Många rasister, främlingsfientliga, vitmaktsanhängare, identitärer, ”hudfärgsnationalister” och extremkristna ser kristendomen som den gamla äkta svenska religionen – och ser islam som något osvenskt. Det är fel.
Rätt är att Sverige har tre besläktade religioner; kristendom, judendom och islam. Samtliga är utifrån importerade semitiska invandrarreligioner från det asiatiska Mellanöstern.
Alla tre trossystemen är införda till Sverige av icke-svenska invandrare – av missionärer, yrkesfolk, arbetskraft och flyktingar. Endast tiden i Sverige skiljer mellan dessa numera svenska religioner.
Och ska vi gå efter tiden i Sverige och Norden är det snarare den gamla polyteistiska hedniska asatron som är mest ursvensk. Speciellt som den fortfarande lever kvar i ord, uttryck, tänkesätt, arkeologiska lämningar och sagor.
Så kallad ”gammal vidskepelse” från asatron har aldrig helt försvunnit från Sverige trots att (exempelvis) redan Den heliga Birgitta på 1300-talet fördömde seden att ge mat till tomtarna. Och att lagen även långt senare förbjöd ”trolldom”.
Asatron (i vid bemärkelse) har sålunda överlevt under tusen år av utländsk kristen invasion och överlagring. Vilket är en av många intressanta saker som Katarina Harrison Lindbergh lyfter fram i det långa sammanfattande förordet till ”Nordisk mytologi från A till Ö”.
Själv minns jag att min ungdoms flickväns sjukliga bror togs till en klok gumma, och sedan drogs genom hålet i ett magiskt träd i skogen. Och på Island har man byggt ett nytt hednatempel – det första på 900 år.
Rent asatroende finns även i Sverige. Förra året blev Nordiska asa-samfundet ett godkänt och registrerat trossamfund. De planerar att bygga ett tempel utformat som en Torshammare (en symbol jag själv haft som halssmycke). Och den 23 juni 2017 ordnas midsommarblot i Gamla Uppsala.
Nu rekommenderar jag den intresserade att i första hand läsa den kunskapsfyllda 500-sidiga ”Fornnordisk religion” av den norska religionshistorieprofessorn Gro Steinsland.
Den som – liksom jag – vill gå djupare bör dock också skaffa ”begrepp-för-begrepp-uppslagsboken” ”Nordisk mytologi från A till Ö” att söka i, och titta i då och då (jag läste den rakt igenom och det blev för mastigt).
Katarina Harrison Lindbergh betonar att källbevisningen i det hedniska kulturarvet är svag i många fall. Det handlar i mycket om sagor och skrönor som beskriver forntidsmänniskornas sätt att se på verkligheten. Det finns exempelvis varken belägg för ett stort hednatempel vid Uppsala gamla högar, eller för att asatron skulle vara från Asien.
Författaren (av flera historiska verk) visar istället att de gamla hedniska asatroendes kosmovision (världsbild), avspeglad i myterna, sagorna och historierna, i mycket handlar om det dåtida (för)svenska och nordiska samhället:
Vars människor hade andra värderingar än idag – men förstås var lika värda som medmänniskor. Det finns självklart inget bestående som heter ”svenska” värderingar. Så här såg man på samhället för ett årtusende sedan:
Familj, släkt, ätt, ära, anor, manlighet, status, viss kvinnojämlikhet, krig, lojalitet, svek, hat, hämnd, trälar, bönder, vikingar, heder, kärlek, arrangerade äktenskap, homofobi, hedersmord, anseende, generositet, hjältar, övergrepp, kulthus, blot, bot för mord, blodshämnd samt djur- och människooffer (!).
Och allmänt mycket våld. Liksom i många kulturer och länder idag fanns inte en fungerande opartisk stat som på allvar kunde lösa vardagliga mellanmänskliga konflikter. Stormän hade dock en egen livvakt (hirden). Så makt var ofta rätt
Hans Norebrink
# Intressant i boken är att se hur mycket Tolkiens ”Sagan om ringen” hämtat från fornskandinavisk tro. Som i sin tur hämtat element från samisk och finsk tro. Asatron har i sin tur inspirerat Wagners operor (som gillades av nazisterna).
# Trist är de Nordiska asasamfundets tendenser till samhällsseparatism – som önskemål om egna äldreboenden.
# Det finns även andra asaföreningar, till exempel ”Forn Sed” som startade 1994 och registrerades som samfund 2007. De har en specifik antirasistisk och hbtq-vänlig profil.
# Kul att veta är att den norska serien om privatdeckaren Varg Veum i Bergen tar sitt namn från uttrycket ”varg i veum”. Det syftar på en fredlös person som förstört ett ”vi” – alltså en helig kultplats.
# När vi firar jul och midsommar utövar alla vi vanliga svenskar (kristna, judar och muslimer) delar av den gamla nordeuropeiska hedendomen.
Läs mer: Johannas deckarhörna, DAST,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nordisk mytologi från a till Ö, Katarina Harrison Lindbergh, Asatro, Mytologi, Hedendom, Gro Steinsland, Böcker, Kultur, Religion, Historia
”Många rasister, främlingsfientliga, vitmaktsanhängare, identitärer, ”hudfärgsnationalister” och extremkristna ser kristendomen som den gamla äkta svenska religionen – och ser islam som något osvenskt. Det är fel.”
Om man resonerar i termer av ursprung är synsättet givetvis felaktigt. Däremot kommer vi inte ifrån att utvecklingen av det Sverige vi har idag och som grundades i tidig medeltid till väsentliga delar formats under kristendom och kristna traditioner, både under katolska och lutherska epokerna.
Kom ihåg att vi hade kvar statskyrkan, en skapelse av Gustaf Vasa, fram till år 2000. Fram till 1991 hade kyrkan huvudansvaret för folkbokföringen. Kristendomskunskap, som skolämne, fanns kvar fram till införandet av läroplan 1968. Fram till 1919 års läroplan grundades religionsundervisningen – kristendomskunskap – på Luthers katekes. Från 1686 till 1888 var husförhör, där prästerna nitiskt prövade befolkningens kristendomskunskaper, obligatoriska. Avtrycken detta – på olika sätt – satt är otvivelaktigt betydande.
”Rätt är att Sverige har tre besläktade religioner; kristendom, judendom och islam.”
Något förenklat är det väl så att dessa religioner, som bekänner sig till samme Gud, har en gemensam tradition fram till patriarken Abraham (därav den ibland använda benämningen de abrahamitiska religionerna). Härefter skiljer sig den islamska traditionen från den kristna och judiska, vilka sistnämnda skiljs åt genom Jesu födelse. Intressant att notera, men ganska sällan refererat i dagens debatt, är att Jesus av islam anses som en av de främsta profeterna och nämns på ett 25-tal ställen i koranen.
”Och ska vi gå efter tiden i Sverige och Norden är det snarare den gamla polyteistiska hedniska asatron som är mest ursvensk.”
Ursvenskheten är nog inte till alla delar helt självklar. Källäget är, som sägs, svagt varför utrymmet för tolkningar blir stort. Vikingatidens skick att begrava döda i skepp med förnödenheter har t.ex. klara likheter med antikens traditioner. Folkvandringar har förekommit i alla tider, även om omfattning och hastighet varierat, och har gjort avtryck på olika sätt. Religionen är i detta inget undantag.
Varken islam eller judendom ser Jesus som Guds son. Islam ser honom som en profet bland alla andra och fr judendomen är han ointressant.
”Islam ser honom som en profet bland alla andra och fr judendomen är han ointressant.”
Det finns, vad jag förstår, ett synsätt inom islam som menar att Jesus förvisso var en av de främsta profeterna (jungfrufödsel och syndfrihet erkänns dock inte korsfästelse och död men väl himmelsuppstigning) men att hans gudomlighet, vilken strider mot islams strikt monetistiska gudsuppfattning, är en övertolkning. Enligt denna tolkning var en av Mohammeds (den siste i raden av profeter) uppgift att ”rätta” denna övertolkning.
Ja, så har jag också fattat det. Sen har det ju alltid varit en stridsfråga i kristendomen också. Det finns ju kristna grupper som är strängt monoteistiska och alltså inte tror på treenigheten. Katolicismens med treenigheten, Jungfru Maria, änglar och helgon liknar ju mest en anpassning till de gamla grekiska och romerska gudavärldarna.
”Jungfru Maria, änglar och helgon liknar ju mest en anpassning till de gamla grekiska och romerska gudavärldarna.”
Ja, i alla fall vad gäller Jungfru Maria och helgonen. I det förstnämnda fallet lät t.o.m. påven Pius XII år 1950 utfärda dogmen Munificentissimus Deus om hennes kroppsliga upptagande i himelen, varigenom katolicismens moneteism minst sagt blir svårförståelig.
https://en.wikipedia.org/wiki/Munificentissimus_Deus
…men nu blev diskussionen kanske något ”off-topic”. Dock, det intressanta i dagens av islamofobi färgade debatt är att denna mycket sällan berör att religionerna judendom, kristendom och islam finns inom ramen för ett sammanhang och en Gud,
Vi är helt överens om det.