Gudrun Schyman menar i en debattartikel i tidningen ETC att det inte finns några militära lösningar på konflikter. Det är som de flesta vet ett totalt felaktigt påstående. Nazisterna i Tyskland besegrades genom krig. Utan krig hade de inte besegrats. Militära metoder var helt enkelt nödvändiga. Konflikten mellan nazisterna och resten av Europa hade inte kunnat lösas utan militära insatser.
I Vietnam segrade befolkningen mot först Frankrike och senare USA genom militära metoder. Utan befrielsekrigen i en mängd länder ingen befrielse. Utan krig i Vietnam ingen befrielse. Utan militära lösningar ingen lösning på konflikten mellan Vietnam och kolonialmakterna.
Pol Pot störtades genom en militär insats som genomfördes av Vietnam. Utan den militära insatsen hade många fler dött och Pol Pot-regimen behållit makten (med USA:s stöd).
Militära insatser är nödvändigt i många fall. Men militära insatser kommer med ett högt pris. Långvarig instabilitet, många döda, även civila, och stora flyktingströmmar. Därför ska militära insatser och krig undvikas så länge som möjligt. Men ibland är de nödvändiga. Som exempelvis mot Islamiska Staten (IS). De kan inte besegras utan militära insatser. De kan inte bekämpas genom dialog och förhandlingar. Militära insatser är med säkerhet inte hela lösningen men utan tvekan en del av lösningen.
Militära lösningar fungerar som del av nåt större och behövs ibland. Gudrun Schyman har fel.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om IS, Vietnam, Krig, Tyskland, Militär, Syrien, Islamiska staten, Militära lösningar, Militära insatser, Konflikter, Andra världskriget, Vietnamkriget, Pol Pot, Gudrun Schyman, Samhälle, Politik, Historia
Gudrun Schyman har väl alltid varit en ganska naiv person. Det vore intressant att veta hur hon skulle lägga upp en förhandling med IS, en ända in i märgen reaktionär patriarkalisk organism.
”Militära lösningar fungerar som del av nåt större och behövs ibland.”
Tyvärr är det väl så men det är ändå viktigt att se kriget som den absolut sista lösningen. Historien är full av onödiga krig och konflikter som eskalerat bortom all kontroll. Första Världskriget var ett helt onödigt krig, som borde ha kunnat undvikits, medan Andra Världskriget säkert var en nödvändighet såsom historien utvecklades. Att Pol-Pot avlägsnades var förstås en välgärning. Avlägsnandet av en annan obskyr diktator, Saddam Hussein, skedde också med krig, dock till priset att en stor del av Mellanöstern destabiliserades. Här var kriget en dålig lösning.
Vissa befrielsekrig påskyndade sannolikt kampen mot kolonialismen men samtidigt skedde annan avkolonialiseringen utan krig. Kolonialismen – i meningen europeisk 1800-tals imperialism – hade aldrig överlevt på sikt. Befrielsen av den betydelsefullaste av alla kolonier, Brittiska Indien – ”imperiets krona”, skedde under den icke-våldsbejakande Gandhi.
Krig är, trots att de kan vara nödvändiga, alltid ett nederlag i meningen att de alltid slutar i stora humanitära konsekvenser.
Att krig alltid är en slags nederlag har du helt rätt i. Det värsta är att de ibland inte går att undvika. Men allt måste göras för att undvika dem. Vi är helt överens.
De flesta kolonier frigjordes nog utan krig.Men hade det skett om det inte varit krig i andra kolonier? Det är inte heller alltid en relativt fredlig frigörelse leder till stabilitet. Elfenbenskusten och Indien är väl några exempel på det. Det finns också exempel på att befrielsekrig lett till en stabil utveckling som i Namibia.