Lönsamhetstyrning är orsaken till problem i förlossningsvård

Den svenska sjukvården ska vara lönsam. Marknadsmekanismer och lönsamhetstyrning dominerar även i den gemensamt ägda vården. Detta leder till fler saker. Dels är det mer lönsamt att satsa på viss typ av vård, exempelvis vårdcentraler i områden där befolkningen är relativt frisk, men orolig. Det blir därmed fler vårdcentraler i välmående medel- och överklassområden och färre i arbetarklassområden, en utveckling Svenska Dagbladet tydligt visade på i en artikelserie för några år sen.

På andra vårdområden leder det till att vården försöker utnyttja stordriftsfördelar (det är dock tveksamt om såna överhuvudtaget finns inom vården). Detta leder till nedläggning av enheter och färre personal i förhållande till antalet vårdtagare/patienter. Så har utvecklingen bland annat varit i förlossningsvården. Detta är orsaken till de problem i fölossningsvården som Adam Cwejman skriver om i en ledare i GP. Eftervård är inte lönsamt, alla som fött måste hem så fort som möjligt för att minska kostnaderna och ge möjlighet till färre och mindre förlossningsenheter. Lönsamhetsstyrningen slår bakut och ger sämre vård. Med mindre personal blir nya behandlingsmetoder inte lika lätt prövade. Tekniken utvecklas inte och ålderdomliga metoder lever kvar. Ytterst är orsaken till detta den lönsamhetsstyrning som finns i vården.

Cwejman konstaterar att det finns problem. Han har inga problem på lösningar. Han skriver bara att det borde gå att fixa enkelt. Det kan verka så men tas inte den lönsamhetsstyrning som Cwejman är en stor anhängare av bort så kommer det inte att bli nån varaktigt lösning på problemen. Cwejman ser ett problem, men vill inte se grundorsaken till problemen och därför blir hans ledare bara kverulans utan substans. Kafferepsgnäll (fikagnäll) helt enkelt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads