Soprum låses för att hindra folk att sova där

Soprum har alltid varit populära ställen för bostadslösa. De är ofta hyfsat varma, där kan finnas kartong att göra en säng av då det blir en isolering mot markens eller betongens kyla och hårdhet. I ett soprum kan den bostadslöse dessutom hitta nåt att äta om turen är framme. Soprum är de bostadslösas Scandic Hotell.

Låsningen av soprummen hör till det som Cecilia Verdinelli nämner i en bra ledare i ETC som tara upp ”säkerhetsvansinnet”. Exempelvis alla låsta dörrar som krånglar till tillvaron. Låsta i säkerhetens namn utan att ge nån ökad säkerhet, låsta för att hindra en brottslighet som i verkligheten inte finns. Vansinnigheterna med lås, koder, väktare, vakter med mera som i slutändan bara drabbar de fattiga i samhället:

Hetast bland ordning-&-reda-politikerna just nu är idéer om att anlita ordningsvakter att patrullera låginkomstområdena (ett riktigare begrepp, tycker jag, än ”utanförskapsområden”). Polisen räcker inte till, hävdar de. Säkerhetsbranschen nickar ivrigt och förbokar lyxigare kick-offer till nästa säsong, och få kritiska röster hörs överhuvudtaget. Hur tänker man då? Redan polisnärvaron är en känslig sak, där personlig lämplighet och kunskap om området är helt avgörande, och nu tänker man sig alltså att de privata företagens ordningsvakter, som har 76 timmars utbildning i sitt yrke, ska skapa trygghet och goda spiraler i Hjällbo? Det är inte bara småflummigt, det är LSD-flummigt och direkt farligt.

Vi är i begynnelsen av en utveckling där säkerhetsretorik används för att begränsa medborgarnas tillgång till samhällstjänster och isolera sig från deras rättmätiga protester, som i fallet med vårdcentralen, och där medborgare möts av privatanställda väktare i grå bävernylon istället för av sjuksköterskor, poliser och läkare. Ska den vägen undvikas måste vi sluta prata om ”upplevd otrygghet” och börja prata siffror och faktiska händelser. Annars är risken stor att vi för dyrbara allmänna medel inte ens shoppar säkerhet, utan ”upplevd säkerhet”.

I villaområden finns inga låsta soprum. Soptunnorna står längs ut trädgårdarna vid gatan (för annars blir det högre avgift för gångväg och släpväg) och ingen är orolig för att någon ska dumpa eller stjäla nåt. Eller ingen bryr sig, för det gör inget. Precis vad Verdinelli skriver i ETC.

Soporna behöver inte skyddas. Det är de allra fattigaste som ska utestängas. De ska inte tillåtas ha tillgång till några varma platser att sova på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements