Nassau – piratrepubliken

Del 14 av 14 i serien Märkliga städer

Nassau är huvudstaden i Bahamas med 275 000 invånare, vilket är 70% av befolkningen i Bahamas. 1703 intog spanska och franska trupper tillfälligt Nassau som var huvudstad i en brittisk koloni och efter det fanns det ingen guvernör på ön fram till 1718.

Nassau kom under denna tid att utvecklas till en fristad för sjörövare, många av dem tidigare brittiska kapare. Den förste pirat som kom att använda sig av Nassau var Henry Every som 1696 kom till Nassau med sitt fartyg Fancy efter att ha plundrat fartyg med indisk last. Han mutade guvernören Nicholas Trott och på så sätt etablerade en fristad för pirater. Men riktigt utvecklat blev Nassau som piratbas först efter att Trott dött och de spanska och franska trupperna plundrat staden 1703. Henry Every lämnade dock snart ön igen och anses ha dött i England många år senare

1706 utropades staden som en piratrepublik som styrdes enligt en informella uppförandekod av samma slag som fanns ombord på piratfartyg:

I. The Captain is to have two full Shares; the Quartermaster is to have one Share and one Half; The Doctor, Mate, Gunner and Boatswain, one Share and one Quarter.

II. He that shall be found guilty of taking up any Unlawful Weapon on Board the Privateer or any other prize by us taken, so as to Strike or Abuse one another in any regard, shall suffer what Punishment the Captain and the Majority of the Company shall see fit.

III. He that shall be found Guilty of Cowardice in the time of engagements, shall suffer what Punishment the Captain and the Majority of the Company shall think fit.

IV. If any Gold, Jewels, Silver, &c. be found on Board of any Prize or Prizes to the value of a Piece of Eight, & the finder do not deliver it to the Quarter Master in the space of 24 hours he shall suffer what Punishment the Captain and the Majority of the Company shall think fit.

V. He that is found Guilty of Gaming, or Defrauding one another to the value of a Royal of Plate, shall suffer what Punishment the Captain and the Majority of the Company shall think fit.

VI. He that shall have the Misfortune to lose a Limb in time of Engagement, shall have the Sum of Six hundred pieces of Eight, and remain aboard as long as he shall think fit.

VII. Good Quarters to be given when Craved.

VIII. He that sees a Sail first, shall have the best Pistol or Small Arm aboard of her.

IX. He that shall be guilty of Drunkenness in time of Engagement shall suffer what Punishment the Captain and Majority of the Company shall think fit.

X. No snapping of Guns in the Hold.

Den citerade koden användes av George Lowther och Edward Low (Ned Low). Ingen av dem var verksamma i Nassau då de var aktiva efter att Nassau upphört att vara en piratrepublik. Deras uppförandekod liknar de som andra pirater hade och sannolikt liknade en uppförandekod för Nassau dem också.

1713 beräknas Nassau ha haft en befolkning på omkring 1200 personer. Huvuddelen, cirka 1 000 av dem, var pirater. Bland kända pirater som hade Nassau som sin bas märks Henry JenningsCharles Vane, Thomas Barrow, Richard Worley, Thomas AnstisBenjamin Hornigold, Calico Jack Rackham, Anne Bonny, Mary Read och Edward Teach (Svartskägg).

De mest inflytelserika i piratrepubliken var konkurrenterna Hornigold (från 1713 då han tycks ha kommit dit) och Jennings (från 1716). Den förstnämnde var mentor för Edward Teach, Sam Bellamy och Stede Bonnet medan Jennings var mentor för Charles Vane, Jack Rackham, Anne Bonny och Mary Read. Jack Rackham arbetade till en början för Charles Vane. Bonny var Jack Rackhams kvinna och partner och Mary Read arbetade ihop med dem. Teach valdes för en tid till högste beslutsfattare i Nassau med makt över lag och ordning. Jennings var först aktiv som en brittisk kapare med Port Royal som bas och sedan från 1716 som pirat med Nassau som bas.

Edward Englands och Sam Bellamys flagga

Edward Englands och Sam Bellamys flagga

1718 återtog britterna Nassau efter att en ny guvernör, Woodes Rogers, utsetts. Han kom till hamnen med 8 krigsfartyg och hade med sig en amnesti för alla som beslutade sig för att lämna piratlivet. Benjamin Hornigold och Edward Teach accepterade detta. Även Henry Jennings accepterade amnestin efter att ha seglat till Bermuda där han sedan eventuellt kom att bli plantageägare. Alternativt greps han senare av spanjorerna som fängslade honom och så dog han i fängelse. Totalt accepterade omkring 400 pirater amnestin. Hornigold utsågs av Rogers till ansvarig för att bekämpa de pirater som inte accepterade amnesti. 10 greps och i december 1718 avrättades nio av dem. Charles Vane, Edward England, Jack Rackham, Anne Bonny, Mary Read och Stede Bonnet accepterade inte amnestin men kom undan.

Nassau återtogs samt rensades upp och fortet i staden restaurerades så ett spanska angrepp år 1720 kunde slås tillbaka. Piratväldet i Karibien krossade av britterna genom att de placerade krigsfartyg i området på permanent basis. År 1720 var de 124 stycken till antalet.

Jack Rackham

Jack Rackhams flagga

1720 greps Jack Rackham, Anne Bonny och Mary Read. Rackham avrättades i Port Royal, men Read och Bonny tycks inte ha blivit avrättade då de var gravida. Mary Read dog i barnsäng 1721 medan ödet för Anne Bonny är okänt. Sam Bellamy dog i en storm utanför Cape Cod i nordöstra USA när han fartyg gick under 1717. Stede Bonnet avrättades 1718 i Carolina efter att ha tillfångatagits där. Anstis dödades av sin egen besättning 1723 och Worley dog troligen i en sjöstrid 1718.

Edward England och Charles Vane seglade till Afrika men den sistnämnde återvända och hängdes i Port Royal 1721. Edward England dog på Madagaskar 1721 och Benjamin Hornigold dog i en sjöolycka 1719. Edward Teach som accepterade amnestin när han var i Carolina år 1718 återvände till piratlivet och samarbetade med Israel Hands, Robert Deal, Jack Rackham och Charles Vane. Teach dödades i strid i Carolina i november 1718.  De andra kom undan och Israel Hands ska eventuellt ha dött i London några år senare.

Den period som Nassau var piratrepublik kallas den gyllene eran för sjöröveri. Det var också en tid med omfattande kaparverksamhet i europeiska vatten, däribland i Sverige och i Indiska Oceanen (också där med en del svenska kopplingar).

Nassau på 1880-talet

Nassau på 1880-talet

TV-serien Black Sails tar upp flera av de personer som nämns här i ett fiktivt perspektiv. Dessutom förekommer Long John Silver från Robert Louis Stevensons bok Skattkammarön (Treasure Island) i Black Sails. Förebilden för Silver ska ha varit en pirat som stred med Edward England i Indiska Oceanen. Henry Jennings är sannolikt delvis förebilden för kapten Flint i serien. Kapten Flint är dock också en karaktär i Stevensons roman och Long John Silvers kapten. En annan figur från Stevensons roman som förekommer i TV-serien är William Bones (Billy Bones). Troligen föekomerm också John Silvers blivande fru. Den verklige piraten Israel hands är med såväl Stevenson bok som i TV-serien.

En av de viktiga inspirationskällorna för Stevenson var boken A General History of the Pyrates. Det är också en källa till information om de verkliga piraterna och deras leverne.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Ekofiskkomplexet
Advertisements