Feltänkt om raser

Alla djur, inklusive människan, delas in i arter. Det är grupper av individer som kan para sig och få fertil avkomma. Alla djur, vad jag vet, kan dessutom delas in i undergrupper, underarter, släktgrupper eller ”raser”.

Dessa grupper har genom geografisk avskildhet och liknande (som avel av domesticerade djur) kommit att bilda olika släktgrupper, och fått olika utseende (och ibland olika egenskaper) som särskiljer ”raserna” från varandra.

Nu vill Emanuel Karlsten i en GP-krönika ”föra debatten framåt” genom att komma med felaktiga påståenden. Han säger att biologiska raser skapades av makthavarna för att legitimera fördomar, men att raser inte finns och aldrig har funnits. Däremot kunde genom rasbegreppet ”människor hållas isär och göras till mindre värda”.

Han menar vidare att ordet rasism används på olika sätt, men: ”Rasism är när någon tror på biologiska raser, där den ena rasen är mer värd än den andra. Vilket är en korrekt definition”. Detta eftersom rasism används för att påstå att olika raser har olika (värda) egenskaper.

Men ras är en fråga om fakta. Finns det tillräckligt stora skillnader inom en djurart går det att tala om förekomsten av olika raser, undergrupper, underarter, släkten. Om neanderthalarna, denisovanerna och hobbitarna levde idag skulle de räknas till den mänskliga arten (de kunde få barn med oss Homo sapiens). Men de skulle troligen räknas som andra raser än dagens moderna människa.

Raser har alltså troligen funnits historiskt inom den mänskliga arten, inom det bredare människosläktet. Frågan idag är om de skillnader som finns bland dagens levande människor är stora nog för att kallas raser (som mellan de tre stora huvudgrupperna svarta, vita och gula).

Där råder vetenskaplig oenighet, lutande åt att skillnaderna är för små för att rättfärdiga rasbegreppet. Men detta med rasers eventuella existens är en bedömnings- och faktafråga för forskning och vetenskap. Inte en ideologisk tyckarfråga, som Emanuel Karlsten menar.

Däremot är det uppenbart rasism om någon tycker att olika grupper av människor som ser annorlunda och besläktade ut har ett olika människovärde såsom varande olikvärda ”raser”. Detta oavsett om raser är en biologisk realitet eller kulturellt påhittade & socialt konstruerade (eller en kombination).

En humanistisk, demokratisk och antirasistisk position är däremot att alla människor är lika mycket värda oavsett eventuell tillhörighet till en viss ”ras”. Frågan om det finns mänskliga ”raser” kan däremot lämnas till vidare faktaproduktion inom forskarvärlden (som idag avancerar snabbt i kunskap om mänsklighetens gener och interna släktskap).

Oavsett om det kan sägas finnas raser eller inte, så finns tyvärr rasism där det dels ovetenskapligt slår fast att raser existerar, och att de är olika värda. Rasismen är ett gissel för mänskligheten, men den bekämpas inte genom att tro att verkligheten är som en önskar att den vore, inte som den är. Alltså, förekomsten av mänskliga raser är en forskningsfråga, Inte en fråga om kontrasterande åsikter bland rasister och antirasister.

Rasism är en ond elitistisk ideologi som förnekar människors lika värde. Men om en bra strategi för att bekämpa rasismen vore att förneka möjligheten av att raser finns, skulle en då också förneka att neanderthalarna, denisovanerna och hobbitarna var andra människoraser om de levde idag?

Vore det en bra strategi? Nej, den humana hållningen, då som nu, vore att plädera för alla människors lika värde oavsett eventuell rastillhörighet.

Sedan har, i vår tid, begreppet rasism expanderat till att beteckna all främlingsfientlig nedvärdering av andra människor, som exempelvis andra kulturer och religioner.

Enligt såväl den smalare traditionella biologiska ras-rasismen som den bredare moderna kulturella etno-rasismen, så ska individen inte bedömas utifrån denne själv, och dennes handlingar. Istället ska hela människogrupper kategoriseras med olika egenskaper som är olika positiva mellan grupperna. Helt fel, men inte heller här går det att komma undan problemet genom att till exempel förneka att olika kulturer och religioner faktiskt finns!

En bredare definition av rasism behövs verkligen för att föra debatten vidare, och undvika missförstånd. Och för att de fördomsfulla inte ska kunna säga att de minsann inte är rasister eftersom de vänder sig mot typ en religiös grupp som muslimer – inte mot ”raser” i sig.

De använder då ett smalare rasism-begrepp, och antirasisterna ett bredare. Alltså det problem med olika definitioner av begreppet rasism som Emanuel Karlsten pekar på. Hur lösa detta?

Mitt förslag: Jag försöker lansera begreppet ”särism”, ett negativt särskiljande av olika grupper av människor med avseende på deras olika ”värde”, en breddning av rasismbegreppet till allt förakt gentemot andra människokollektiv.

Enligt särismen är andra nedvärderade grupper som araber, muslimer, judar, romer, n-ordet etcetera så annorlunda och negativt stämplade att de bör åtskiljas/särskiljas rent fysiskt (geografiskt) från typ den vita, europeiska, ariska, västerländska rasen/kulturen. Därför bör de generellt inte få komma hit som flyktingar. ”Raserna”/kulturerna bör också säras på psyklogiskt och ideologiskt – Vi och Dom-tänket.

Alla människor har rätt att dömas som individer. Därför är all nedlåtande främlingsfientlig generalisering och kategorisering av hela grupper av människor avseende exempelvis (påhittad) ras, etnicitet, religion, kultur, kön, ålder, klass etcetera en ondsint antidemokratisk människo-isärskiljande ideologi som vi kan kalla särism. De som utövar särism är särister (”bredd-rasister”) som särifierar (”bredd-rasifierar”) andra människoindivider.

Och då det stora problemet idag är den särism (”bredd-rasism”) som riktas mot muslimer av aggressiva kollektivdömande islamfientliga särister, så skulle vi därmed kunna nagla fast dessa hatpropagandister som de klara särister de är. Det ordet kan de inte slingra sig ifrån.

Hans Norebrink, fil mag i internationella relationer. journalistvolontär i Bolivias indianrörelse tre år, vårdarbetare aktiv i integrationsarbete på Sahlgrenska

PS Man kan säga att särismen (den breda rasismen) är som vikingarnas Valhallagris Särimner. Den återuppstår i ständigt nya skepnader…

PSS Motsatsen till särism är inte negativa anti-särism (som anti-rasism). Jag föreslår istället det positiva jämism, att se alla människor, såväl individer som kollektiv, som jämlika i människovärde (oavsett deras åsikter och handlingar).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Olof Larsson

    ”Men ras är en fråga om fakta. Finns det tillräckligt stora skillnader inom en djurart går det att tala om förekomsten av olika raser, undergrupper, underarter, släkten.”

    Rasbegreppet är ett nedsmetat begrepp, vars vardagliga innebörd (alldeles oavsett vetenskapliga definitioner och klassificeringar) mycket ofta – i det vardagliga – förknippas med kopplingen mellan en människas hudfärg och intellektuella egenskaper. Begreppet ger också associationer till avel bland hus- och tamdjur (under 1900-talets allra mörkaste historia också till avel av människor – det nazistiska Lebensborn-programmet) där fortplantningen planeras på ett rigoröst sätt för att ge avkomman önskade synliga egenskaper.

    Vetenskapen bör klara sig alldeles utmärkt utan att använda ett begrepp, som av historien smutsats ned till den grad att det aldrig kan tvättas rent. Man kan koppla vilka vetenskapliga definitioner man vill till begreppet men det kommer inte att föra någonting framåt. Rasbegreppet är och förblir förbrukat – släpp det.

    Vill man studera hur den del av vår arvsmassa som styr hudfärg delats upp i grupper inom människosläktet kan man lika gärna använda sig av begrepp som underart (fungerar även bra på engelska med begreppet ”subspecies”).

    • Svar från Hans:

      Visst kan man diskutera vilka ord som blivit förbrukade, om de ska försvaras i sin grundbetydelse, eller om de ska överges. Ta exempelvis orden socialism kommunism, nationalism, revolution.

      Men det ändrar inte något i sakfrågan om man talar om ras eller underart. Att ras/underart existerar är en faktafråga, inte en fråga om tyckande och ideologi.

      Hans Norebrink

      • Olof Larsson

        Nej, det ändrar kanske inget i sakfrågn. Skillnaden är att diskussionen kan ägnas åt sakfrågan och inte, som så ofta sker, åt att försvara hopplöst förbrukade begrepp (du nämner själv fler relevanta exempel).

        Språket, med alla dess ord, är inte något statiskt utan något levande där betydelser och meningar ständigt förskjuts eller förändras. I fallet med begreppet ras har detta för många även fått en ideologiskt färgad betydelse, vilket gör att det inte längre kan användas i en stringent mening. För mig är konsekvensen att ordet i praktiken är obrukbart i vetenskapliga sammanhang.

        • Olof, jag är benägen att hålla med dig i denna fråga. Vad ska då användas i stället? Underart?

          Samtidigt är ordet ras oproblematiskt när det gäller husdjur, oavsett om det handlar om grisar, kor, får, hästar, hundar, katter eller höns. Liksom för de flesta vilda djurarter. Varför skulle det inte kunna vara oproblematiskt för människan också.

          • Olof Larsson

            ”Varför skulle det inte kunna vara oproblematiskt för människan också.”

            Mitt svar är de senaste 500 åren av europeisk historia med slaveri och kolonialism genom vilka, som jag ser det, raslärorna fick en stor del av sin näring. De byggde på ”lägre” rasers underordning och nådde sin största absurditet genom nazismen men vi ska komma ihåg att företeelsen på inget sätt varit isolerad till extrema rörelser, vårt eget rasbiologiska institut ägde bestånd ända fram till 1958.

            När det gäller jämförelsen med husdjuren tycker jag, som nämns i en kommentar ovan, att den är problematiskt. Tag t.ex. hundars och hästars stamtavlor, för att vara del av rasen krävs en ”rasren” härstamning. De associationer detta ger räcker även dessa väl för mig för att jag vill undvika att använda begreppet ras när det gäller människor.

            Underart borde fungera alldeles utmärkt.

          • Svar från Hans Norebrink:

            Som vanligt i dagens svenska debattklimat är det känslor snarare än logik som gäller. Men visst kan man kalla det underart om man inte kan övervinna den känslomässiga motviljan mot ordet ras och återerövra dess betydelse som just underart. Det hindrar inte mitt resonemang, att existensen av ras/underart inte är en tyckarfråga utan en faktafråga. Men ska man säga underart om människor ska man göra det om djur också. Mer finns väl inte att säga om detta.

            Jo, påminna om mitt kreativa förslag att ersätta det biologiska ordet rasism med ett bredare ord som innefattar all nedvärdering av alla grupper, ett ”bred-rasistiskt” begrepp som även innefattar typ islamofobi: SÄRISM.

            Senast hörde jag att det blivit politiskt inkorrekt att använda ordet indian. Suck!

            Hans Norebrink

  • Dennis Nilsson

    Rekommenderar tittning på den den spännande, intressant och lärorika BBC-dokumentären ”“The Incredible Human Journey”, om mänsklighetens resa, från när de första Homo Sapiens migrerade från Afrika, till att idag leva på världens samtliga kontinenter, i alla möjliga och omöjliga miljöer, som i rymden. Notera att dokumentären består av tre delar.