Det är klart att religionsfriheten får begränsas

I SVD har Elias Lomfors Carlberg, samordnare i Sveriges interreligiösa råd skrivit en debattartikel om att religionsfriheten aldrig får begränsas. Den är inte tillräckligt genomtänkt. För självklart får det finnas begränsningar för hur olika religioner får utövas. Det måste helt enkelt finnas begränsningar. I Sverige gör vi det på många sätt. Det är som jag ser det naturligt och nödvändigt.

I Sverige finns det djurskyddsregler som bestämmer hur slakt ska gå till. Dessa regler inskränker religionsfriheten för judar och vissa muslimer. Sverige har också lagstiftning för omskärelse av pojkar som begränsar religionsfriheten för judar och muslimer. Skolplikten innebär inskränkningar i religionsfriheten för många kristna sekter. Förbud mot månggifte innebär begränsningar i religionsfriheten för muslimer och en del mormoner. Jag tvivlar också på att traditionella zoroastrianska begravningar skulle kunna genomföras i Sverige. Också det en begränsning vad det gäller religionsfriheten. Det finns säkert mycket mer.

Så självklart får religionsfriheten begränsas. I själva verket är det nog helt nödvändigt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads

  • Olof Larsson

    Det känns väl egentligen inte någon större skillnad mellan Lomfors Carlbergs ståndpunkt och den du förespråkar. Jag tolkar följande som att Lomfors Carlberg inte motsätter sig begränsningar:

    ”Svenska staten har endast tillåtelse att begränsa religionsutövning om det är nödvändigt för att skydda allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för anpersoners fri- och rättigheter”

    Sedan finns alltid det ständiga dilemmat att skilja mellan religiös lära utifrån grundläggande bekännelseskrifter å ena sidan och traditioner och sedvänjor å andra sidan. Talar vi begränsningar är det nog oftast frågan om de sistnämnda och då speciellt i fall de urartat.

    • Den meningen fanns inte i artikeln när jag skrev mitt inlägg. Det är ett otyg att stora tidningar bara ändrar i artiklar utan att det går att se. Den säger dock inte att han nödvändigtvis stöder det som står där, bara att det är så. Men det är väl troligt.

      Lomfors Carlberg stöder inte djurskyddsreglerna om slakt så vitt jag kan se. Inte de inskränkningar som påverkar manlig omskärelse heller.

      Djurskyddet inskränker centrala delar i den judiska religionen. Kosherslakt får inte ske med bedövning. Men det finns mängder med judar som inte hävdar att kosher är nödvändigt (kosher är inte en sedvänja).. Månggifte är centralt i de flesta riktningar inom islam och viss mormonism. Men det finns många muslimer som inte ser månggifte som nåt naturligt (dvs det är ingen sedvänja). Kvinnlig omskärelse är en sedvänja utan stöd i islam.

      • Olof Larsson

        ”Djurskyddet inskränker centrala delar i den judiska religionen.”

        Detsamma gäller nog islam och halalslakt. Jag gissar att synen på slakt för båda dessa religioner har samma ursprung. Vad som är lära och utifrån denna utvecklad tradition och sedvänja (min definition oskrivna allmänt tillämpade regler) är inte alldeles enkelt varför det finns olika tolkningar.

        Vad gäller kosher och dess matregler finns grunden i 3:e Mosebok 11:e kapitel och 5:e Moseboks 14:e kapitel. Här sägs dock egentligen inget om slaktmetoder men väl vilka djur som är tillåtna respektive otillåtna att äta. Dessutom förs omfattande resonemang om renhet och orenhet vid tillredning av mat.

        Vad jag förstår (är absolut ingen expert på området) kodifierades de mer detaljerade slaktreglerna, utifrån muntlig tradition, i Talmudskrifterna först under 500-talet. 3:e Moseboken nedtecknades 1000 år tidigare. Man skulle kunna tänka sig (min spekulation) att slaktreglerna utvecklats som sedvänja för att uppfylla renhetsreglerna för att sedan slutligen nedtecknas. Om renheten kan uppfyllas på andra sätt borde ju andra slaktmetoder inte vara något problem. Möjligen är det så de judar som inte ser kosherslakt som nödvändigt resonerar.

        ”Månggifte är centralt i de flesta riktningar inom islam”

        Vad jag förstår påbjuder inte Koranen månggifte (i meningen att det skulle krävas att en man bör ha mer än en hustru) men sätter väl en gräns vid 4 hustrur. En muslim jag diskuterade med menade att varken Bibeln eller Talmud sätter någon gräns alls. Själv är jag väl inte riktigt med på detta då Bibeln talar om ”de två” som ”ett kött” men det är alltid möjligt att se saker och ting från olika håll.

        Sedan – alldeles oavsett religion – är det nog ändå ytterst upp till varje människa i vilka typer av förhållanden hon vill leva. Det är det inte säkert att samhället bör ge allt för många pekpinnar i detta. Äktenskapet har ju inte enbart en religiös dimension utan också en juridisk. Juridiken är i princip helt inriktad på parförhållanden. För de som självvalt av någon anledning, religiös eller inte, lever i andra typer av förhållanden blir det rent juridiskt komplicerat.

  • super_leggera

    Religionsfrihet som rätten till religion är ett missförstånd som skärpts, därför att vissa muslimer offentligt kliver in bakom den. Religionsfrihet tillkom i en tid när man i Sverige måste vara lutheran, ansluten till statskyrkan och lyssna till just den prästens förmaningar. Under industrialismens frihetsreformer tillkämpade sig folket rätten att läsa bibeln och förklara den för sig själv och andra, och att slippa påtvingade statskyrkliga versioner. Det är en av de första demokratiska reformerna.

    Religionsfrihet innebär till sin essens att slippa andras religion. Religionsfrihet är en äkta negativ frihet, rätten att slippa, inte en oäkta positiv frihet, rätten att tvinga någon annan. Som en delmängd i friheten att slippa andras religion ingår att man får tillbedja vad man vill, så länge man inte tvingar det på någon annan. Rätten till egen religion är alltid underordnad andras rätt att slippa oönskad religion. Av det skälet är allt muslimskt tal om ”religionsfrihet” i Sverige falskt, eftersom de menar sin rätt att tvinga andra att ta del av muslimska irrläror och sedvänjor.

    /*Borttaget resonemang om islam med fler olika påståenden som inte är verifierbara och utan källhänvisningar. Därför ett brott mot mina kommentarsregler och borttaget*/ #AS

    • Olof Larsson

      ”Religionsfrihet innebär till sin essens att slippa andras religion.”

      Religionsfrihetens ”essens” såsom den är beskriven i Artikel 18 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (på vilken även 9:e artikeln i Europakonventionen bygger) är:

      1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt
      innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget
      val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin
      religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor,
      andaktsutövning eller undervisning.

      2. Ingen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig
      till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val.

      3. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning får endast underkastas de
      inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna
      säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter
      och friheter.

      4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall,
      förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som
      stämmer överens med deras egen övertygelse.

      Essensen ligger lika mycket i friheten att utöva religion som i att utan tvång få göra ett eget religionsval (som också kan vara ingen religion alls). Konventionen hindrar ingen att ”propagera” för sin religion lika lite som den hindrar någon att ”propagera” för sin politiska uppfattning. I ett fritt samhälle kan vi aldrig stänga oss ute ifrån (slippa) andras uppfattningar och detta oavsett om de är religiösa eller politiska. Däremot är det vår rätt att göra våra egna val och rätt att bli respekterade utifrån dessa val.

  • Olof Larsson

    ”Att mörda den som lämnar religionen är ändå religionsfrihetens absoluta motsats.”

    Så är det och de som händelsevis tolkar Koranen på detta sätt kan inte gömma sig bakom konventionen. Den tredje punkten är glasklar i detta avseende. Med eventuellt undantag av några fundamentalistiska teokratiska stater, som har en lagstiftning där det är belagt med dödsstraff att lämna religionen, har varje annan stat en lagstiftning där det knappast är någon tvekan om att det definitionsmässigt är frågan om mord om någon dödas för att ha lämnat sin religion. Lagstiftning i detta avseende överrider konventionen fullt i enlighet med dess tredje punkt.

    När det sedan gäller fundamentalistiska teokratiska stater gör dessa knappast anspråk på att upprätthålla religionsfrihet. Problemet här är därför av en annan dignitet.

    • super_leggera

      Rätt. Inte desto mindre försöker islamister gömma sig bakom ”religionsfrihet”. Men den gäller inte på det sätt de försöker hävda. Religionsfriheten är begränsad av rätten till att slippa religion. Rätten att slippa religion är överordnad rätten till religion. Som en äkta frihet.

      • Olof Larsson

        ”Rätten att slippa religion är överordnad rätten till religion.”

        Detta är din tolkning som jag menar helt saknar stöd i konventionstexterna. Mänskliga rättigheterna sträcker över många områden och självklart finns det motstridigheter mellan olika rättigheter, vilka hanteras genom definierade begränsningar. Detta innebär dock inte att en rättighet kan anses överordnad en annan.

        Idealt sett har varje rättighet samma vikt. Sedan är världen och våra mänskliga liv aldrig svart-vita och alla frågor kan inte besvaras med ja eller nej. I en komplex verklighet är det alltid frågan om att hitta en balansen mellan det som är motstridigt och det som drar åt olika håll. Drar någon åt en ytterlighet och stirrar sig blind på en rättighet medan de övriga glöms blir det ofta farligt. Detta gäller även de mänskliga fri- och rättigheterna.

        • super_leggera

          Inom praktisk filosofi talar man om negativa och positiva rättigheter. Negativa rättigheter är tex att slippa bli mördad för att man lämnar en religion. Positiv rättighet är att få något, det innebär att någon annan är skyldig att ge. Nu är vi inne i en tråd där huvudtexten påstår att rätten till religion inte är obegränsad, den åsikten delar jag. Jag anser att rätten till religion förfaller exempelvis när religionen kräver mord. Religionsfriheten begränsas av andras rätt att slippa oönskad religion som utgör ett övergrepp på den personliga friheten. Rätten att slippa oönskad religion är överordnad religiösas önskan att dominera sin omgivning. Rättigheterna kan inte ha lika värde. Det beror på att den ena rättigheten är negativ, dvs en äkta rättighet. Om religiösa håller på hemma i garderoben med sin religion har de lika rättighet, även om mord i garderob inte heller är tillåtet, men så fort den religiöse försöker dominera andra med sin religion är lika värde helt otänkbart. Rätten att slippa religion är överordnad.