Förneka inte verkligheten av politiska skäl

Peter Hjörne berättar i Göteborgs-Posten om alla påhopp han får från arga borgerliga klimatförnekare när han skriver: ”Jag tror på dem som hävdar att människans utsläpp av växthusgaser har ökat och att jorden blir varmare”

Jag håller med honom i hans resonemang; Vad ska man annars som vanlig människa tro på, om inte det som den stora majoriteten av vetenskapen säger i dagsläget?

Vetenskapen kommer ju dessutom aldrig att vara helt överens. Ska man vänta tills de är slutligen och till 100 procent övertygade om (i detta fall) mänsklig klimatpåverkan, ja då får man vänta i evighet.

Och ska man ha någon konkret nytta av vetenskapen måste man ju rimligen använda sig av det som den dominerande delen av vetenskapen säger just nu. Även om de i framtiden kommer att säga delvis andra saker.

En vetenskap som man bara kan använda när den är 100 procent säker kan man inte använda till någonting alls någonsin. Forskarna blir ju aldrig helt överens. För så fungerar vetenskapen – som en ständig debatt.

Och det är bra att det finns skeptiker och nytänkare, för ibland har de rätt. Och då kan de bli majoritet i vetenskapsvärlden och bli det nya dominerande tankeparadigmet inom forskningen – inom olika områden av verkligheten.

Men som vanlig människa får man tills vidare luta sig mot rådande vetenskaplig majoritets-konsensus. Alltså lyssna på vad den stora majoriteten av vetenskapspersoner säger just nu. Och den alldeles överväldigande stora konsensusövertygelsen just nu inom vetenskap och forskning är att det verkligen sker en farlig mänsklig klimatpåverkan. Som vi måste göra något åt.

Felet i sammanhanget, och i debatten, är att alltför många människor blandar ihop fakta och värderingar. De vill att verkligheten ska vara som de själva vill. När vetenskapen går emot deras verklighetssyn slår de bakut.

I detta fall vill vissa personer med nyliberal borgerlig samhällssyn förneka den pågående klimatkrisen, eftersom de upplever att det då faller ett ansvar på kapitalismen. Vilken ju faktiskt är det ekonomiska system som dominerar 99 procent av dagens värld – och därmed är ansvarigt.

Och just därför fruktar dessa klimatskeptiska högeranhängare att vänstern och miljörörelsen på ett systemkritiskt sätt kan använda sig av klimatdebatten för att föra fram sin egen kapitalismkritiska rödgröna agenda – vilket dessa självklart gör. Dumma vore de annars.

Så klimatförnekarna på högerkanten försvarar det globalt härskande privatkapitalistiska ekonomiska systemets klimat-miljöbrister med just förnekelse. Vettigare vore att presentera ett högerreformistiskt och inomkapitalistiskt svar på miljö-klimatkrisen. Så försvarar de kapitalismen som system effektivare.

I ärlighetens namn så gör ju också många inom borgerligheten just detta. De försöker att få med miljö-klimat-aspekten på ett ansvarsfullt sätt i det privata näringslivets sätt att fungera. Till exempel genom att (som jag fattar det) försöka sätta ett marknadspris (en kostnad) på naturen och på miljöpåverkan.

Men för att återgå till klimatförnekarna på högerkanten. Vi inom vänstern är/var ofta inte bättre vi när det gäller att förneka fakta som vi upplever angriper vårt system, fakta som motståndarna kan använda sig av. Jag kan (som en sen pudel) bara beklaga, att också jag själv som ung arbetare gjorde mig skyldig till detta.

Som sjuttiotalsmaoist gick nämligen även jag på myten att högerangreppen mot Maos Kina bara handlade om borgerlig politisk svartmålning, och att det inte fanns någon reell faktasubstans bakom kritiken mot maoismen. Men det fanns det ju, tyvärr. Vi lät oss föras bakom ljuset.
Så samma gäller för oss i vänstern som för högern. När otrevliga fakta kommer upp om vårt samhällsideal, förneka dem inte. Se sanningen i vitögat även om det gör ont. Gör om, börja om, och gör bättre.

Utveckla det i grunden positiva socialistiska idealet. Använd all kritik (utifrån och inifrån) till att göra drömmen om ett framtida klasslöst, jämlikt och på allvar demokratiskt samhälle mer trovärdig.

Hans Norebrink, grön socialist

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Olof Larsson

    ”En vetenskap som man bara kan använda när den är 100 procent säker kan man inte använda till någonting alls någonsin. Forskarna blir ju aldrig helt överens. För så fungerar vetenskapen – som en ständig debatt.”

    Och orsaken till att forskarna aldrig helt kommer överens är att kunskapen aldrig kan vara fullständig eller total. Det finns alltid öppningar att pröva nya hypoteser. Total kunskap om något är, som jag ser det, en utopi varför ”det ultimata forskningsresultatet” knappast går att uppnå utom möjligen för mycket begränsade och isolerade system.

    Klimatområdet är särskilt utmanande då det i grunden ofta handlar om studiet av kaotiska system med icke deterministiska händelseförlopp. Historien är fylld av klimatvariationer (från vår senaste istid finns fullt av spår) samtidigt som nog ändå de flesta är överens om växthuseffektens klara inverkan. Problemet för forskningen, särskilt då det rör kaotiska system, är att förstå hur naturliga klimatvariationer växelverkar med variationer skapade av bl.a. växthusgaser. Förstärker de varandra eller kan de rent ut ta ut varandra? Ett exempel på en av många teorier är den som säger att avsmältningen av polarisarna kommer att försvaga Golfströmmen vilket över tiden skulle kunna påskynda nästa istid (även om det förstås är frågan om mycket långa förlopp).

    ”Vi inom vänstern är/var ofta inte bättre vi när det gäller att förneka fakta som vi upplever angriper vårt system, fakta som motståndarna kan använda sig av. ”

    Sant, och det är nog vanskligt att göra klimatfrågan till en höger-vänsterfråga. De realsocialistiska implementationerna i öst var knappast klimatsmarta och låg väl inte efter kapitalismen när det gäller rovdrift på naturtillgångar. Aralsjön är ett av exemplen på detta. En tredje variant, Kinas statskapitalistiska system, är knappast heller det något under av försiktighet med klimatet.