Massivt stöd för jämlikhetspolitik

JämlikhetsundersökningenJämlikhetsundersökningen 2017 som gjorts av fackliga idéinstitutet Katalys och stiftelsen Jämlikhetsfonden. Undersökningen som utförts av Novus visar ett massivt stöd för en aktiv jämlikhetspolitik, progressiv beskattning och minskande löneskillnader.

Fyra av fem väljare (78 procent) anser att det är viktigt att regeringen minskar de ekonomiska klyftorna och tre av fyra (73 procent) anser att ekonomiskt mer jämlika samhällen är bättre än samhällen med stora ekonomiska klyftor. Inom alla partier finns ett stort stöd för dessa uppfattningar framgår av rapporten från Katalys och Jämlikhetsfonden.

Rapporten som är författad av Jämlikhetsfondens ordförande Per Sundgren har ställt frågor om inställningen till jämlikhet, regeringens ansvar för att minska klyftor, progressiv beskattning, privat sjukförsäkring, motiv för högre inkomst och VD-löner. Stödet för ökad jämlikhet som är mycket stort bland de svenska väljarna står uppenbart i strid mot en utveckling som under flera decennier stadigt låtit de ekonomiska klyftorna växa i det svenska samhället, som blivit ett skatteparadis för de rika.

Nio av tio väljare anser att en VD för ett stort privat företag ska tjäna högst fem gånger så mycket som en arbetare, de flesta tycker det räcker med tre gånger så mycket. En klar majoritet är positiv till progressiv beskattning och anser att det är fel att den som har privat sjukförsäkring ska få vård snabbare än den som saknar privat försäkring.

– Den regering som vågar föra en omfördelande politik kan räkna med ett brett stöd från de svenska väljarna. Den rödgröna regeringen har nu alla möjligheter att gå från ord till handling, redan i höstens budget, säger Jämlikhetsfondens ordförande Per Sundgren i ett pressmeddelande.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Massivt stöd för jämlikhetspolitik”

  1. ”…ett massivt stöd för en aktiv jämlikhetspolitik, progressiv beskattning och minskande löneskillnader.”

    Intressant men man ska nog inte övervärdera betydelsen av undersökningar, som dessa. Frågorna är formulerade på ett sådant sätt att de allra flesta kommer att svara ja. Det frågorna inte fångar är vår mänskliga naturs egoistiska egenskaper. Fördelning innebär med självklarhet att någon måste ge om någon annan skall kunna få. Hade frågan om löneskillnad innefattat om man är beredd att avstå från en del av den egna lönen eller löneökningen för att åstadkomma substantiella skillnader för den lågavlönade är det tveksamt om undersökningens resultat blivit detsamma.

    Ett annat exempel på ifrågavarande slag undersökningar är de som rör vinster i välfärden. Också här är undersökningsresultaten tämligen lika men inte ger det något avtryck i valresultaten. I föregående val satsade vänsterpartiet allt på denna fråga. Inte gav detta något resultat, partiet lyckades öka några futtiga 10-delar och detta efter 8 år av borgerligt regerande. Rent valtaktiskt var det alltså ingen vinnarfråga trots undersökningsresultaten. Så länge en friskola eller en privat vårdcentral från plånboksperspektivet inte skiljer från en offentlig skola eller vårdcentral väger frågan lätt även om många rent ideologiskt ser det som tveksamt att med skattepengar generera privat profit.

    Min tolkning av de faktiska valresultaten de senaste 30 åren är att vi gått från en situation där ”fördelningsvänliga” partier hade ungefär halva väljarkåren till en situation då de ”fördelningsvänliga” går mot en tredjedel. Jag vet inte om det fanns eller hur liknande undersökningar såg ut för 30 år sedan men jag gissar att svaren på undersökningarnas frågor inte hade skiljt så mycket.

    Den slutsats jag kommer till är att det finns två överväganden, som avgör mer än andra när det blir dags att välja vilken valsedel, som skall stoppas ned i kuvertet.

    Det ena avgörande övervägandet är det egoistiska – hur man själv gynnas bäst av den egna rösten rösten i krassa ekonomiska termer. Då blir det viktigare att själv få några extra tusenlappar i ”jobbskatteavdrag” än att dessa används för att öka nivåerna i ersättningssystemen. Dessvärre är solidaritetskänslan hos många väljare inte större än så.

    Det andra avgörande övervägandet har med vår mänskliga egenhet att se gräset på andra sidan som mycket grönare. I Europa – i stort – har det sedan den politiska demokratins genombrott varit så att regeringar byts ganska frekvent då de inte anses ha uppfyllt sina löften medan oppositionen alltid lovar ”runt” (minns t.ex. Löfven som i valet lovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ett löfte som han måste varit helt säker på att inte kunna hålla) och blir de som får regera – en ständig ”rundgång”. I Sverige var det inte så under den ekonomiskt expansiva efterkrigstiden men efter valet 1976 har Sverige blivit allt mer europeiskt i detta avseende.

    Visst kan enskilda val innehålla andra avgörande frågor men över tiden tror jag det handlar om egoism och ”grönare gräs”.

    1. Vi är överens om att undersökningar av denna typ inte ska övervärderas. Det finns ändå anledning att uppmärksamma dem.

      1. ”Det finns ändå anledning att uppmärksamma dem.”

        Självklart, de ger anledning till reflektion.

Kommentarer är stängda.