Sverige – ett land med rättssäkert rättsväsende

The World Justice Project (WJP) Rule of Law Index kartlägger länders rättsväsende utifrån rättssäkerheten. Det som mäts är bland annat konstitutionella regler som reglerar regeringars och andra beslutsfattande organs verksamhet, frånvaro av korruption, öppenhet hos regeringen och andra styrande organ, grundläggande mänskliga rättigheter, ordning och säkerhet, civilrätt, kriminalrätt och hur lagarna upprätthålls och dess upprätthållande regleras. Totalt handlar det om 44 olika kriterier som bedöms.

Sveriges anses vara ett av de mest rättssäkra länderna i världen tillsammans med en lång rad andra länder i Norden och Västeuropa. På tio i topp finns bara två länder utanför Europa, det är Nya Zeeland och Singapore. De fyra länderna som ligger i topp är alla nordiska. I tur och ordning är det Danmark, Norge, Finland och Sverige. Island är inte med i undersökningen. När det gäller ordning och säkerhet är Sverige nummer två.

Totalt ingår 113 länder i undersökningen och i botten ligger Venezuela, Kambodja, Afghanistan, Egypten och Kamerun. Länderna på den arabiska halvön ingår inte i undersökningen och de flesta länder i Afrika är inte heller med.

Bästa land på den amerikanska kontinenten är Kanada på plats 12 (USA ligger på plats 18) och bästa land i Sydamerika och Karibien är Uruguay på 20:e plats. Sämst i Europa är Ryssland på plats 92. Rättssäkerheten är tydligt relaterad till bra ekonomi och bra välfärd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads

  • Det stämmer överens med Bo Rothsteins kartläggning av korruptionen inom EU-länderna. En toppliga med Norden, Skottland och Baskien (man hade delat upp större länder på regioner). Och så den medeleuropeiska nivån. Och så en bottenliga med Syditalien och Balkan. Och så Rumänien i en klass för sig.

    Rothstein har ju också grubblat över hur det kommer sig, bl.a. i boken Sociala fällor och tillitens problem. Korruption är en social fälla – ingen vill ha den, men ingen kan vara den enda okorrumperade i ett korrumperat system. Hans slutsats, framlagd i uppsatsen Antikorruption – big bang-ansatsen, är att det krävs en massa lagstiftning på temat ”civil service reform”, dvs som på många olika sätt samtidigt främjar det weberianskt ideal, där offentlig tjänst och business motas in i två hörn där de inte tillåts ha någonting med varandra att göra. Sådan lagstiftning infördes i många västeuropeiska länder på 1800-talet, bl.a. i Sverige med en störtflod av reformer på 1850-60-talen. På Bellmans tid var ju Sverige ett ökänt korruptionsnäste där stormakter köpte riksdagsledamöter som höns.

    Om det är så kan vi snart säga adjö till vår jämförelsevis korruptionsfria myndighetskultur (jämförelsevis, ty inget system är helt fritt från korruption). För New Public Management är motsatsen till detta, där business förutsätts styra offentlig verksamhet in i minsta detalj.