Det finns i alla fall forskning som tyder på att dagens grisar får betydligt fler allvarliga ledproblem vid ekologisk uppfödning med frigång än vid traditionell uppfödning utan möjlighet till fri rörelse. En avhandling från SLU av Pernille Engelsen Etterlin visar att ledinflammationer är vanligare hos grisar uppfödda ekologiskt än hos andra. Det är vanligt problem somorsakar både lidande och kassationer vid slakt. Orsaken kan vara att grisarna inte är byggda för att tåla de belastningar de utsätts för då de rör sig fritt över stora ytor. Hos vildsvin tycks problemen däremot vara mycket små.
Grisar i ekologisk produktion får oftare leder kasserade vid slakt jämfört med grisar i konventionell uppfödning – år 2015 rörde det sig om 4,9 respektive 0,7 procent av djuren. Pernille Engelsen Etterlin har i sitt doktorsarbete undersökt om uppfödningsmiljön i dessa två produktionsformer påverkar förekomsten av två orsaker till ledinflammation och hälta: osteokondros (OC)* och rödsjukeartrit. Den första är en rubbning i tillväxtbrosket som är vanlig hos slaktgrisar medan den andra är en bakteriesjukdom.
Skador orsakade av osteokondros, liksom allvarliga former av sjukdomen, var vanligare bland frigående slaktgrisar i flock med tillgång till rastgård, betesmark utomhus och stall med djupströbädd, än bland slaktgrisar i konventionella boxar inomhus. Grisar med mycket och svår OC var mer halta än de med lindrigare OC, men de frigående grisarna var trots det inte mer halta än grisar i boxar.
– Detta var överraskande, säger Pernille Engelsen Etterlin i ett pressmeddelande från SLU. En förklaring kan vara att frigående grisar är mer aktiva och belastar lederna mer, vilket leder till mer OC. Samtidig stärker motionen muskulatur, senor och skelettvävnad, vilket gör att gången hos de frigående grisarna påverkas mindre av OC.
Resultaten från undersökningen tyder enligt pressmeddelandet på att hältundersökningar är ett otillförlitligt mått på ledhälsa hos grisar. Sambandet mellan ledkassation och hälta var också svagt.
Blodprover visade också att alla grisar i den aktuella undersökningen hade antikroppar mot rödsjukebakterien Erysipelothrix rhusiopathiae. Trots detta hittades inga fall av rödsjukeartrit, vare sig hos frigående grisar eller hos grisar i box.
Vildsvin tillhör samma art som tamsvin, varför förekomsten av OC i hasleden hos vildsvin undersöktes med datortomografi. Få vildsvin visade sig ha OC, vilket kan bero på att de är utsatta för ett evolutionärt tryck där de är beroende av bra ledhälsa för att överleva ute i naturen.
I ekologisk produktion är det ett krav att grisar ska kunna röra sig fritt över större ytor. Avhandlingen tyder på att detta kan leda till sämre ledhälsa hos tamsvin, men resultaten behöver bekräftas i ytterligare besättningar.
– Jag har konstaterat att något i miljön gör att frigående grisar utvecklar mer och allvarligare osteokondros, men eftersom inhysningsmiljön skiljer sig på så många sätt från den i boxar går det inte att peka ut en enskild förbättring som skulle lösa problemen, säger Pernille Engelsen Etterlin vidare. En annan lösning kan vara att hitta en grisras som är bättre anpassad till ekologisk uppfödning.
Även om det inte ännu kan sägas att ekologisk uppfödning är sämre för grisarna än men det är ju ganska troligt att de avlats för maximal produktion i boxuppfödning och att de därför inte mår riktigt bra rent fysiskt av att röra sig mycket. Att använda grisraser som inte är anpassade till boxuppfödning borde leda till att ekologisk produktion ger grisar med bättre hälsa.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pernille Engelsen Etterlin, Grisuppfödning, Ekologisk produktion, Grisuppfödning, Ledskador, SLU, Mat, Jordbruk, Samhälle, Politik
