Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917

Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917Våren 1917 var arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt kvinnouppror som drog med sig tusentals söderbor. I det numera trendiga och krogtäta ”Sofo” utspelade sig hungerkravaller när kvinnor försökte komma över potatis för att lindra nöden i arbetarhemmen. Det var världskrig, avspärrningar, brist och ransonering. Från Ryssland kom budskapet om den stora revolutionen som störtat tsardömet.

I Sverige öppnade hungerprotesterna som svepte över landet beskrivna som »potatisrevolutionen« dörren för allmän och lika rösträtt. Det är om dessa händelser och några av de människor som bidrog till förändringen, denna lilla bok handlar. Som en påminnelse om vad som en gång krävdes för att försätta maktpolitiska berg, kanske som lärdom även för vår egen tid när många åter går hungriga.

Historikern Håkan Blomqvist har skrivit en bok om dessa händelser:

Händelserna på Södermalm i maj föregicks av flera stora demonstrationer och protester, bland annat en uppmärksammad händelse i slutet av april där flera tusen fabriksarbeterskor tågade från Södermalm till Mjölkcentralen på Torsgatan med krav på sänkta mjölkpriser. Ofta var det just kvinnor som gick i spetsen för protesterna, något som Håkan Blomqvist tror kan vara ett skäl till varför historieskrivningen nästan har glömt bort händelserna.

– Det tror jag verkligen. Det är en borgerlig historieskrivning där man alltid fokuserar på ledarna. Kajsa Johansson och min morsa är liksom inte med. Alla de som gjorde något i vardagen, säger Blomqvist, som själv är född och uppväxt på Söder, bara några kvarter bort.

I boken beskriver han noggrant flera av de deltagande kvinnorna och redogör för deras liv, med stöd av arkivmaterial av bland annat tidningsartiklar, polisrapporter och Skyddsvärnets personrapporter som användes inför rättegångar.

– Jag har velat levandegöra de här människorna. Det är ofta en svårighet i skildringar av historia, antingen är det romaner eller sociologi. Jag ville göra det mer levande. Och berätta om framför allt en av de här kvinnorna, Clary Ählström.

Fler demonstrationer skulle följa under våren och sommaren 1917. Kulmen nåddes den 5 juni när 30 000 arbetare strömmade till Gustav Adolfs torg för att mötas av ridande polis som med piskor, bajonetter och sablar försökte skingra folkmassorna. Hjalmar Branting, partiledare för Socialdemokraterna och senare statsminister, gick med och var själv nära att bli omkullriden.

Håkan Blomqvist menar att protesterna var den utlösande faktorn som ledde fram till avgörande reformer som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag några år senare. De massiva protesterna från hungrande kvinnor och arbetare kanaliserades av Socialdemokraterna och Vänstern till parlamentariska reformer.

Läs också:

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Håkan Blomqvist menar att protesterna var den utlösande faktorn som ledde fram till avgörande reformer som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag några år senare. ”

    Enstaka händelser i historien skall nog inte överskattas. Ett historiskt skeende är oftast en helhet. I detta fall en starkt framväxande arbetarrörelse (som visade musklerna på ett påtagligt sätt genom storstrejken 1909), parlamentarismens gradvisa genombrott vid tiden för första världskriget, omvälvningarna i Europa efter krigets slut för att nämna några skeenden. Sedan kan förstås händelser förstärka eller försvaga den pågående utvecklingen.

    När det gäller kvinnlig rösträtt var Sverige (infört 1919 och val 1921) sent ute i förhållande till våra nordiska grannar, Finland var först ut 1906, Norge följde 1913 och Danmark 1915. Den allmänna rösträtten var nog därför mest en följd av det då rådande momentet i samhällsutvecklingen.

    • Jag delar din uppfattning om att det var en serie av händelser osv. Men en händelse hade nog en större betydelse än något annat. Ryska revolutionen eller kanske riktigare, revolutionerna. De gjorde de borgerliga makthavarna rädda. Upproren 1917 och ryska revolutionen senare samma år spädde på rädslan. Att då får in förändringarna/kraven på förändringar på en annan väg var rimligt.

      • Olof Larsson

        Du har säkert rätt i att rädslan revolutionen spred påverkade andra länder, t.ex. Sverige, där den kan ha påskyndat reformismen i syfte att minska risken för revolution. I andra länder blev reaktionen mer repressiv vilket, som vi vet, blev grogrunden för mellankrigstidens fascistiska statsbyggen.

        Sedan var förstås inte den ryska revolutionen någon spontan händelse. Den var sprungen ur ett hopplöst föråldrat och förstenat samhällssystem som genom ett misslyckat och kostsamt krig drevs in i fullständig kaos vilket skapade en revolutionär situation. I detta läge gavs möjlighet för den djupt teoretiske Lenin, som länge förberett och planerat, att i handling pröva det teoribygge, som fått sin första sammanhållna formulering i det kommunistiska manifestet 1848. Att Lenins bygge till slut blev en parentes vilken avslutades i en reaktion, som i princip – på några få år – återställde den gamla ordningen, förändrar inte revolutionens historiska betydelse.

        • Vi är överens om beskrivningen. Lite ironiskt äd et väl dock att det framförallt var vi som levde i reformistiska kapitalistiska västländer som fick uppleva de stora fördelarna av den ryska revolutionen.

          • Olof Larsson

            Ja verkligen, historien är full av ironier och märkliga vändningar vilket väl visar att det mänskliga samhället är en mycket komplex organism vars beteende är mycket svårt – ibland omöjligt – att prediktera.