Läser i en artikel i GP att en kvinna blivit stenad blodig. I Sverige. Hon hade förstås inte blivit stenad. Det hade varit väldigt förvånande. Vad som hade hänt var att någon kastat en sten på henne så att blodvite uppstod. Hon skadades helt enkelt av en sten. Nog så allvarligt. Men. Hade hon stenats så skulle hon med all sannolikhet inte överlevt. Och om hon mot förmodan skulle överlevt hade hon heller inte sett så fräsch ut på bilderna i tidningen.
Journalister borde kanske kolla upp vad ord betyder innan de använder dem. Annars är det iofs ett intressant nytänkande att förkorta stenkastning till stening. Det är inget fel i att konstruera nya ord. Om det nu inte hade varit så att ordet redan fanns med en speciell betydelse.
Sen kunde ordet stenad också betyda en helt annan sak när jag var ung. Påtänd. En direktöversättning av US-amerikanska stoned. Om ordet stenad fortfarande används i den betydelsen i Sverige har jag ingen aning om.
Jag har också sett unga journalister skriva saker som ”dem var bättre”. En sak är om unga människor, eller människor överhuvudtaget inte vet när talspråkets dom ska ersättas med dem eller när det ska ersättas med de. Men journalister borde faktiskt ha saken klar för sig. Alla andra och kanske journalister också kan faktiskt nöja sig med att skriva dom. Alltid. Eller så får de lära sig att dom i sådär 90 procent av fallen ska ersättas av de. Samt att det inte är lika konstigt med ett felplacerat de som ett felanvänt dem.
På nåt sätt känns det faktiskt som om dagens journalister är dåligt utbildade. Mycket dåligt utbildade. Dålig språkkunskap och språkkänsla samt dålig allmänbildning. Inte underligt att tidningar får allt färre läsare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stenad, Stening, GP, Journalister, Språkbruk, Språkkänsla, Påtänd, Dem, Dom, De, Språkkänsla, Språkbruk, Samhälle, Media, Språk, Journalistik
