Första maj samlades människor i Syrien och över hela världen för att fördöma Assad-regimens massaker vid sjukhuset al-Qods i Aleppo. I Vänsterpartiets första maj-tåg i Stockholm och vid andra första maj-demonstrationer i Sverige gick hundratals svensk-syrier och andra klädda i rött för att markera samhörighet med de som dött och de som sörjer.
Terrorbombningarna av Aleppos sjukhus, som var samarbetssjukhus till Läkare utan gränser, är bara ännu ett i raden av oförlåtliga brott utförda av Assad-regimen till beskådan för människor över hela världen.
Utanför Damaskus, i östra Ghouta, har regimen de senaste dagarna försökt göra framryckningar i skuggan av interna stridigheter mellan rebellgruppen Islams armé och grupper knutna till jihadistiska al-Nusrafronten. Både i söndags och på måndagen demonstrerade civila proteströrelser i Ghouta mot de interna stridigheterna. ”Aleppo brinner, Ghouta faller isär”, stod det bland annat på en skylt som restes av en pojke (Syria Direct, 2/5). Demonstranterna ska ha beskjutits av al-Nusrafronten enligt Syria Direct.
Händelserna visar på det civila upprorets lyskraft som skiner i trots mot regimens massakrer och reaktionärernas försök att kväva varje självständig organisering. Sedan avtalet om ”upphörandet av fientligheter” trädde i kraft har vi sett ett uppsving för den civila revolutionen med demonstrationer och andra aktioner. I mitten av april gick vårdarbetare i Aleppo ut i strejk i protest mot att en biståndsarbetare mördats av en soldat i Turkmen-fronten, en FSA-enhet. Det är enkelt att se att en internationalistisk vänster bör stödja denna tredje kraft i dess krav på ett enat uppror för ett fritt och demokratiskt Syrien där alla folkgruppers rättigheter garanteras.
Vänstern har varit duktig på att stödja PYD:s kamp mot IS och lyft fram kontrasten mellan Rojavas framväxande samhällsmodell och den reaktionära terrorstaten. Nu är det dags att uppmana till enighet mellan demokratiska och progressiva krafter mot IS och den regim som göder den. Kurdernas rättigheter kan i förlängningen bara garanteras i ett demokratiskt och federalt Syrien som i konstitutionen erkänner rätten till självbestämmande, kulturell och ekonomisk utveckling. Fortsatt ensidighet i det autonoma projektet i Rojava leder inte kampen för ett fritt och progressivt Syrien framåt. Segrar Assad över den demokratiska oppositionen i övriga Syrien står Rojava på tur, något som bevisas av den senaste tidens sporadiska stridigheter mellan regimen och PYD.
Regimens mål med att militarisera utvecklingen har från start varit att kväva de civila och progressiva krafterna till förmån för krafter med en kontra-revolutionär agenda. En verklig vapenvila skulle kunna innebära att revolutionen och dess progressiva ideal återuppväcks med full kraft. Då får regimen svårt att framställa sig som landets beskyddare från jihadister. Det är oklart om regimen har viljan eller förmågan att stegra inbördeskriget tillbaka till orkannivå, det hänger mycket på Moskva och Teheran. Klart är dock att den nuvarande terrorbalansen spelar till regimens favör.
Ursprungligen en ledare i Internationalen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Assad, YPG, Rojava, Al-Nusrah, FSA, Ghouta, Aleppo, Damaskus, Syrien, Krig, Vänstern, Samhälle, Politik
