Närmare mellan folk och riksdag på 1700-talet än idag

Folket kunde enligt en avhandling från Umeå Universitet komma mycket närmre sina makthavare och representanter förr i tiden än idag. På 1700-talet tog riksdagen emot tusentals så kallade suppliker, det vill säga överklaganden, förfrågningar, klagomål och förslag, från invånare i Sverige. Majoriteten av dessa antogs för vidare undersökning i riksdagen, visar en avhandling av historikern Martin Almbjär vid Umeå universitet.

Det pågick enligt Martin Almbjärs forskning en aktiv dialog mellan riksdagen och delar av folket under 1700-talet,

– Trots att en stor del av befolkningen inte ens kunde drömma om att sitta i regeringen eller riksdagen på den här tiden, eller få påverka vilka som satt där, stod de genom supplikerna på sätt och vis mycket närmre riksdag och regering än dagens svenska medborgare säger Martin Almbjär i ett pressmeddelande.

– När till exempel den nuvarande demokratiutredningen föreslog att medborgare skulle få lägga motioner till riksdagen fick de till och med kritik, fortsätter Almbjär.

Tiotusentals suppliker varje år

Att vända sig direkt till kronan eller sina representanter med en supplik var mycket vanligt. 1600- och 1700-talets myndigheter tog emot tiotusentals varje år. Trots detta har tidigare forskning inte studerat denna kommunikationsform och vilka grupper i samhället som nyttjade den.

Martin Almbjär har undersökt suppliker som lämnades till riksdagen under den så kallade frihetstiden, 1719–1772. De som utnyttjade kanalen var framför allt officerare, statliga ämbetsmän, borgare och bönder. De flesta suppliker rörde enskilda eller lokala frågor relaterade till deras tjänsteutövning, näringsutövning och försörjning.

Resultaten visar att fler i befolkningen deltog i det politiska samtalet på central nivå än vi tidigare trott. Till exempel skrev kvinnor suppliker till riksdagen fastän de absolut inte fick vara riksdagsrepresentanter. Den gryende medelklass som stod utanför den gamla ståndsriksdagen fanns även den rikligt representerad bland supplikskrivarna. Det var emellertid ovanligt med suppliker från samhällets lägre skikt.

Samtidigt menar Almbjär att supplikernas roll inte ska överdrivas. Att skriva en supplik var en rättighet som makten inte gärna ville ändra på, men möjligheterna begränsades genom ökade krav på dem för att få ned antalet.

Jämfört med idag var det på 1700-talet närmare mellan politiker och folk. Det finns många orsaker till detta. Exempelvis är det olagligt att en regeringsmedlem lägger sig i enskilda ärenden, så kallat ministerstyre. Men, priset för denna ordning är en viss distans. Här finns enligt Almbjär en spänning mellan regelstyrdhet och närhet som mycket väl kan bli mer aktuell framöver.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads