Clartés svängning bra för folkrörelserna

Socialistiska tidskriftsföreningen Clarté har tagit avstånd från Jan Myrdal efter att denne bjudits in och publicerat en artikel i främlingsfientliga och högerinriktade Nya tider. Föreningen förklarar sin kritik med att Myrdal som numera inte är medlem så starkt förknippas med Clarté att det motiverar ställningstagandet.

Den politiska motiveringen är att klasskampen och bekämpandet av rasism och främlingsfientlighet är viktigast. Att värna om Sveriges självständighet genom enhetsfronter är underordnat. Möjligen kan allianser med högerkrafter ske under speciella omständigheter som i Danmark under tyska ockupationen menar styrelsen. Men faran för ett stort krig med USA och Nato som pådrivande mot Ryssland motiverar inga sådan allianser nu. Krigshotet nedtonas medan Clartés redaktör Mikael Nyberg istället lyfter fram den kollektiva kraft som växer fram när ”[t]axichaufförer strejkar och vårdpersonal gör uppror.”

Annorlunda lät det inför EU-toppmötet i Göteborg 2001. Syndikalisterna bjöd in bonderörelsen Via Campesina och fackföreningar från länder i Syd. Då var kampen mot WTO den viktigaste enande frågan för folkrörelser globalt i strid mot EU:s hållning. Attac enade sig också med Syndikalisterna, Miljöförbundet Jordens Vänner, AFA och 85 and organisationer i Göteborgsaktionen bakom kravet att säga nej till att göra miljö och offentlig sektor till handelsvara och Nej till EMU som grundlagsfäster nyliberal politik. Den antirasistiska rörelsen var också framträdande i Göteborgsaktionen med det gemensamma kravet Nej till fästning Europa.

Clarté tog kraftigt avstånd från detta folkrörelsesamarbete med enbart ”uddlösa” krav mot nyliberalism och rasism. Göteborgsaktionen var ett uttryck för den ”allmänna välviljan” som ”gömmer kapitulationer i konkreta stridsfrågor”. De som ställde internationalistiska ekonomiska klasskrav mot nyliberalism, rasism och främlingsfientlighet skulle man ta avstånd från.

Värnandet om Sveriges oberoende som idag Clarté ser som underordnat var det som man då förordade. Utländska folkrörelser skulle inordnas under kravet Sverige ut ur EU som var det främsta kravet för Nätverket Göteborg 2001 med 25 organisationer. Splittringen var ett faktum. De blev fritt fram för den värsta förföljelsen av ett folkligt uppror sedan Hungerkravallerna i Jönköping 1855. Efter Göteborg hamnade ett 50-tal aktivister sammanlagt 50 år i fängelse. Detta efter politiska rättegångar och första gången någonsin polisen sköt skarpt mot demonstranter vid ett toppmöte.

Nu pyntar Clarté sig med att antirasism är viktigare än enhetsfront för att värna nationalstaten men när det verkligen gällde visade man snarare förakt. I ledaren efter toppmötet om demonstrationen mot svenskt EU medlemskap är ställningstagande tydligt mot de som då bar den antirasistiska rörelsen: ”Stenkastar- och fönsterkrossaraktivisternas organisationer deltog inte, eftersom de motsätter sig nationalstater och EU-utträde.”

Medan teoretikerna i Clarté byggde sina luftslott högt ovan aktivisternas villkor gick kampen vidare internationellt. Under WTO mötet i Cancun 2003 offrade en bonde livet genom att begå politiskt självmord vid grindarna till konferensen. Via Campesina allierade sig med svarta blocket och rev ner stängslet runt mötet för de krav som Clarté menat var uddlösa och tecken på kapitulation. I praktiken blev Cancunmötet en seger i kampen mot den utvidgning av WTO:s mandat som folkrörelserna och tredje världen vänt sig emot.

Inte ens tio år efteråt orkade Clarté tänka över sin hållning. Clartébloggaren Jonas Lundgren skrev då en kritik av Attac och den antirasistiska rörelsen med den stereotypa titeln: Kan vi lära oss något av Göteborgskravallerna? Förmenta ideologiska brister hos Attac sågs som orsaken till att rörelsen snabbt förlorade i betydelse. Inte att Clarté och likasinnade splittrade krafterna genom att inte bara driva sin egen linje utan också fördöma andra. Särskilt attackerade Lundgren den antirasistiska rörelsen som inför EU-toppmötet bars upp av AFA, svarta blockets aktivister och närstående organisationer. Denna rörelse blir inte ens sedd för dess politiska innehåll utan reduceras enbart till destruktiv form – ”kanske har vänstern lärt sig en sak, att inte låta ett litet svart block slå sönder en samhällsopinion på det sätt som tilläts på Avenyn 2001.”

Lundgren är medlem i Vänsterpartiet som förrådde de folkrörelser man samarbetade med i inför EU-toppmötet. Vänsterpartiet deltog i det internationalistiska nätverket Göteborgsaktionen som man opportunistiskt föll i ryggen genom att ställa sig på polisens sida. Det bidrog till att öka våldet ytterligare för att inte tala om de extrema straffen efteråt. Krav på att Clarté tog ställning mot Lundgrens svek mot den antirasistiska rörelsen och folkrörelsesamarbetet i Göteborg medan Vänsterpartiets medlöperi på polisens sida gick opåtalat besvarades inte.

När nu antirasism blivit populärt och något som alla intellektuella förväntas förhålla sig till sällar sig även Clarté kring de som ser frågan som viktig. Det är värdefullt att Clarté nu klargör sin ställning. Folkrörelserna kan behöva en teoretisk tidskrift som förmår sätta olika samhällsfrågor in i ett större sammanhang och ställer sig på aktivisternas sida när teori blir praktik och omvänt. Rätt hanterat kan den diskussion som Myrdal provocerat fram visa sig vara fruktbar och leda bortom den oförmåga att samla krafterna som varit kännetecknade en tid. Skulle det ske så innebär det att vi får tacka Myrdal för provokationen.

Tord Björk

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads