I det franska valets andra omgång står valet mellan en fascist, Marine Le Pen, och en nyliberal borgare, Emmanuel Macron. Den franska vänstern har i det läget vänt båda ryggen och uppmanar inte till rösta på någon av dem. Det är samma typ av agerande som kommunistpartiet i Tyskland stod för på 1930-talet och som möjliggjorde att nazisterna kunde ta makten.
Det är allvarligt och oansvarigt för det möjliggör för fascisterna i Frankrike att ta makten. Och hur vi än ser det så är en fascistisk regering sämre än en nyliberal borgerlig. Jämför Ungern och Tyskland, Polen och Tyskland. Tysklands regering är så mycket bättre på allt. Den svenska vänstern tycks rent generellt resonera lika korkat. I en ledare i mitt eget partis tidning, Internationalen, hävdar de att det är riktigt av den franska vänstern att inte ge sitt stöd till någon av de två kandidaterna. Det är ett förbannat oansvarigt ställningstagande. Skulle jag i Sverige vara tvungen att välja mellan Kinberg-Batra och Åkesson skulle jag utan tvekan välja Anna Kinberg-Batra. Skulle jag vara tvungen att välja mellan Annie Lööf och Jimmie Åkesson skulle jag utan tvekan välja Lööf.
Att inte ta ställning för en allmänborgerlig kandidat gentemot en fascistisk kandidat är totalt oansvarigt. Den europeiska vänstern, den svenska vänstern och den franska vänstern i synnerhet visar sin omogenhet och oansvarighet. Hade jag bott i Frankrike hade jag självklart röstat för Macron i andra omgången. Och om den franska vänstern inta varit så förbannat sekteristisk och inte haft 5 presidentkandidater utan en enda hade den andra omgångens val stått mellan en vänsterkandidat och Marine Le Pen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Marine Le Pen, Emmanuel Macron, Nyliberal, Fascist, Vänstern, Frankrike, Fascism, Nyliberalism, Samhälle, Politik
”Och om den franska vänstern inta varit så förbannat sekteristisk och inte haft 5 presidentkandidater utan en enda hade den andra omgångens val stått mellan en vänsterkandidat och Marine Le Pen.”
”Och om den franska vänstern inta varit så förbannat sekteristisk och inte haft 5 presidentkandidater utan en enda hade den andra omgångens val stått mellan en vänsterkandidat och Marine Le Pen.”
Det paradoxala är att om Melenchon varit vänsterkandidaten skulle krasst sett Le Pen sannolikt haft större möjligheter än nu. Risken är då stor att fler av Fillons och Macrons väljare hade röstat på Le Pen än Melenchon. Hade däremot kandidaten varit Hamon, från det numera nästan utraderade socialistpartiet, skulle möjligen hans chans att slå Le Pen varit större. I andra omgångens val till nationalförsamlingen har oheliga allianser mellan de etablerade partierna inte varit ovanliga för att stänga ute Nationella Fronton, som enbart har 2 mandat där.
Sedan håller jag med dig att all röstmobilisering som är möjlig måste ske för att förhindra att Le Pen når presidentposten i ett av Europas viktigaste länder. De som inte röstar tar på sig ett mycket stort ansvar även om Macron förmodligen skulle stå som vinnare utan vänsterns röster. Dock handlar det också om att visa en så stor front som möjligt mot Le Pens främlingsfientliga extremnationalistern.
Nej, det tror jag inte. Melenchons väljare är i stor utsträckning från samma samhällsklass som Le Pen. Precis som Bernie Sanders hade större chanser att besegra Trump än vad Clinton hade så hade Melenchon haft större chanser att besegra Le Pen än vad Macron har. Många av Melenchons väljare från arbetarklassen kommer hellre att rösta på Le Pen än Macron.
Hamon hade enligt samma grundanalys inte haft en chans i helvete. Han hade inte kunnat få några röster från Le Pens eller Melenchons vita arbetarklassväljare. Hamon är dessutom egentligen inte att betrakta som vänster utan som mitten.
Jag tror att just det faktum att det blev Macron ökar Le Pens chanser att vinna.
Osvuret är bäst men jag delar inte din analys. Med i bilden finns också Fillons väljare, av samma storleksordning som Melenchons andel. För mig framstår Fillons väljarbas som Frankrikes traditionella mitten-höger med betoning på höger, då Macron – inte minst på grund av Fillons märkliga affärer – attraherat mitten. Att denna traditionella högerkärna mer skulle attraheras av Melenchon, som av dessa anses stå långt långt till vänster (i debatten ett ”avdammat kommunistspöke”), före Le Pen finner jag inte särskilt sannolikt. Däremot verkar majoriteten (med reservation för opinionsundersökningars begränsningar) av Fillons väljare vara beredda att svälja förtreten och välja Macron före Le Pen.
I scenariot Melenchon – Le Pen hade dessutom Macrons väljarbas varit en av de avgörande faktorerna. Speciellt de av dessa som lämnat Fillon, på grund av missnöje mot hans person men inte mot hans ideologiska grund, hade inte alldeles osannolikt valt att stödja Le Pen.
Snart får vi svaret och jag skulle bli mycket förvånad om inte Macron blir Frankrikes 25:e president. Sett ur perspektivet att förhindra att en företrädare för en riktigt otäck rörelse besätter ett av de högsta ämbetena i vår världsdel tror jag det som nu skett är det bästa även om det från vänsterperspektivet förstås fortsätter att befästa den rådande ordningen.
Det är inte enkelt och vi får väl hoppas att Macron vinner. Men helt säkert är det inte.