Vänsterpartiet har tagit fram ett nytt förslag på förmögenhetsskatt som kanske inte är helt genomtänkt. Skulle det genomföras skulle det eventuellt medföra en total avfolkning av Bohusläns alla kustsamhällen, gamla fiskelägen, som helt och hållet skulle förvandlas till sommarsamhällen. Sådant har redan hänt på flera platser, exempelvis Brunskär, Gåsö och Flatholmen och är på väg att ske på andra orter. I farozonen finns exempelvis platser som Käringön och Gullholmen medan platser som exempelvis Fjällbacka, Grebbestad, Fiskebäckskil, Grundsund och Mollösund riskerar förlora all bofast befolkning i de centrala delarna.
Det finns i Bohusläns kustsamhällen gott om människor som har en nettoförmögenhet på mer än 5 miljoner kronor. Genomsnittligt taxeringsvärde för småhus är i Kungälvs, Sotenäs och Strömstads kommuner 2 miljoner, i Öckerö och Mölndals kommuner 2,5 miljoner medan den i Göteborg är 2,9 miljoner för att ta några exempel från Västsverige (Källa: SCB). På kustorter och i stora delar av Göteborg och Mölndal blir det lätt fastighetsvärden på över 5 miljoner.
Med fastighetsvärden på 5-15 miljoner och inga lån är det lätt att få en så stor förmögenhet. Problemet är att de personer jag här pratar om har mycket låg inkomst så skatten på 1 procent av 5 miljoner som Vänsterpartiet föreslår, dvs 50 000 – 150 000 kronor skulle överstiga vad dessa personer i många fall kan betala. Samtidigt är det inga som helst problem för rika sommarboende att betala en sådan skatt. Följden skulle bli att bofasta säljer sina hus till rika sommargäster.
Det skulle också bli problem i alla storstäder där förhållandena liknar de i Bohusläns kustsamhällen.
Vänsterpartiets förslag innebär att den del av förmögenheten som ligger i intervallet 5 till 15 miljoner kronor beskattas med en procent. Den del som ligger i intervallet 15 till 30 miljoner kronor beskattas med två procent och en förmögenhet som överstiger 30 miljoner kronor per person beskattas med tre procent på den del som överstiger 30 miljoner kronor. Skattebasen ska inkludera i princip alla tillgångar. Exempel på sådana tillgångar är fast egendom, lösöre, värdepapper och kontanter. Förmögenhetens värde bestäms på individnivå.
– Vill man utjämna klyftor i praktiken så måste man beskatta de rika. Att som Löfven säga att lagt kort ligger, att det inte går att ändra på en borgerlig skattepolitik, det duger inte, säger Ulla Andersson.
Principen om att rika ska skatta mer än fattiga som Vänsterpartiet propagerar för har jag inga problem med, men det förslag de lagt fram har negativa konsekvenser för många vanliga och fattiga människor som råkar vara födda och uppvuxna och/eller boende i småhus vid kusten eller i storstäder. Jag skulle tro att det enda möjliga för att undvika de negativa konsekvenser jag beskriver är att sätta en nedre gräns för skatten på 10 eller 15 miljoner kronor. Eller kanske skatten i viss mån kan inkomstrelateras.
Men kanske tycker någon att det här är ett marginellt problem. Och sett ur nationell synpunkt kanske det är det,men sett ur en lokal bohuslänsk synpunkt är det förstås en mindre katastrof. Det kanske dessutom är så att Vänsterpartiet faktiskt undersökt hur många låginkomsttagare det handlar om och funnit att det är ett marginellt problem. De flyttat från de attraktiva husen för länge sen och de som är kvar är mycket få. Men jag tror faktiskt inte det.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Förmögenhetsskatt, Rika, Fastigheter, Nettoförmögenhet, Kustsamhällen, Klass, Vänsterpartiet, Ekonomi, Samhälle, Politik
En enklare väg att gå vore att jämställa kapitalvinstbeskattningen med inkomstbeskattning och att öka progressiviteten i skatteskalan. Detta skulle sannolikt ge mer pengar i statskassan utan att människor med låga inkomster drabbas bara för att de ”råkar” ha ett hus på fel ställe.
Sannolikt. Men där uppstår ett annat problem. Förflyttning av kapital till andra länder. Men det är rättvisemässigt sannolikt bättre. Fastighetsskatten hade ju tidigare samma problem som vänsterpartiets förmögenhetskatteförslag. Men där var det ännu värre, Skärgårdskommunerna fick inte in skatter från de som var skrivna i andra kommuner. Den nuvarande fastighetsavgiften har löst de två problemen, men samtidigt lett till skattesänkningar för de med stora inkomster.
Även förmögenhetsskatt kommer nog innebära förflyttning av kapital. Vad det gäller är att återupprätta skattepolitiken som ett fördelningspolitiskt instrument, som det var fram tills dess att sossar och borgare gjorde sin skatteuppgörelse. Den uppgörelse varigenom sossarna slutgiltigt tog steget över på den borgerliga planhalvan (skatter skulle inte längre användas för att fördela utan enbart finansiera). Att ge sig på grunderna för denna uppgörelse skulle stöta sossarna för mycket, därför tror jag vänsterpartiet ”fegar” och försöker hitta andra lösningar.
Vi är överens om detta.