Skamlösa borgare leker med elden

Är du vänster? Är du emot Nato? Är du för fred? Har du någon gång engagerat dig till stöd för Palestina. I så fall lever du farligt i dagens Sverige. Här har borgerliga debattörer, kulturredaktörer och ledarskribenter de senaste åren ägnat sig allt mer åt en slags åsiktsregistrering. En registrering som kan få mycket allvarliga konsekvenser för dem som pekas ut.

I januari tog sig Expressens kulturchef, Karin Olsson, för att i en lång och märklig artikel peka ut och namnge personer i ett misslyckat försök till stöd för den hårt kritiserade forskaren Martin Kragh – som själv pekat ut människor i en vetenskaplig artikel. I en liknande anda skrev Hela Hälsinglands Patrik Oksanen på ledarplats den 2 mars och pekade ut både riksdagsledamoten Stig Henriksson (V) och Sveriges Fredsråds vice ordförande, Agneta Norberg.

I helgen kom så ytterligare ett tecken i tiden. Då gick den nyliberale debattören Fredrik Segerfeldt ut med en uppmaning i sociala medier. Vad han vill är att alla akademiker som någon gång ”gett stöd åt våldsutövande vänsterextremism” ska hängas ut och namnges.

Att borgerliga debattörer ägnar sig åt vänsterhat och åsiktsregistrering är en trend som vi kunnat se i flera år. Nämnas bör till exempel Rebecca Weidmo Uvells bisarra åsiktsregister som hon publicerade i oktober 2015. Den borgerliga debattören blev provocerad av att kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) gett Rättviseförmedlingen i uppdrag att ta fram möjliga kandidater till poster inom kultursektorn och gjorde därför ett excel-dokument med tabeller över människors etniska tillhörighet, möjliga ideologiska hemvist och kopplingar till andra debattörer.

Att som Rebecca Weidmo Uvell hänga ut människor som kämpar mot rasism och för jämställdhet, mångfald och rättvisa är farligt. Högerextrema grupper tar gärna den sortens borgerliga utspel som ett bevis på att det är dags att agera. När Weidmo Uvell spred sitt åsiktsregister skrev Politism: ”Det bottenlösa hatet mot vänstern har fått alla fördämningar att brista. Sveriges twitter-inkarnation av Fox News klafsar runt i avgrunden för att hamra hem svajiga, konspiratoriska teser. Obekymrad över konsekvenserna.”

Den här sortens borgerliga attacker mot vänstern har alltså inte minskat, snarare ökat. En konsekvens av det är att medierna har börjat meddela om intervjuade forskare har vänstersympatier, vilket blev tydligt när Sveriges radio för någon månad sedan satte vänsterepitet på historikern Kjell Östberg. Något som inte borgerliga forskare råkar ut för.

Det Karin Olsson gjorde i sin artikel den 18 januari i år är redan rätt bortglömt. Hon pekade främst ut personer utifrån vilka sociala medier-forum de varit aktiva i och hela artikeln präglades av ”guilt by association”. Rubriken, Hemliga namnen i studien om Kremlfjäsk, meddelade tydligt hennes syfte och vad hon själv tycker om den Natokritik som står i fokus för flera av utpekandena. Genom att avslöja namnen ansåg hon sig visa att Aftonbladet Kultur är ”en plattform som driver en berättelse som går i linje med Kremls”.

Patrik Oksanens långa genomgång från den 2 mars har rubriken Stig Henrikssons (V) märkliga omsorg om rysk underrättelsetjänst. Stig Henriksson är försvarspolitisk talesperson för Vänsterpartiet och sitter även i Säpos insynsråd. Återigen är det fråga om ”guilt by association”. Både Stig Henriksson och fredsaktivisten Agneta Norberg och hängs ut utan att få uttala sig och bemöta Oksanens staplade anklagelser. Att Norberg och Oksanen deltagit i samma Nato-kritiska seminarier och att Norberg tre gånger bjudit in Vladimir Kozin, ledare för Ryska Institutet för Strategiska Studier, gör dem suspekta i Oksanens ögon. Dessutom hänger han ut Agneta Norberg genom att, precis som Karin Olsson, peka på vilka forum hon är med i på Facebook.

Så kommer vi till Fredrik Segerfeldt. Den 11 mars skriver han följande i sociala medier: ”Fråga: känner ni till några anställda vid landets universitet med bakgrund i eller som gett stöd åt den våldsutövande extremvänstern? Skriv namn och lärosäte och, om ni kan, ge gärna belägg. De namn jag redan har är Tobias Hübinette, Daniel Strand, Magnus Wennerhag, Mats Deland, Mattias Gardell, Irene Molina, Stellan Vinthagen och Marcus Lantz.”

När han får frågor om vad han ska ha uppgifterna till säger han att han gör research för en artikelserie om ”etablissemangets stöd för och urskuldande av vänsterterror”. Vad han ber om är att folk ska hänga ut sina arbetskamrater så att de kan åsiktsregistreras av en liberal med bruna tendenser.

Segerfeldts inställning till vänstern är ingen nyhet. Han är snarare känd för sina hatiska uttalanden när det gäller just vänstern. När sajten Alliansfritt gjorde en sammanställning av nyliberalens värsta tweets år 2013 framgick debattörens vänsterhat glasklart. Där fanns bland annat meningar som den här: ”Att inte vilja ha vinst i välfärden är som att vilja ha planekonomi.” Den här: ”Fackföreningar är värre än rasism.” Och den här: ”Svensk arbetarrörelse: först kommer fackliga rättigheter och kollektivavtal. Sen kan vi börja prata om det där med nackskott.”

I januari i år skrev han en debattartikel i Aftonbladet med rubriken Problemet med Trump – han är för vänster. I artikeln hävdar han att Donald Trump låter som en gammal socialdemokrat och att han har ”anammat vänsterns postmoderna syn på verkligheten, där varje person har rätt att definiera sin egen version av vad som är sant och falsk”.

Eftersom allt ont kommer från vänster i den tidigare ”Timbro-idéproducentens” värld, gör Trump det också, trots presidentens nära band till den amerikanska extremhögerns högsta kaster.

Fredrik Segerfeldt är en problematisk person på så många plan. Han har tidigare bland annat skrivit för den numera SD-vänliga högertankesmedjan Den nya välfärden och försöker just nu ”crowdfunda” en bok som det bruna partiet förmodligen skulle uppskatta. I boken ska han driva tesen att kolonialismen inte har orsakat fattigdom i tredje världen. Han vill också tona ner betydelsen av västerländsk rasism.

Tillsammans med Johan Norberg och Mattias Svensson har Segerfeldt den nyliberala podcasten The Usual Suspects. I den omdiskuterade podden ägnar de sig bland annat åt att förlöjliga och racka ned på vänstern. Nyligen blossade kritiken upp när de tre nyliberalerna gjorde sig roliga över Kajsa Ekis Ekmans utseende. De verkade mer än nöjda med uppmärksamheten.

Frågan är om Segerfeldts utspel verkligen är allvarligt menat eller om det är ännu ett osmakligt PR-trick. Oavsett vilket så kan det få verkliga konsekvenser för verkliga människor. Genom att peka ut och namnge personer riktar han extremhögerns strålkastarljus mot dem. Om nazister slår till mot de här personerna, tar han på sig ansvaret då? Är han medveten om vad han bidrar till när han vill undergräva forskare vars världsbild inte stämmer överens med hans egen?

Emma Lundström

Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Emma Lundström on Patreon!
Become a patron at Patreon!