Tryggare Sverige ger ut egen tidning med vidhäftade lögner

Tryggare SverigeStiftelsen Tryggare Sverige heter en organisation som arbetar med tryghetsfrågor och brottslighet. Magnus Lindgren heter deras generalsekreterare. Nu har de gett ut en tidning med namnet Tryggare Sverige. Som en bilaga till reaktionära Svenska Dagbladet (SVD) vilket bara det väcker en viss oro. Magnus Lindgren har skrivit ledaren och i den serveras snabbt ett antal tvivelaktiga påståenden, ja faktiskt en del rena lögner.

Lindgren hävdar först att sanningen ligger mitt mellan det som påstås av sådana som tror att brottsligheten numera nått rekordnivåer och de som hävdar att den sjunkit länge och är lägre än någonsin. Sanningen är ju att den senare gruppen har rätt. Brottsligheten är lägre nuförtiden än den nånsin varit och den är sjunkande. Lindgren kör helt enkelt med en lögn. Anpassning till SVD:s agenda eller är det så att Stiftelsen Tryggare Sverige helt enkelt delar SVD:s reaktionära och högervridna agenda?

Som belägg för att han har rätt tar lindgren upp att brott som narkotikahandel, utpressning och ma?nniskohandel o?kar. Antalet anmälningar för dessa brott ökar, Det är riktigt. Men att antalet anmälningar ökar betyder inte att antalet brott ökar.

Det finns utifrån de trygghetsundersökningar som görs varje år och de skolungdomsundersökningar som görs inga tecken på att bruket och missbruket av narkotika ökar. Antalet anmälda narkotikabrott styrs dessutom helt av polisens aktivitet. Plockar de in många ungdomar så blir det många narkotikabrott, plockar de in färre blir det färre. Antalet anmälda narkotikabrott speglar inte antalet verkliga narkotikabrott på något sätt. Sett över lång tid är det främst en förändring av lagstiftningen som lett till ökat antal anmälda narkotikabrott. Kriminaliseringen av eget bruk gjorde att antalet anmälda narkotikabrott sköt i höjden. Dessutom ledde det till att polisen fokuserar på dessa brott och antalet anmälningar av grövre narkotikabrott har därmed faktiskt minskat. Det var säkerligen inte meningen med lagändringen, men det var resultatet. Det finns alltså inget fog för att påstå att narktikabrottsligheten ökar. Magnus Lindgren far med osanning.

Utpressning och människohandel är mycket ovanliga brott. Att anmälningarna av de brotten ökar i antal påverkar inte brottsstatistiken nämnvärt och Magnus Lindgren vilseleder medvetet på denna punkt.

Vad Lindgren däremot har helt rätt om är att det är inte polisen och domstolarna som kan lösa probleme med gängbildningar i olika bostadsområden. Det är istället i första hand en social fråga. Han skriver att samordning mellan kommuner, bostadsbolag och polis är en vettig väg att gå. Dessutom föreslår han ökad social kontroll genom fler poliser. Självklart är det bra med sådant samarbete och med social kontroll (fast fler poliser leder inte till det), men för att det ska fungera måste de grundläggande problemen lösa. De grundläggande problemen är bostadsbrist med trångboddhet som följd och arbetslöshet med fattigdom och sysslolöshet som följd. Sådant skapar enkänsla av att inte höra till, en känsla av otillräcklighet och meningslöshet. Det är inga problem som löses genom ett bra samarbeta, utan det krävs bostadsbyggande och organiserad satsning på minskad arbetslöshet.

Om verkliga lösningar skriver Lindgren ingenting, däremot luftar han fantasier om tekniska lösningar som ska få ordning på folk. Samt fler poliser. Mer övervakning och kontroll med andra ord. Sådant har aldrig någonsin fungerat för att minska brottsligheten på sikt.

Verkliga lösningar för att uppnå minskad brottslighet är att återställa socialförsäkringssystemet så att det går att leva på ersättningarna, att se till att bygga bostäder åt alla och att minska arbetslösheten. Att återinföra trygga arbetsförhållanden utan tillfälliga anställningar och bemanningsföretag ökar tilliten och tryggheten i samhället. Vidare att avprivatisera skolan och vården vilket tillsammans med de andra åtgärderna bidrar till att skapa ett mer jämlikt samhälle. Ett mer jämlikt samhälle är den viktigaste och bästa förebyggande åtgärden mot brott. Om det skriver Lindgren ingenting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Sebbe Persson

    ”Ett mer jämlikt samhälle är den viktigaste och bästa förebyggande åtgärden mot brott”

    I dagens samhälle är detta tyvärr en dröm och kommer inte att hända inom överskådlig tid. Att bygga upp det som raserats sedan socialdemokraterna fick ”kalla fötter” vid valförlusten 1976 tar generationer. Rivningsarbete går alltid snabbare än byggnadsarbete och i dagens politiska situation finns egentligen ingen som ens förmår att producera de enklaste skissartade ritningar på en återuppbyggnad. Socialdemokraterna har sedan Göran Perssons tid köpt och påskyndat systemskiftet. Det patetiska vänsterpartiet förmår inte visa någon kraft eller ambition utan har som främsta mål att få regera ihop med det borgerliga partiet socialdemokraterna.

    Häri ligger hela dilemmat, som kommer att framtvinga lösningar med mer eller mindre repressiva inslag för varje socialt problem.

    • Vi kan inte acceptera repressiva lösningar eftersom de inte hjälper det minsta utan bara gör det värre. Det land som har de hårdaste straffen och mest repressiva lösningarna i västvärlden har också den högsta brottsligheten. Det är USA. Det är också det mesta ojämlika landet. Sverige är än så länge ett av de mesta jämlika och har tillsammans med våra skandinaviska grannländer världen lägsta brottslighet. Att jag skriver skandinaviska istället för nordiska beror på Finland där brottsligheten visserligen är låg men trots det nästan dubbelt så stor som i Sverige. Våldsbrottsligheten i Finland är mer än dubbelt så stor.

      Det här handlar inte så mycket om vilka partier som styr utan istället om opinions- och folkbildningsarbete. Om humanism och solidaritet istället för rädsla och egoism. Att sossarna inte är ett dugg bättre än de borgerliga partierna är välkänt. Vänstern bryr sig inte om brottslighet och har lämnat fältet öppet för högerextremister. Det är anledningen till att jag skriver mycket om det. Jag vill inte lämna fältet öppet och det är ett verkligt problem i arbetarklassen och i arbetarklassförorter.

      • Sebbe Persson

        ”Det här handlar inte så mycket om vilka partier som styr utan istället om opinions- och folkbildningsarbete. Om humanism och solidaritet istället för rädsla och egoism.”

        Problemet är att det finns få substantiella krafter, som driver på opinions- och folkbildningsarbete. Har all respekt för ditt bloggande i frågan, som enskild opinionsbildare gör du en insats men det krävs fler och mer för att något ska hända. Verklig förändring kräver ett politiskt ansvarstagande, som ingen vill ta. De repressiva lösningarna är opinionsmässigt mycket enklare och även om de självklart är oacceptabla lever vi i ett samhälle där de är och dessvärre förmodligen under lång tid kommer att utgöra huvuddelen av lösningarna.

        Inser att jag är pessimistisk men har svårt att se något riktigt ljus i tunneln, inte minst som stora delar av vänstern verkar ha lämnat in.

  • Pingback: Krönika #844. Tryggare Sverige utan nolltolerans. | Konst & Politik()