Ett steg mot tåg som går i tid

Staten ska ha det samlade ansvaret för underhåll av järnvägen. Det är Vänsterpartiet och regeringen överens om. Trafikverket har nu fått i uppdrag att föreslå hur det ska gå till att steg för steg överföra ansvaret för kontroll och underhåll av järnvägen från privata företag till staten.

– Tågen ska gå i tid. En viktig åtgärd för bättre punktlighet är att samla ansvaret för underhållet hos staten. Idag är ansvaret för järnvägen splittrat på en mängd olika företag. Denna otydliga ansvarsfördelning är en del av problemet med försenade och inställda tåg, säger Jonas Sjöstedt i ett pressmeddelande.

Vänsterpartiet har länge drivit kravet på att staten ska återta ansvaret för kontroll och underhåll av järnvägen. Den överenskommelse som nu presenterats av regeringen är ett resultat av budgetförhandlingarna mellan Vänsterpartiet och regeringen från år 2015.

Regeringen har nu gett Trafikverket ett uppdrag i tre delar. Uppdraget omfattar att analysera och presentera möjliga åtgärder för:

  1. Övertagande och genomförande i egen regi av tillstånds- och leveransuppföljning samt underhållsbesiktning av det statliga järnvägsnätet som Trafikverket ansvarar för.
  2. Att i egen regi organisera och bedriva underhåll av det statliga järnvägsnät som Trafikverket ansvarar för. Utredningen ska utgå ifrån att underhållet ska bedrivas inom minst två geografiskt avgränsade områden och på ett sådant sätt att verksamheten kan analyseras och jämföras med järnvägsunderhåll upphandlat i konkurrens i hela landet.
  3. Vilken järnvägsspecifik maskinell underhållsutrustning som bör ägas och förvaltas av Trafikverket dels för att över tid säkerställa att resurser finns för samhällskritiska funktioner, och dels vilken maskinell utrustning som bör ägas av Trafikverket och tillhandahållas marknadens aktörer för att främja konkurrens, öka effektiviteten och minska trösklar för marknadstillträde.

Redovisningen ska omfatta en konsekvensanalys och redogöra för bedömd ekonomisk påverkan samt vilka effekter eventuella ökade kostnader får på verksamheten.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 28 oktober 2016 avseende utredning av möjliga åtgärder för att i egen regi genomföra tillstånds- och leveransuppföljning samt underhållsbesiktning. Övriga delar ska rapporteras senast den 24 februari 2017.

Det hela innebär ett första litet steg i att försöka återta järnvägstrafiken i gemensam statlig regi. Ett första litet steg mot att få en fungerande järnvägstrafik. Att återta banunderhållet är ett steg på vägen mot bättre fungerande järnvägstrafik. I praktiken är det dock bara en utredning och resultatet av den känner vi ännu inte till. Kanske blir det ingen avprivatisering alls. Vänsterpartiet kallar det hela ett stort steg. En fenomenal överdrift. I själva verket är det ett mycket lite steg. Ett myrsteg. Men utredning är ändå bättre än ingenting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads

  • Sebbe Persson

    ”Vänsterpartiet kallar det hela ett stort steg.”

    Mönstret går igen – vänsterpartiet jublar och slår sig för bröstet när hjärtefrågor begravs i utredningar. Visserligen är utredningstiden kort men märk att det endast gäller en första analys.

    Dessutom kommer inte underhåll – även om detta självklart måste förbättras – att lösa den grundläggande underkapacitet, som finns i järnvägsnätet, särskilt runt storstäderna. Det som krävs är en förstärkning – i närtid – vilket få politiker verkar vara intresserade av. Istället ges allt fokus till storstilade höghastighetsjärnvägar, färdiga i en avlägsen framtid, eller till regionalpolitiskt betingade satsningar i landets mest glesbefolkade delar.

    • Det är inget fel med höghastighetsjärnväg. Arlandabanan är bra exempelvis. Detsamma gäller i Göteborg. Järnvägen till Borås måste byggas om. Det är lika bra att bygga den som höghastighetsjärnväg i det läget. Den kommer också att lösa en del av kapacitetsproblemen som finns på linjen mot Stockholm idag. Problem som Lerums kommun och Partille kommun motsätter sig lösningar på. För att en ny järnväg till Borås ska fungera krävs också Västlänken eller en motsvarande lösning för att öka kapaciteten. I Malmö är kapacitetsproblemen i stort sett lösta utan sträckan Lund-Malmö men där kommer det att bli bättre när Lommabanan byggs ut. I Stockholm löses problemen när nya tunneln är klar.

      • Sebbe Persson

        Arlandabanan är säkert bra för flygresenärer. Dock, resurser är alltid begränsade och gör tankeexperimentet att resurserna istället satsats på att förstärka järnvägskapaciteten söder om Stockholm där, om jag förstår det rätt, en av de allra största flaskhalsarna finns. Samhällsekonomiskt är jag inte säker på att Arlandabanan var bästa valet.

        När det gäller kapacitetsförstärkningar runt Göteborg och Borås har jag inget problem med ditt resonemang då dessa handlar just om att få bort flaskhalsar men det är inte samma sak som att göra enorma investeringar på helt nya linjer.

        • Söder om Stockholm är det redan förstärkt. Där finns ju 4 spår hela vägen från Södertälje, på vissa håll fler. Pendeltåg och fjärrtåg går på olika spår. Flaskhalsen är stationen. Den är bortbyggd när tunneln är klar. Arlandabanan kan användas för all trafik mellan Stockholm och Uppsala samt norrut om så önskas. Den är också ett bevis på att en järnväg om allt ägande ligger hos ett enda bolag. Jag är överens med dig om att Arlandabanan sannolikt inte var det bästa ur samhällsekonomisk synpunkt.

          Jag är överens med dig om din generella skepsis mot höghastighetsbanor och andra nya banor över landsbygden. Exempelvis är både Botniabanan och Norrbotniabanan helt onödiga järnvägsbyggen. Slöseri med pengar helt enkelt.

          • Sebbe Persson

            Visst har det hänt och händer saker men fortfarande finns, enligt Trafikverket, flaskhalsar (kapacitetsutnyttjande över 80 procent under peak) på känsliga bandelar där problem lätt leder till dominoeffekter. Allt är frågan om prioriteringar och ett mindre fokus på Arlandabanan hade gjort att andra, utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv, bättre satsningar kunde gjorts tidigare (känns inte som att vår syn skiljer i detta).

            Min oro är att fokus på storstilade höghastighetsprojekt fördröjer åtgärdandet av kvarvarande flaskhalsar och detta särskilt då klimatsituationen gör att vi måste stoppa in väsentligt fler tåg i systemet, inte minst på godssidan (där väl höghastighetståg inte är största fokus). Kapaciteten i systemet måste ökas och det så snart det bara går.

            Klimattåget går nu, höghastighetståget om 20 år.

          • Du kan mycket väl ha rätt i din oro. Den risken fins nog helt klart.