Vapenvila i Syrien blev kortvarig

I de intervjuer med syrier, i landet och på flykt, som vi kunnat höra i massmedia välkomnas vapenvileutspelet, men många uttrycker också tvivel på att det kommer att hålla. ”Vi har hört det förut, de kommer att börja skjuta igen efter ett par timmar”. Som vi vet fick de rätt. Vapenvilan höll inte.

Det är symptomatiskt att det inte var Assadregimen och den i Riyadh baserade oppositionsledningen (High Negotiations Committee, HNC) som förhandlatde fram vapenvilan utan Ryssland och USA. Det vill säga de makter som i verkligheten har tyngden och makten att stänga eller vrida på kranarna för det mördande flödet av vapen.

Och Kerry var verkligen ärlig när han konstaterade att överenskommelsen inte baserade sej på förtroende utan på att man på båda sidor har ett intresse av denna vapenvila. Lavrov talade om Syrienkriget som en kvicksand man går ner sej i.

Och det är naturligtvis av egna geopolitiska och andra intressen som USA och Ryssland gjorde denna överenskommelse. Låt oss inte ha några andra illusioner.

Men den öppnade en möjlighet. FN-sändebudet Staffan DiMistura konstaterar just att ”det öppnar ett fönster till möjligheter. HNC.s taleskvinna Bassma Kodmani ”välkomnar överenskommelsen om den kommer att bli verklighet”.

Joseph Daher från Revolutionary Left Current in Syria (Revolutionära Vänsterströmningen i Syrien) förklarade i intervju nyligen att de demokratiska krafterna enbart har en chans om skjutandet upphör. Han pekade på att den militära kampen till avgörande del är en strid mellan reaktionära förtryckande krafter. Assadregimen med sina uppbackare och islamistiska jihadistiska miliser på den andra.

Han har naturligtvis rätt. Assadregimen har genom 5 års hänsynslöst krig visat sin fullständigt brutala karaktär. Och de av Saudiarabien, Qatar och Emiraten beväpnade islamistiska miliserna har visat sin. Daher visar också på att det inte bara är al Qaidagruppen (som nu byt namn från Jabhat al Nusra till Jabat Fateh al Sham) som (naturligvis vid sidan av IS) står för reaktionär islamism. Det finns ingen kinesisk mur mellan Fateh al Sham och flera av de andra miliserna.

Daher pekar på att vid tidigare temporära vapenvilor har den demokratiska oppositionen kunnat leva upp och visat att den trots sin försvagning kan utgöra ett hopp. Förutsatt att skjutandet upphör.

Han pekar också på många problem. Till exempel kan vi se ett närmande mellan Assadregimen och Turkiet i kampen mot det kurdiska Rojava. Daher pekar på att det kurdiska PYD lyckats hålla en form av vapenvila med Assadregimen. Han tillbakavisar påståendet från vad han kallar ”arabiska nationalistiska chauvinistiska riktningar inom oppositionen” att det skulle funnits någon strategisk allians mellan PYD och regimen. PYD har enligt Daher haft en pragmatisk hållning som ofta inneburit en ”icke angrepps-överenkommelse med regimen” som dock då och då avbrutits av strider. PYD har hela tiden enligt Daher agerat utifrån sitt intresse att säkra Rojava. (Rojava är det namn som kurderna gett den del av norra Syrien som de söker etablera som en autonom republik inom Syrien).

Daher menar att den internationella solidariteten måste ha inriktningen ”Stoppa Kriget” med tyngden riktad mot Assadregimen och dess uppbackare.

Att de demokratiska krafternas enda chans är slut på skjutandet och kriget mellan olika reaktionära krafter är naturligtvis något som varje vettig och anständig människa förstår. Det är mycket tråkigt att det funnits människor som stämplat de som fört fram denna självklara ståndpunkt som ”svikare”.

Och det är förfärligt att det finns människor i vårt land som stöder den oljefatsbombande regimen utifrån idéer om att Assad på något sätt skulle stå för nationellt oberoende eller något progressivt.

De amerikanska och ryska imperialisterna har utifrån sina konkreta intressen i den givna situationen kastat fram sitt förslag. Låt oss utan illusioner om dessa makter hoppas att det ändå kan leda till en situation där demokratiska vänsterkrafter kan göra sej gällande och ge det plågade syriska folket hopp.

Peter Widén

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

PS. En kortare version av denna artikel har tidigare publicerats på bloggen Pepprat RödGrönt och i Flamman. Den fulla versionen som jag här publicerat tar ett bredare grepp på problematiken då den även berör kurderna och Rojava. Vissa delar om vapenvilan har dock på grund av utvecklingen i Syrien blivit inaktuella. Det generella resonemanget är dock fortfarande giltigt. Den begränsade kritik jag hade av Peter Widéns inlägg i Flamman och på Pepprat Rödgrönt kan väl sägas ha blivit besvarad med denna publicering och vi kan konstatera att den kritiken var obefogad vad det gäller Peter Wi´den men befogad vad det gäller Flammans och Pepprat Rödgrönts publicering.

About these ads