Den främsta orsaken till att våldsbrott begås är alkoholbruk. De flesta våldsbrott begås därför i de centrala delarna av städerna och inte i fattiga förorter. Våldet i fattiga förorter är betydligt lägre än i innerstadsområden. Däremot är det sannolikt mer våld i en fattig förort än i en villaförort.
Det ETC:s journalisten Jörgen Lund verkar ha tittat på är utsattheten för våldsbrott vilket är en helt annan sak är brottsligheten i ett visst område. På grund av uppenbar okunnighet förväxlar han två olika saker och har därmed skrivit en felaktig analys och en artikel som inte har fått många saker rätt. Utsattheten för brott är betydligt högre för fattiga människor än för rika, betydligt högre för en person som bor i Rinkeby/Kista än en för en person som bor i Lomma. Men det är inte alltid främst i sitt bostadsområde fattiga personer utsätts för brott, utan det kan ske varsomhelst, kanske oftast i innerstädernas nöjesområden. För det är i nöjeslivet den övervägande delen av våldsbrotten sker. Våldsbrott sker sällan i bostaden eller i bostadsområdet. Utan det sker på allmän plats och på arbetet eller i skolan.
Att jämföra kommuner som Lomma med en stadsdel i Stockholm som ETC gör i en artikel är rätt meningslöst. För det finns inga krogar i Lomma. De som bor där roar sig inne i Malmö eller inne i Lund. Jämför vi centrala Malmö med Lomma eller Vellinge är brottsligheten mycket högre i centrala Malmö, Jämför vi centrala Stockholm med Rinkeby/Kista begås det mycket fler våldsbrott i centrala Stockholm. Innerstäderna är rika områden och gjorde vi ett annat urval än det Lund gjort hade vi kunnat skriva att det är våldsammare i rika områden.
Det finns ytterligare ett par saker Lund inte beaktar och som gör hans artikel missvisande. Befolkningen i Rinkeby/Kista är genomsnittligt yngre än befolkningen i Vellinge eller Lomma. Yngre är mer brottsutsatta än äldre. Yngre tjänar mindre än äldre. En stor anledning, kanske den viktigaste, till att folk i fattigare områden är mer brottsutsatta är helt enkelt att de är genomsnittlig yngre.
De viktigaste faktorerna när det gäller utsatthet för brott är desamma som när det gäller vilka som begår brott. De mesta utsatta för våldsbrott är unga män med låga inkomster. Det är också dessa som begår de flesta våldsbrott. Våldsbrott som alltså riktar sig mot andra unga män i samma situation som de själva.
Att det finns en högre utsatthet för våld bland fattiga än rika är ett välkänt faktum. Men att det skulle finnas en stor förskjutning med en minskning i befolkningen som helhet och bland rika till en ökning för fattiga som Lund påstår hittar jag faktiskt inget stöd för i statistiken vilket i mitt fall är Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) som mycket bättre återger den faktiska brottsnivån och utsattheten för brott än vad brottstatistiken gör (vilken det verkar som om Lund använt).
Jörgen Lund och ETC sprider fördomar om våldet i samhället. Det gynnar ingen. Att skjutningarna ökat jämfört med 1990-talet är korrekt, men de senaste 10 åren har ingen egentligen ökning skett av antalet skottskadade och antalet skjutningar. Också på den punkten vilseleder ETC.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jörgen Lund, ETC, Brottslighet, Vilseledande, Brottsutsatthet, Nöjesliv, Okunnighet, Brott, Våld, Media, Samhälle, Politik
Ett svar på “Det är inte vanligast med våld i fattiga områden”
Kommentarer är stängda.