För en socialistisk fiskeripolitik

Det finns idag inte några vänsterpartier i Norden som har en utvecklad, faktabaserad och fungerande fiskeripolitik. Det kan tyckas att det inte är viktigt i Sverige, men trots att det är en liten bransch med få sysselsatta i Sverige. Men fiskeripolitik har blivit en central del av min verklighet på senare år vilket bland annat lett till att jag startat en separat blogg om fiske, fiskehistoria och fiskeripolitik. Kanske inte så konstigt med tanke på att den ö där jag är född idag är Sveriges nästa största fiskeläge tonnagemässigt. Den bloggen är idag Sveriges enda nyhetssajt om yrkesfiske.

Några vänsterpartier har dock en nedskriven fiskeripolitik. Problemet är att den väldigt sällan tar hänsyn till verkligheten. Vänsterpartiets fiskeripolitik är främst uttryckt genom en motion i riksdagen från 2014 och i det miljöpolitiska programmet från 2012. Tyvärr är den formulerade fiskeripolitiken heltokig.

Danska Enhedslisten har också en formulerad fiskeripolitik som jag kritiserat i två inlägg och skrivit om i fler, Enhedslistens fiskeripolitik bygger på en felaktig verklighetsuppfattningEnhedslistens fiskeripolitik – förvirring om bottentrålning och Fiskeripolitik – Enhedslisten och fisket.  Norska Rødt har en formulerad fiskeripolitik som jag skrivit om i ett inlägg, En kritik av vänsterns fiskeripolitik.

Därför har jag tänkt att formulera en socialistiska fiskeripolitik utifrån vissa basala grunder.

Jag menar att en grundläggande socialistisk fiskeripolitik som utgångspunkt måste ha bevarade fiskbestånd som varken överutnyttjas eller överutnyttjas. Överutnyttjande leder till att fiskbestånden försvinner och underutnyttjande innebär samhällsekonomiska förluster i forma av minskat matproduktion  och dyrare livsmedelsförsörjning. Resursslöseri helt enkelt. Samtidigt måste en socialistisk fiskeripolitik ta hänsyn till sysselsättning och glesbygd utan att det får tillåtas inkräkta på bevarandet av fiskbestånden på en långsiktigt hållbar nivå.

En socialistisk fiskeripolitik och ett socialistiskt fiskeriprogram måste också bygga på självorganisering och självförvaltning inom en total ram som kan beslutas demokratiskt på en övergripande nivå om totalt tillåten fångst (TAC) osv. ITQ är ett system (kan dock variera i exakt utformning) som bygger på självförvaltning, självorganisering och som använder sig av marknadsmekanismer på de områden där detta är lämpligt samt demokratiska kollektiva planeringsbeslut där det är lämpligt. Lagstiftning och regelverk ska hållas på en så enkel och begränsad nivå som möjligt. Detaljstyrning från myndigheters sida bör undvikas.

Några grundprinciper:

  1. Motverka överfiske. Fiskbestånden ska bevaras på en långsiktigt hållbar nivå och får inte fiskas för hårt. För att detta ska uppnås måste det finnas mekanismer som gör att fiskeflottan minskar i takt med den tekniska utvecklingen så att inte överkapacitet skapas. Fritt tillträde till resursens är därför inte möjligt utan vi alla får ge några få möjligheten att använda sig av fisken som resurs. Fiskbestånden måste fiskas inom biologiskt säkra ramar och på ett hållbart sätt.
  2. Motverka resursslöseri. Fiske är nyttig mat och för livsmedelsförsörjningen är det nödvändigt med fiske som utnyttjar resursen så mycket det går för att behålla bestånden på en långsiktigt hållbar nivå.
  3. Gynna lokal demokrati och brukarinflytande. De som använder resursen är också de som ska ta de flesta besluten kring förvaltningen av fisken inom de ramar som sätts av valda parlamentariska församlingar och de myndigheter som har det övergripande ansvaret för fisken som resurs. På det sättet kan lokalt inflytande, brukarinflytande och demokrati garanteras. Detaljstyrningen måste minskas till ett minimum för att det ska vara möjligt och funktionellt. Kollektiva lösningar och självförvaltning bör ges stöd och uppmuntras
  4. Ekosystembaserad fiskeriförvaltning. Vid bestämning av totalkvoter och ramar måste hänsyn tas till de andra djur som använder fisken som föda eller de som utgör föda för fisken. Hänsyn måste också tas till skyddsvärda marina miljöer. Biologisk mångfald i haven ska gynnas
  5. Hänsyn till landsbygd och kustsamhällen. För många mindre samhällen längs kusterna betyder fisket mycket för samhällets överlevnad. En socialistisk fiskeripolitik måste därför ta hänsyn till lokalbefolkning och kustsamhällen i den mån det är möjligt då fiskeflottan samtidigt måste kunna minska i takt med en tekniska utvecklingen och hållas på en nivå där långsiktigt hållbara fiskbestånd är möjliga. Sysselsättningen inom näringen bör bevaras så långt det är möjligt. Avfolkning och utarmning av glesbygden bör motarbetas
  6. Enklare, billigare och säkrare fiskerikontroll. Kontrollen av fiskeriverksamhet och dess regelefterlevnad bör ligga utanför de myndigheter som har till uppgift att förvalta fisken som resurs. Det ger en säkrare kontroll och mindre risk för korruption. Med begränsat antal regler och med så liten detaljreglering som möjligt blir kontrollen både enklare och billigare.
  7. God arbetsmiljö, klimat och miljövänligt. Äldre fiskebåtar har ofta en usel arbetsmiljö. De har ineffektiva motorer som slösar med bränsle och därför är dåliga för klimatet och miljö. En socialistisk fiskeripolitik måste därför innehålla saker som leder till moderna fiskebåtar med energisnåla och miljövänliga motorer och redskap samt en bra arbetsmiljö.
  8. Fiskeriförvaltningen måste omfatta alla typer av utnyttjande av fiskeresursen, dvs också fritidsfiske och fisketiurism

I ett kommande inlägg ska jag utveckla det hela vidare med förslag om hur system som tar hänsyn till de 8 punkterna kan se ut.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!