Jörnmark svamlar om bostadspolitik och sociala problem

I en krönika i GP svamlar Jan Jörnmark på om bostadpolitik och sociala problemen på ett sätt som förnekar historien, förnekar klasskillnader och fattigdom. Jörnmark har rätt i att många svenska så kallade utanförskapsområden, problemområden, byggdes under det så kallade miljonprogrammet, mer specifikt under perioden 1967-72. Men alla byggdes inte då. Det är inte heller bostadsområdenas fel att de är problemområden som Jörnmark påstår. Områdena är och har alltid varit problem för att de fattigaste i samhället bor i dessa områden.

Jörnmark som är en nästan fundamentalistisk anhängare av marknadslösningar menar att det planerade och extremt reglerade bygget av alla miljonprogramsområden var det som skapade degans stora problem. Vilket naturligtvis är dumheter. Samma typer av problemområden finns i länder som alltid helt eller delvis haft en marknadsorienterad bostadsmarknad som Belgien, Storbritannien och USA. Marknadslösningar brukar ofta skapa stora problem med mycket låg standard i bostadsbeståndet, vilket är fallet i många städer i Belgien, och/eller bostadsbrist så som i dagens Sverige. Så ser det också ut i USA. Inte heller garanterar det att alla bostäder blir använda. I USA finns mängder med tomma bostäder i en del städer och brist på bostäder i andra. Trots att marknadslösningar helt dominerar. Sociala problem som brottslighet är extremt vanliga jämfört med Sverige.

Att Jörnmark har fel på de flesta punkter är lätt att belägga genom verkligheten. I Göteborg så finns en mängd områden byggda under miljonprogrammets tid där det inte finns några stora problem, exempelvis Järnbrott, Flatås, Kaverös, Högsbotorp, Högsbohöjd, Kobbegården, Pilegården, Norumshöjd (Tuve), Länsmansgården, Rambergstaden, Brunnsbo, Backa (Blå Staden, Selma Lagerlöfs Torg), Eriksbo, Rannebergen, Björkekärr, Kallebäck, Angered Centrum. Flertalet miljonprogramsområden tillhör inte ”utanförskapsområdena”. Flertalet är inga problemområden.  Problemområden i Göteborg byggdes i flera fall dessutom inte heller under åren 1967-72. Biskopsgården byggdes tidigare, större delen av Bergsjön byggdes tidigare, Frölunda (Frölunda torg) byggdes tidigare för att ta några exempel. Jörnmark är slarvig med fakta.

De sociala  problemen i många områden beror inte på när de är byggda och inte på den ekonomiska bostadspolitik som drevs under den tiden. Det beror däremot delvis på den planeringen som skedde. De sämst planerade områdena med störst avskiljande av bostäder och arbetsplatser har ofta de största problemen. Exempelvis Norra Biskopsgården, Hjällbo, Hammarkullen, Bergsjön, Gårdsten, Lövgärdet, Backa-Röd och Tynnered. Funktionsmässigt och bostadsmässigt (har såväl hyresrätter som bostadsrätter) blandade områden eller områden som ligger i en funktionsmässigt blandad omgivning tycks fungera bättre.

Samtidigt så uppstod ju inte sociala problem med dess områden. Sverige har haft ungefär samma våldsbrottslighet i alla tider. Det finns inga stora skillnader. Våldet och kriminaliteten är inte ett resultat av miljonprogramsområden. Våld och kriminalitet är ett resultat av fattigdom och ekonomisk ojämlikhet. Innan miljonprogramsområden byggdes de så kallade solgårdarna, barnrikehusen. Dessa hus och områden var på 1950-talet ökända för de stora social problemen och den omfattande brottsligheten. Innan dess och under samma tid fanns också den så kallade slummen i träkåksbebyggelsen i Majorna, Haga, Landala. Burås, Nilssons berg, Nordstans förfallna stenbebyggelse, lanhövdingehusen med sin extrem dåliga standard i Haga, Kvillestaden, Lindholmen, Olskroken, Gamlestaden och Annedal som hade en omfattande brottslighet och stora sociala problem. Jörnmark förnekar historien.

Sociala problem uppstod inte med miljonprogrammet och är inte ett resultat av miljonprogrammet. Däremot kan dåligt planerade områden som många solgårdsområden och miljonprogramområden leda till otrivsamhet varvid de allra fattigaste är de enda som bor i dessa områden. De som har ekonomiska resurser att välja bosätter sig inte där. Extrema marknadslösningar som Jörnmark förespråkar förvärrar denna uppdelning och dessa tendenser. Delvisa marknadslösningar kombinerat med god planering, strikt men annorlunda regelverk utan detaljstyrning och med möjlighet till olika bostadsformer i samma fastighet tycks var det enda som fungerar. Ungefär så fungerar bostadsmarknaden i Schweiz och så vitt jag förstår finns där varken för många eller för få bostäder. Jörnmark är förblindad i sin marknadsfundamentalism

Terroristdådet på Drottninggatan har självklart inget med bostadsmarknaden att göra som Jörnmark anser. Han ha en extremt snäv syn på verkligheten där allt tycks utgå från bostadspolitiken. En sån koppling är naturligtvis bara dumheter. Jörnmark svamlar.

Att påstå att problemen i de fattigaste områdena skulle ha med den stora flyktingströmmen att göra som Jörnmark också hävdar är även det totalt verklighetsfrämmande. Områdena hade lika stora problem förr. Bergsjön var ju ökänt även på den tiden finnar och svenskar var de störta befolkningsgrupperna. Familjen Magnusson var på sin tid lika ökända i Hammarkullen som familjen Alikhan är idag. Och Biskopsgården var lika problematiskt på den tiden då Clark Olofsson, Janne Josefsson och mina kusiner växte upp där som idag.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements