Felen med Sverigeförhandlingens kollektivtrafiksatsning i Göteborg

Det grundläggande felet i den kollektivtrafikförhandling som Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och Sverigeförhandlingen kommit överens om stavas linbana. I paketet ingår en linbana mellan Järntorget och Wieselgrensplatsen. En linbana kräver besvärliga byten och det finns nästan ingen stad där linbanor fungerar som annat än turistattraktion annat än när det finns mycket stora höjdskillnader. New York är ett undantag då där finns en linje som förbinder Manhattan med Randall Island (den kallas tram, men det är en linbana) som ingår i det vanliga kollektivtrafiknätet. Linjen är ständigt bemannad.

Säkerhetsaspekterna för passagerarna gör att större linbanor alltid måste vara bemannade.  Det är kanske inte så kul för en ensam kvinna att hamna i en gondol full med berusade unga män. Eller för fel kille att hamna med fel personer som utan problem kan misshandla eller råna utan att någon kan ingripa. Det finns helt klart personsäkerhetsproblem i en linbana som ska var en del av kollektivtrafiken. Speciellt när det är tänkt att den ska gå från/till ett av Göteborgs viktigaste nöjesområden, Järntorgsområdet. Men kanske kommer den inte att ha trafik på kvällen utan bara för turister på dan. Men vad ska turisterna göra på Wieselgrensplatsen?  Den nya spårvägstunneln kommer dessutom att göra linbanan onödig.

Det andra problemet med Sverigeförhandlingens kollektivtrafiksatsning är att spårvägen inte byggs färdig till Backa och längs med norra älvstranden till Eriksberg. Istället blir det en halvmesyr där folk måste byta från spårvagn till buss. Dessutom saknas det en pendeltågsstation i Brunnsbo/Tingstad där resenärer på Bohusbanan kan byta färdsätt.

Det hade onekligen varit bättre att skippa linbanan och istället använda de pengarna till att bygga färdigt spårvägen i Backa samt från Lindholmen till Eriksberg och vidare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements