Vår Krog & Bar-fallet: Våldshysteri har gett för hårda straff

I fallet med dubbelmordet på Vår Krog & Bar vid Vårväderstorget i Biskopsgården har fem personer dömts för medhjälp till mord men ingen har dömts för mord. Bara det är en märklighet men märkligast är de mycket hårda straffen. Livstid för mord är ett ovanlig straff, livstid för medhjälp till mord förekommer normalt överhuvudtaget inte. Ändå har två personer fått livstid för medhjälp till mord i rättsprocessen om dubbelmordet vid Vårväderstorget när fallet behandlades i Hovrätten för Västra Sverige.

Märkligheten för att några döms för medhjälp när ingen döms för mord tycker jag Hovrätten förklarat rimligt i domen. De hårda straffen finner jag dock ingen hållbar motivering för. Den enda förklaring jag kan se är att domstolens ledamöter påverkats av den hysteri kring våld som finns i det svenska samhället trots att Sverige sannolikt är världens minst våldsamma land.

Det är en hysteri där våld anses vara värre än att vara nazist eller att möjliggöra för nazister. Alla kräver avståndstagande från våld, men Bokmässan väljer att välkomna ett nazistiskt förlag trots att nazismen är en våldsdyrkande ideologi. Vänsterfolk som kan tänka sig att använda våld och säger det får inte vara med i liknande sammanhamng medan motsvarande resonemang från högerextremister, liberaler och konservativa inte får nån kritik.

Alla stora svenska partier bejakar nämligen våld och uppmuntrar till deltagande i våldsamma konflikter, exempelvis Irak, Syrien och Afghanistan. När unga muslimer gör det är det terrorism, när regeringen och alla stora partier gör samma sak är det demokrati. Det är en dubbelmoral utan dess like.

Svensk lag är utformad så att alla människor har rätt att använda våld. Alla. Det finns därför ingen anledning att ta avstånd från våld i sig. Våldet får användas i självförsvar och för att hjälpa andra som utsätts för våld. Det måste också vara rimligt i förhållanden till den nivå av våld självförsvaret eller ingripandet riktar sig mot. Att rent generellt ta avstånd från våld är därför orimligt. Detta då alla i Sverige lagligen har rätt att använda våld.

Att principiellt vara motståndare till våldsanvändning betyder inte nödvändigtvis att inte kunna använda våld när och om det behövs. Det tycker jag alla människor måste kunna göra. Alla rop på ett generellt avståndstagande mot våld är därför orimliga och löjliga. Så också Bokmässans dubbelmoraliska avståndstagande mot våld samtidigt som de godkänner en ideologi som bygger på systematiserat våld mot minoriteter, sjuka, folkgrupper, åsikter med mer.

Fixering vid våld får också som resultatet att media hela tiden skruvar upp våldet som problem. Det är först ett problem där det förekommer kriminellt våld i from av gängmord, mord, skjutuppgörelser, bomber osv. Men i Sverige, redan från början ett av världens minst våldsamma lan, har våldsbrotten minskat i mer än 20 år, nästan 30 år. Gängvåldet har visserligen ökat under de sista 15 åren, men våldet som helhet har minskat.

Att då hela tiden kräva hårdare straff, hetsa och framställa det som om Sverige är ett våldsplågat land som media gör är oseriöst. Det leder till att media skapar onödig oro, undergräver tryggheten med falska uppgifter och lögner, påverkar domstolar till allt hårdare straff osv. Detta i ett läge när vi vet att hårdare straff inte har någon som helst effekt på våldsbrottslighet. Media hetsar även på och driver politiker till att genomföra andra helt meningslösa åtgärder när det gäller att bekämpa våld som exempelvis kameraövervakning.

Ett exempel på hur det blir i detta fascistoida mediaklimat som skapas av reaktionärerna på Göteborgs-Posten och andra tidningar är straffen för dubbelmordet på Vårväderstorget. Där 12 års fängelse kanske vore ett rimligt straff blir det livstid eller 14 år. Där 7-8 år vore rimligt blir det 10 eller 12 år. Där 3-4 år vore rimligt blir det 5 år. Helt klart är att livstids fängelse är ett helt orimligt straff för medhjälp till mord när normalstraffet för mord är 12 år. Det är också helt oacceptabelt att en domstols ledamöter låter sig påverkas av en allmän hets i media och bland politiker.

Det fascistoida medieklimatet är också det som skapar underlaget för Bokmässans beslut att godta en fascistisk våldsideologi som utställare samtidigt som de verbalt fördömer våld. Det är faktisk en ofattbar och djupt obehaglig dubbelmoral.

Och. Hovrättens dom är inte en uppmuntran av rättssamhället som Peter Linné skriver i GP, utan motsatsen. En nedmontering av rättssamhället.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Valensk

    Bara den här artikel påvisar att du ljuger!
    Min bakgrund som Polisman vet något som du vill skyla över.
    Därför frågar jag rakt på sak varför över 2 000 000 miljoner brott anmäls varje år?
    Förklara för mig hur det kan ha gått till sedan 1960 med 240 000 anmälda brott och nu för tiden överstiger de 2 miljoner?
    Vad jag förstår om denna sajt, så försvarar du den lögnpropaganda som har drabbat svenska folket mycket hårt!
    Att du inte skäms?

    • Du verkar inte ha någon vidare koll. Jag skrev för det första de senaste 20 åren. Ingen ifrågasätter att det ökat sen 1960 till idag.

      1. Anmäld brottslighet är inte verklig brottslighet. Verklig brottslighet har alltid varit större än den anmälda brottsligheten och skillnaderna var större år 1960 än vad de är idag. Anmälningsbenägenheten har alltså ökat.

      2. När det gäller mord, dråp och vållande till annans död är antalet anmälningar högre än antalet verkliga brott. Denna typ av brott har legat på samma nivå sen 1700-talet i Sverige. Det är en person per 100 000 som mördas varje år och har så varit i minst 300 år.

      2. Mellan 1960 och ungefär 1990 ökade brottsligheten, under 1960- och 1970-talen kraftigt. En stor del av denna ökning var trafik- och bilrelaterade brott. Bilparken ökade med flera miljoner under de åren. Därefter har brottsligheten minskat. Det brott som minskat mest är inbrott och stölder ur bilar samt stölder av bilar.

      3. Anmäld våldsbrottslighet har med undantag av anmälda våldtäkter minskat de senaste 20 åren. Att antalet våldtäktsanmälningar istället ökat har tre förklaringar. Ändrad lagstiftning har lett till at fler brott betraktas som våldtäkt. Nästan inget av det som idag anmäls som våldtäkt var ett brott år 1960. Detsamma gäller våld mot barn, då var det lagligt för föräldrar att slå barn. Det är det inte idag. Anmälningsbenägenheten är våldtäktsbrott har ökat och den tredje anledningen är sannolikt en verklig ökning av antalet våldtäkter på grund av kulturella krockar.

      4. Med start i slutet på 1970-talet förändrades svensk narkotikalagstiftning så att innehav för eget bruk blev brottsligt. Det std också för en stor del av ökningen fram till 1990-talet.

      5. Minskad social kontroll genom utflyttning från byar och småorter samt inflyttning till bostäder är dock den viktigaste förklaringen till ökad brottslighet under 1960- och 1970-talen.

      6. Den minskade våldsbrottsligheten de senaste 20-25 åren beror främst på att befolkningen blivit genomsnittligt äldre och alkoholförbrukningen minskat. Brott begås i huvudsak av fattiga unga män. Sambandet mellan våld och alkohol är mycket starkt.

      7. Befolkningen har ökat med mer än 30 procent sen 1960.

      Det förvånar mig att du inte skäms för att visa upp en så monumental brist på tankeförmåga, slutledningsförmåga och kunskap som du gör. Läs på eller sätt dig på skolbänken. Föreslagen läsning är bl.a. Nationella Trygghetsundersökningen (NTU), tidskriften Forskning & Framsteg, Brå:s analyser om brott med mera

  • Henrik

    ” Livstid för mord är ett ovanlig straff, livstid för medhjälp till mord förekommer normalt överhuvudtaget inte.”

    Om man studerar brottsbalken finns livstids fängelse att tillämpa vid särskilt grova brott (såväl mord som medhjälp – här finns ingen tveksamhet i lagen). Vårväderstorgsmorden hör otvivelaktigt till de allra grövsta av brott givet:
    (1) Morden var avsiktliga och planerade
    (2) Morden utfördes med stor hänsynslöshet utan en tanke på att personer, som inte var inblandade riskerade att dödas och skadas
    (3) Morden är relaterade till organiserad brottslighet

    Om inte brott som dessa skulle ge livstid fängelse vet jag inte riktigt vilka brott som skulle ge det. Enda slutsatsen är att påföljderna är mycket rimliga och helt i enlighet med lagstiftarens (d.v.s. vår folkvalda riksdags) avsikt.

    • Ingen är ju dömd för mord, därför är det ointressant vad som står i brottsbalken vad det gäller mord. Hade de dömts för mord så vore livstid ett rimligt straff i detta fall, men det är inte ett rimligt straff för det brott som de dömts för, dvs medhjälp till mord.

      • Henrik

        ”…därför är det ointressant vad som står i brottsbalken vad det gäller mord.”.

        Så är det ju inte. Domen grundar sig på 23.e kapitlets 4:e paragraf där första stycket bland annat säger

        ”Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd.”

        Gärningen i fråga utgörs av mordet och enligt lagtexten kan den som främjat gärningen dömmas till ansvar för den. Juridiskt är detta ganska klart och det finns ett antal prövade rättsfall rörande medhjälp, som gör att domen nog ändå vilar på en ganska fast grund. Det är därför tveksamt om Högsta Domstolen skulle vara beredd att pröva fallet.

        • Men de är inte dömda för mord. I domen finns ingen rimlig argumentation för att de ska ha lika hårda straff som om de dömts för mord. Det är klart de ska dömas för medhjälp och domen har en bra argumentation om varför de kan dömas för medhjälp även om ingen dömts för mord. Det är det som texten menar och då ska de inte ha samma straff som för mord. Det måste du väl ändå kunna förstå. Den edna som döms för mord (dock (inte för morden på Vår Krog & Bar) fick 14 år men två andra som döms för medhjälp får livstid. Det är oseriöst och inte okej. Jag harredan nämnt detta i mitt första inlägg om domen. http://blog.zaramis.se/2016/12/22/var-krog-bar-malet-i-stort-sett-samma-straff-i-hovratten/

          Att HD skulle pröva fallet finner jag uteslutet. Men det är oavsett det för hårda straff. Medhjälp ska inte dömas lika hårt som att ha utfört gärningen. Det är helt orimligt.

          • Henrik

            ”Men de är inte dömda för mord”.

            I brottsbalken finns inga särskilda skalor av påföljder för medhjälp utan 23:4 säger tydlig att ansvaret ”skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat”. Detta innebär att påföljden skall baseras på de påföljder, som gäller för gärningen. Detta är rättspraxis (d.v.s. tolkningen av ”ansvar som i denna balk är föreskrivet”) för alla brottsbalkens brott då någon ”främjat gärningen”. Påföljd sätts sedan dels utifrån hur grov gärningen är (i fall av medhjälp kan man föra resonemang utifrån hur mycket gärningen främjats) och dels utifrån särskilda omständigheter, som gäller för den tilltalade, t.ex. ålder.

            Din argumentation att de inte är ”dömda för mord” och därför inte kan dömas på sätt som skett har, utifrån vad som sägs ovan, vare sig stöd i lagtext eller rättspraxis. Det du har är en åsikt, vilket du är i din fulla rätt att ha, men utifrån ett juridiskt perspektiv finns det ingen anledning att klandra hovrättens dom.

            Själv anser jag att denna lagens konstruktion är rimlig då främjande och betydelsen av främjandet kan vara mycket olika, allt ifrån att någon bistått på ett ganska obetydligt sätt till att någon främjat på ett sätt att det varit en verklig förutsättning för gärningens genomförande. I den sistnämnda ytterligheten kan jag inte se det som annat än rimligt att påföljden blir den samma som för den som utför gärningen (och det är väl ganska troligt att domstolen hamnat i detta slag av resonemang när påföljden satts i det aktuella målet). Att beskriva denna ”gråskala” i lagtext är inte görligt, det måste lämnas till domstolen.

            ”I domen finns ingen rimlig argumentation för att de ska ha lika hårda straff som om de dömts för mord”

            Om du går igenom 100 domar (vilket vore en intressant undersökning, möjligen har redan någon gjort den) skulle jag inte hålla för otroligt att du kommer att se samma tendens, d.v.s. att argumentationen för val av påföljd kommer att vara betydligt grundare än argumentationen i ansvarsfrågan. Detta kan man förvisso se som en brist i rättssäkerheten men det förändrar inte lagrum och rättspraxis.

          • Det är oavsett vad du säger för mig självklart att den som döms för mord ska dömas hårdare än den som döms för medhjälp. Det är också det normala. Om du inte håller med om det så är du helt enkelt ovanlig. Därför är det min uppfattning att straffen i detta fall är alldeles för hårda. Du kan ha en annan uppfattning. Men inget i din argumentation har kunnat få mig att ändra,precis lika lite som jag kan få dig att ändra uppfattning: Jag föreslår att vi nöjer oss med det.

            Då jag inte är jurist och inte har stor erfarenhet av juridiska tolkningar är det naturligtvis så att jag utgår från en slags allmänt rättsmedvetande där den som mördar begår ett allvarliga brott än den som med olika saker hjälper mördaren. Det finns också rent juridiska invändningar som advokat Rolf Skårman fört fram och som han sannolikt kommer at använda i en eventuell framställan (överklagande) till HD om prövning av målet.

          • Henrik

            Jag har valt att betrakta detta utifrån ett juridiskt perspektiv och landar då i samma slutsatser som tingsrätt och hovrätt.

            Du betraktar detta från ett annat perspektiv än juridiken och landar i andra slutsatser.

            Vad som är vanligt eller ovanligt i detta beror på i vilket perspektiv man betraktar.

          • Även ur juridisk synpunkt är det knappast rimligt att medhjälp för mord ska straffas lika hårt som mord.

          • Sebastian

            Som påtalat så står det ingenstans i brottsbalken att medhjälp till mord eller försök till mord ska ge lägre straff än mord. Om du menar att det finns en sådan praxis får du gärna länka den HD-dom där det slås fast.

          • Se svar till Henrik.

  • Eftersom Rolf Skårman gör det så går det visst att hävda att det inte är rimligt ur juridisk synpunkt.

    I övrigt är jag överens om dig om hur lagen är skriven. Däremot vet jag inget om praxis, om det finns några prejudicerande domar osv. Men det lär komma fram vid de eventuella överklaganden som kan komma att ske.

    • Henrik

      Jag delar fullt din syn på proportionalitetsprincipen, den är ett av rättssäkerhetens verkliga fundament samtidigt som dess upprätthållande, vid sidan av rättssäker hantering av ansvarsfrågan, är en av domstolarnas viktigaste uppgifter i brottmål.

      Att den person, som döms till 14 års fängelse, inte döms till livstid har dock inte med proportionalitetsprincipen att göra utan beror på en åldersmässig begränsning vid utmätande av straff. Denna begränsning förhindrar att någon döms till livstid om brottet begåtts före 21 års ålder (brottsbalken 29:7):

      ”För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock dömas till fängelse i högst fjorton år.”

      Varken vid gärningarna på Vårväderstorget eller Väderkvarnsgatan (där han döms för mord) var ifrågavarande person fyllda 20 år. Han döms alltså till det strängaste straff, som lagen förmår. Hade han varit 21 år fyllda, då gärningarna begåtts, skulle sannolikt även han dömts till livstid.

      • Jag är väl medveten om det. han var 20 år gammal. Något resonemang om åldern finns dock inte i domen vad det gäller honom. det är inte det som bara gett honom 14 år utan istället en bedömning av att straffvärdet det mord han är skyldig till var 14 år.

        Citat: ”Vid bedo?mningen av straffva?rdet fo?r det mord Onur Corap do?ms fo?r ska beaktas att det ro?rt sig om anva?ndning av en skarpladdad vapen men att det endast varit fra?ga om ett skott och att det inte varit ett utdraget ha?ndelsefo?rlopp. Straffva?rdet fo?r denna ga?rning motsvarar fa?ngelse i 14 a?r.”

        Min invändning kvarstår alltså. Onur Corap har för händelserna på Vårväderstorget dömts för exakt samma sak som de två som fått livstid. När det gäller detta finns i tingsrättens dom (han döms där för mord) ett resonemang om hans ålder vilket leder till 14 års fängelse (Han får inte dömas till livstid enligt lagen). För mordet som han dömts för skulle han fått 10 år som maximalt straff men det blir 14 år då han också döms för det andra mordet. I Hovrätten döms han för ett mord som han bara kan få 10 år för och för medhjälp till mord döms han till 14 års fängelse. Det känns inte riktigt.

        Jag ser inte hovrättens resonemang som rimligt även om straffet ryms inom vad lagen anger.

        • Henrik

          ”I Hovrätten döms han för ett mord som han bara kan få 10 år för och för medhjälp till mord döms han till 14 års fängelse. Det känns inte riktigt.”

          Som jag ser det är det inte så märkligt. Det man ska komma ihåg är att morden på Vårväderstorget och mordet på Väderkvarnsgatan knappast har samma straffvärde (även om det i någon mening är en diskussion om ”grader-helvetet” är händelserna på Vårväderstorget bland de grövsta enskilda brott som begåtts i modern tid vilket, utifrån lagstiftarens intentioner, motiverar ett mycket högt straffvärde uttryckt i livstid för medhjälp).

          I svensk rätt, som paragrafen uttrycker, sätts inte straffen genom ”addition” (vilket tillämpas i vissa länder där t.ex. flera livstidsstraff kan utdömas) utan genom en sammanvägning. Det är detta som skett i hovrätten.

          Avgörandet av straffet lär utgå från Brottsbalken 23:3:

          ”Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

          Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än
          1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
          2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
          3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.

          Vid tillämpningen av andra stycket ska bötesstraff anses motsvara fängelse i fjorton dagar.

          Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas. Lag (2009:396).”

          Stycket ”Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år.” är väl egentligen den förklaring du söker.

  • Det må vara populärt i din kretsar, men rent allmänt så har du fel. och mina uppfattningar är mer i linje med det allmänna rättsmedvetandet än dina. Några citat ur en avhandling där detta undersökts:

    ”Allmänheten tror genomgående att domstolarna dömer mycket mildare än de gör. Allmänheten föreslår också högre straff i förhållande till vad man tror ges av domstolarna. Detta straff ligger dock i fem av de sex fallen under vad de tillfrågade domarna föreslagit. Särskilt anmärkningsvärt är skillnaden i bedömningen av narkotikabrottet. I fallet med relationsvåld dömer man lika som domarna. I mellan omkring 15 och 30 procent av fallen föreslår de svarande en icke frihetsberövande påföljd. Domarna däremot dömer med mycket få undantag i samtliga fall till fängelse.

    Undersökningen fördes vidare för att se om förslagen till straff skulle förändras ytterligare om mer information kring brottet och de inblandade tillfördes. Fokusgrupperna tog efter filmvisning och diskussion ställning till fallen med narkotikabrott, butiksrån, våldtäkt och gatuvåld. I våldtäktsfallet skedde ingen egentlig förändring. För de övriga tre fallen minskades straffen ytterligare. I fallet med narkotika, som juridiskt sett är ett grovt brott, ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angett över fem års fängelse.”

    ”De politiska kraven på skärpta straff tycks inte ha stöd i allmänhetens informerade och konkreta rättsuppfattning. Ett minimiresultat av denna undersökning är att frågan om det allmänna rättsmedvetandet och människors uppfattning om vad som är en lämplig straffnivå bör problematiseras.”

    Här finns avhandlingen. http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:351803/FULLTEXT01.pdf

    Läs också här: http://www.can.se/globalassets/alkohol_och_narkotika/2011/nr-2/aon-nr2-11-dubbla-missforstand-om-straff.pdf