Konspirationsteoretiskt gränsfall

Yes! : därför köper vi det vi inte behöverKatarina Bjärvalls bok Yes! – Därför köper vi det vi inte behöver är en intressant studier av konsumtionssamhället, reklam och de mekanismer som används för att få oss att köpa det vi inte måste ha, det vi inte behöver.

När jag läser boken drabbas jag dock av en känsla av att boken är lite väl konspirationsteoretisk för jag kan inte erinra mig ett enda fall där jag gått in en affär och köpt nåt jag inte kom dit för att köpa. Jag kan inte komma ihåg ett enda fal där jag köpt något på grund av någon reklam.

Om reklam var så effektiv och så anpassad till människans naturliga funktionssätt som Bjärvall hävdar med stöd av många forskare så borde det inte vara möjligt att bete sig på det sätt jag verkar göra. Jag kan knappast heller vara en helt unik människa utan det måste finnas många som mig. Är det kanske vi som är autister i någon grad som reklamen inte fungera på eller har Bjärvall, reklammakarna och forskarn Bjärvall hänvisar till helt enkelt fel.  Jag tror helt enkelt inte på att vi är så lättstyrda som Bjärvall framställer det,

Booken ger också en bild av att det hela är uträknat för att vi ska konsumera så mycket så möjligt så att en liten grupp ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Denna lilla grupp i samhället styr reklamen, företagen, forskningen och oss som människor är den bild som jag får när jag läser Bjärvalls bok. Det är inte övertygande utan för mig framstår det som lite väl konspiratoriskt. Boken balanserar på gränsen till konspirationsteoriernas förlovade land.

Nog om det, boken fungerar ändå för att ge en bild av ett samhälle med allt för mycket reklam (som vi helt klart inte behöver), med allt för stor och onödig konsumtion osv. Allt baserat på en extrem individualism och tilltro till individens rationella val, privat ägande och kontroll samt marknadsstyrning. Det är en träffande och sann beskrivning av vårt samhälle. Men rationella val åsidosätts av reklam och påverkan, ideologi, tyckande, andra åsikter osv. Något som Bjärvall visar tydligt. Marknadsstyrning, privatisering, reklam, påverkan och individualism leder till konsumism som hon kallar vårt samhälle där vi köper det som inte behöver.

Det största problemet, eller kanske ska vi säga svagheten, med boken är doc inte känslan av att den ligger nära det konspirationsteoretiska utan det faktum att när hon kommer till lösningar fokuserar hon på individuella lösningar. Hon faller själv i det marknadsorienterade samhällets fälla. Problem som orsakas av individualism, egoism och fokus på det privata kan inte lösas och åtgärdas genom mer av samma sak, oavsett hur bra vi kan tycka de enskilda valen än är.

Individualism kan inte lösa samhälleliga problem med för mycket reklam, för mycket egoism, för mycket marknadsorientering, för stor konsumtion, slöseri med mera. Det krävs kollektiva lösningar, på statlig, regional och internationella nivå. Det krävs gemensamma lösningar, med gemensam förvaltning av ändliga resurser på en för ändamålet lämplig nivå osv. Hon pekar på en del sådan lösningar men har inget att komma med på makronivån, den internationella nivån. Inte heller på den nationella nivån. Självförvaltning eller samförvaltning fungerar helt säkert på många områden, men lika säkert inte på alla.

Läs mer: SVD,  SR, EX, Hållplats Hådén,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Konspirationsteoretiskt gränsfall”

  1. ”Hon pekar på en del sådan lösningar men har inget att komma med på makronivån, den internationella nivån.”

    Tyvärr är nog – och kommer dessvärre förbli – långtgående lösningar på makro och internationell nivå en utopi. Ska vi vänta på dessa lösningar kommer nog mänsklighetens undergång att komma tidigare. Samhället är på grund av sin komplexitet en organism, som i grunden är begränsat styrbar. Visst vi kan påverka till viss grad men gapar vi över för mycket kommer det ofelbart att misslyckas. Historien är full av exempel på makrobyggen, från Faraonernas Egypten, Romarriket, Tysk-romerska riket, kolonialismens imperiebyggen via realsocialistiska samhällsimplementationer till ett tandlöst FN och ett sönderfallande EU där man tagit sig vatten över huvudet och som slutat i respektive bygges undergång eller marginalisering.

    För mig ligger mänsklighetens möjlighet i underifrånperspektiv och decentralism. Detta kommer förvisso inte leda till ett helt rättvist idealsamhälle men det kan möjligen ändå bidra till mänsklighetens överlevnad mer än stora gigantiska makrolösningar.

    1. Vi måste säkert börja där som du säger, men försöker vi inte internationellt så är jag rädd för att det kommer att misslyckas då det då effektivt kan motarbetas och oskadliggöras av krafter som vill ha det nuvarande.

Kommentarer är stängda.