Evolution, politik och socialism

Människan är ett medfött socialt djur av naturen, arvet, generna, biologin, evolutionen. Detta sedan hon var just ett djur. Ett socialt liv medför många överlevnadsfördelar.

Men det finns/fanns motsättningar mellan individernas intressen och gruppens intressen. En kan vara social på olika sätt, kombinera/betona samarbete och konkurrens på olika sätt.
För att undvika alltför många strider i flocken, gruppen, samhället bildar människan och hennes djuriska föregångare sociala hierarkier med de (i olika mening) ”starkaste” på toppen, vilka därmed får mer mat och sex. Alltså ­alfahannarna.

Men ALLA tjänar ändå på att vara i gruppen, jämfört med att klara sig själva. Ojämlika sociala hierarkier (början till klassamhällen) är bättre än en ensam farlig tillvaro utanför gruppskyddet och gruppsamarbetet.

Detta ojämlika djurarv har vi människor kvar.

När människan i form av jägarna-samlarna kom kunde dessa med sin höga intelligens, sin socialitet, sin unika kommunikationsförmåga, sin fantasi, sin kreativitet och sitt lika vapeninnehav ta makten från alfahannarna och lägga makten i hela flockens hand.

Urdemokrati eller urkommunism alltså. Men för att upprätthålla forna tiders och dagens kvarvarande jämlika jägarsamlarsamhällen måste gruppen hela tiden bekämpa tendenser till att nya alfahannar dyker upp.

Detta eglitära jämlikhetstänkande blev på sikt (troligen) ett ytterligare evolutionärt arv. Vi har alltså såväl djur-ojämlika som jägar-jämlika beteendetendenser. Det kan ligga bakom vänster och höger i politiken (vissa forskare påstår sig ha funnit genetiska skillnader mellan personer med vänster-egalitära respektive höger-auktoritära åsikter).

Med de storskaliga jordbruks-industrisamhällena återkom (för 12.000 år sedan) de sociala hierarkierna, eftersom de många små människorna inte längre i de nya storskaliga samhällena kunde kontrollera ledarna, makthavarna och karriäristerna. Nya alfahannar vid samhällsmakten bildade klassamhällen (nya sociala hierarkier).

Med franska revolutionen, och de nya kommunikations- och diskussionsmöjligheterna som öppnade sig mellan vanliga människor kunde dessa börja organisera sig för demokrati igen (exempelvis boktryckarkonsten och stadslivet gynnade folklig diskussion och organisering).

Folket tog ingenstans över hela makten, men delar av den, som i den typ av demokrati vi har i Sverige och andra västländer. Vi fick kompromissamhällen, ytliga en-röst-var-fjärde-år-demokratier, klassamarbete, folkhem, välfärd. Varken borgar- eller arbetarklassen hade/har den totala makten.

Med den globala frihandlande nyliberalismen från kring 1980 har det inom de ytliga nationella demokratierna skett en tilltagande maktförskjutning från folket till eliten. Mot vilket ett motstånd nu växer fram – men tyvärr ofta i högerreaktionär form.

I socialistblocket, däremot, hade man ingen demokrati (och ingen demokratisk tradition som i väst) och därmed ingen kontroll av makthavarna.

Så därför återgick de realsocialistiska länderna i östblocket raskt till social hierarki under en retorisk röd socialistisk fernissa som lurade många i vänstern världen runt (inklusive undertecknad).

Jämlikheten dog ut igen (eller kom aldrig igång efter revolutionerna). De så kallade kommunisterna blev nya alfahannar i ett ojämlikt statligt klassamhälle. Det gick fel från början med realsocialismen.

Vi kommer alltid att ha våra djurhierarkiska och våra jägarjämlika beteendetendenser med oss. Alltid. Så något definitivt socialistiskt slutmål finns inte på kartan. Vi människor kommer alltid att vackla mellan jämlikhet och ojämlikhet. Avskaffar vi klassamhället kan det återkomma. Klasskampen är för evigt.

Problemet är att hitta en samhällsform som missgynnar vår själviska och maktsökande beteendesida, och som gynnar vår osjälviska och jämlika sida. Själv tror jag på ett småskaligare samhälle som lättare kan hålla ögonen på potentiella nya alfahannekarriärister.

Realsocialismens auktoritära diktaturer gynnade vår själviska och maktsökande sida. Den reellt existerande socialismen misslyckades för att den inte alls förstod människans evolutionära natur – att vi har en självisk och maktsökande sida, som måste motverkas. Vilket många vanliga människor spontat förstår.

Det är dock INTE som många människor säger att socialismen misslyckades för att människan är självisk till sin natur. Vi är i stort sett lika mycket själviska som OSJÄLVISKA till vår natur.

Socialismen misslyckades för att den inte förstod att en i samhällsbygget måste motverka själviskhet-maktsökeri, och gynna den osjälviskhet och jämlikhetsiver som OCKSÅ är en medfödd del av vår natur.

Då är demokrati och demokratiska fri- och rättigheter en förutsättning för att gå vidare till fördjupad demokrati, ekonomisk demokrati, arbetsplatsdemokrati, demokrati i vardagen – alltså äkta socialism.

Socialismen är död. Leve en ny folklig rörelse för jämlikhet som lärt sig om människans natur från den materialistiska evolutionsvetenskapen.

Hans Norebrink

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Evolution, politik och socialism”

  1. ”Med de storskaliga jordbruks-industrisamhällena återkom (för 12.000 år sedan) de sociala hierarkierna”.

    Trots Lasse Berg talar faktiskt de mesta för att de första jordbukssamhällena också var egalitära. Det var troligen den boskapsskötande nomadismen som var upphovet till klassamhället.
    /*Länk borttagen, upphovsrättskyddat material men inte godkänd kopia*/ #AS

  2. ”Socialismen misslyckades för att den inte förstod att en i samhällsbygget måste motverka själviskhet-maktsökeri, och gynna den osjälviskhet och jämlikhetsiver som OCKSÅ är en medfödd del av vår natur.”

    Ingen mer än jag skulle önska att samhällsbygget på ett avgörande sätt skulle kunna motverka själviskhet-maktsökeri – men hur? Ser jag på såväl historia som dagens samhälle kan jag inte bli annat än missmodig. Jägarsamhället i all ära men där fanns inte den problematik kring resursägande och resursfördelning som i princip skapades när den första ladan byggdes. Sedan dess har människans tillvaro mycket handlat om att ackumulera och kontrollera resurser och här är det väl tyvärr nästan alltid så att alfahannarna (feodalherrar och sjöfarare, kolonisatörer och imperialister, kapitalister och entreprenörer, partipampar och byråkrater, allt beroende på vilken epok vi studerar) gått segrande ur striden.

    Men visst vi får inte ge upp, jag tror på småskalighet och jag tror på underifrån perspektiv. Kan vi bara injicera något av detta kan vi kanske ändå få ett lite rättvisare samhälle.

  3. Varför tog du bort länken? Det var till inledningar på Feministiskt Forum på ABF 2016 där jag och Kerstin Alfredsson argumenterade mot Lasse Berg och andra som hävdar att klassamhälle och patriarkat uppstod i och med just jordbruket.

        1. Inget har ändrats på min blogg. Men jag använder ju Google feedburner för mina RSS-flöden och dte kan ju bli störningar där liksom på mina egna flöden. Jag hittar inga fel på varken mitt flöde eller Feedburner.

Kommentarer är stängda.