisk koloni. Från 1965 vara den brittiske guvernören över Bahamas också guvernör över Turks & Caicos Islands, men när Bahamas blev självständigt 1973 fick öarna en egen guvernör. Flera kanadensiska politiker har sedan försökt få öarna annekterade som en del av Kanada.

Turks & Caicos Islands fick en egen konstitution år 1976 och därefter utbröt en kamp mellan intressen som vill ha självständighet, vilka vunnit valet 1976, och de som var emot. Valet 1982 kom på sätt och vis att fungera som en folkomröstning om självständighet och vanns av ett parti som motsatte sig självständighet. De vann också valet 4 år senare och styrde i olika konstellationer öarna fram till korruptionsskandalen 2008.

En mängd höga politiker och tjänstemän, inklusive premiärminister Michael Misick, befanns skyldiga till omfattande och systematisk korruption. Pengarna för olika illegala landförsäljningar av statens egendom till stora bolag stoppades i tjänstemännen och politikernas egna fickor. Den lokala regeringen fråntogs makten år 2009 och brittiskt direktstyre infördes med den brittisk guvernören som ansvarig. Den regering som efterträtts Misicks korrupta regering menade att det hela var en skandalös kupp för att införa diktatur. Direktstyret behölls dock trots protester och först i november 2012 hölls nya val.

En konstitution antogs också 2012 som stadgar att Turks & Caicos Islands ska styras av ett parlament (house of Assembly) med 19 ledamöter, varav 15 folkvalda och 4 utsedda av den brittiska guvernören. Turks & Caicos Islands är medlem i Caribbean Development Bank och associerad medlem i CARICOM.

Turism är idag den viktigaste inkomstkällan för Turks & Caicos Islands följt av finansiell tjänster då öarna också är ett skatteparadis i mindre format. Bidrag är också en viktig inkomstkälla. En lång rad kändisar har egendomar på öarna eller vistas där periodvis.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Brittiska kolonier – västindiska skatteparadis
About these ads