Konsten att fånga en jättehaj från en gummibåt på ett stort hav genom fyra årstider

HavsbokenVestfjorden är ingen fjord, det är ett stycke hav innanför Lofotväggen, innanför öar som AustvågøyaGimsøya, VestvågøyaFlakstadøya, MoskenesøyaVærøy  och Røst. Det är på Vestfjorden som Havsboken av Morten A. Strøksnes utspelar sig. På småbåtar med Skrova som bas. Två män i en båt som försöker fånga en mytomspunnen haj. Håkäringen. Hajen som kan bli många hundra år. En haj som är svår att fånga.

De flesta recensenter behandlar det som en faktabok, men det tycker jag inte det är. Men det är inte heller skönlitteratur. Det är i första hand en skröna, men med invävda fakta. Det är också en berättelse om havet, havets djur, livet vid havet och fisket. Det är spännande och mycket bra läsning. Den kan ändå jämföras med Moby Dick och Den gamle och havet även om de är mer skönlitterära.

Boken är fantastisk. Den ger en känsla av att en är med. Den omspänner allt från gammal litteratur om havet till en berättelse om fiskindustrin uppgång och fall. Havets fasor och havets rikedom. Det går inte att sluta läsa. Översättaren har gjort ett bra jobb. Det är svårt att översätta en sådan här bok med mängder av facktermer och dialektala ord. Vissa företeelser inom den norska kustkulturen och fisket har aldrig funnits i Sverige.

Det är när en läser boken lätt att förstå hur uppköpare och markägare (ofta samma personer) kom att dominera norsk fiskerinäring medan det i Sverige istället kom att bli dominerat av fria fiskare utan annan egendom än fiskredskap, båt och huset på ofri grund eller minimal tomt. Idag finns det i Norge redare och anställda fiskare. I Sverige finns det bara fiskare.

Läs mer: AP,  NRK,  VG,  SVD, BLT, Corren, GP, DB,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

About these ads