Blint underkastade teknikens diktatur

Det som en gång varBoknytt
Det som en gång var
Helena Granström
Natur och Kultur

Blint underkastade teknikens diktatur

Lika lite som fisken ser vattnet, lika omedvetna är massan av moderna västerländska människor – i stort sett från höger till vänster – om den osynliga ödestro som präglar oss. Framtiden är redan bestämd för oss av den självgående tekniken – mer prylar åt alla.

”Det går inte att stoppa utvecklingen”, lyder det folkliga mantrat inför all teknikkritik. Utvecklingen, Framsteget. Framåtskridandet. Tekniken. Vetenskapen. Se där modernitetens maktfullkomliga deterministiska gudar. En slags fristående av människan opåverkbara, okontrollerbara, oåtkomliga, oundvikliga och dolda megakrafter som styr oss som vore vi viljelösa marionetter. Så uppfattar jag grundtonen i denna bok.

Enligt författaren och kvantfysikern (ingen romantisk flummare alltså) Helena Granström fungerar det på detta sätt: Hittar vi olja måste vi bygga bilar, motorvägar och parkeringshus, till priset av än mer asfalterad jord, än mer miljökris, än mer klimatkatastrof, och än fler trafikdöda. Kan vi klyva atomer måste vi gräva upp uran, sprida radioaktivitet, bygga kärnkraftverk, och tillverka atombomber. Allt teknik och vetenskap tillåter måste vi göra.

Varför? För att den teknologiska utvecklingen är opolitisk, värdeneutral, ostoppbar. Den bara går på av sig själv liksom. Våra ideologier, vår moral och vår mänskliga vilja har inget med saken att göra. Det enda vi kan och vill göra är att förvalta den per definition oreflekterat goda tekniska, ekonomiska och vetenskapliga utvecklingen, menar författaren och fortsätter:

Först bestämmer Utvecklingen hur samhället ska utvecklas dagligen och framöver. Sedan kan vi – medan vi släpas med av Framåtskridandet – via demokratin fylla i detaljerna. Tanken faller oss aldrig eller sällan in att ifrågasätta, debattera, kontrollera och i små försök försiktigt pröva om vi verkligen vill ha och behöver allt nytt tekniskt som ständigt dyker upp. Måste vi använda alla tekniska ”framsteg” och möjligheter bara för att de plötsligt finns tillgängliga? Det är frågeställningar boken aktualiserar.

Vill vi ha det samhälle den nuvarande teknikutvecklingen ger oss som ”framsteg” – ett liv allt mer byråkratiserat, storskaligt, robotiserat, maskinellt, datoriserat, oöverblickbart, anonymt, oöverskådligt, centraliserat i stat och näringsliv? Borde vi inte åtminstone få chansen att demokratiskt diskutera och besluta om vilken slag utveckling vi vill ha? Vilken teknik vi vill acceptera? Vilket slags mänskligt och socialt liv vi önskar oss?

Få ställer dessa viktiga motvals frågor – bland dem spridda miljövänner, vänsterfolk, religiösa, urfolk och gammaldags konservativa. Samt författaren till denna läsvärda bok, Helena Granström med sin stabila bakgrund i fysik och matematik. Hon framför sina djupborrande civilisationskritiska resonemang under en poetiskt skildrad fjällvandring. Illustrerad med vackra svartvita bilder som fotografen Marcus Elmerstad tagit över hotade naturmiljöer i Sverige.

Boken skildrar en allt mer mekanisk och materialistisk globalkultur. Som anser sig äga djuren och naturen, och ha rätt att använda och förvandla dem i eget syfte. Den levande omvärlden saknar värde i sig. Vi är inte längre en del av naturen utan dess herrar – med rätt att omvandla allt större del av den för våra växande städer och vårt samhällsbygge.

Vi ser naturen som själlös, och avförtrollad sin mystik och sitt egenvärde. Vi möter den inte längre jämlikt, ödmjukt och nyfiket. Den är en simpel, nästan livlös, resurs för att utveckla ekonomin, producera mera. Ett redskap för den kapitalistiska marknaden.

De miljö- och klimatproblem som den nuvarande samhällsutvecklingen medför löser man enkelt med ännu mera av ”neutral” teknik och vetenskap. Den härskande teknikoptimismens framtidstro är närmast gränslös, konstaterar Helena Granström.

En verkligt djupgående samhällsomvandling i riktning mot ett mänskligare socialare liv i samklang med naturen finns inte på utvecklingselitens karta. Att lyckonivåerna minskar i dagens moderna konsumtionssamhälle, alltmedan sociala relationer utarmas eller förpassas till sociala medier, är man blind för, enligt boken.

Vi människor är evolutionärt anpassade till ett lugnt socialt liv i smågrupper på savannen. Men i det moderna samhället tvingas vi leva med ökad stress och ett allt mer artificiellt liv i allt mer konstgjorda stadsmiljöer. Vad gör det med oss, undrar författaren.

Hans Norebrink

# Se även humanisten Henrik von Wrights böcker med en liknande djupgående civilisationskritik av hur det moderna samhället hotar såväl naturen som människan själv: ”Vetenskap och förnuft” samt ”Myten om framsteget”.

# I jägarsamlarsamhället levde människan i harmoni med naturen (förutom att de troligen utrotade de stora bytesdjuren utanför Afrika, min kommentar). Med jordbruket för 12.000 år sedan började förtingligandet och exploateringen av naturen – senare intensifierad av industrialismen. Författaren konstaterar att jägarsamlarsamhället var jämlikt, men säger dessutom att det var fredligt. Det senare har jag läst andra forskarrapporter om. Se ”War Before Civilization – The Myth of the Peacefull Savage”.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

About these ads