Vänstern tycker att nazister inte ska ges tillträde till offentliga arenor och inte tillåtas ha möten på allmänna platser. Detta då det handlar om individer och organisationer som är motståndare till demokrati, som ständigt begår våldsbrott osv. På privata arrangemang som Bokmässan i Göteborg kan en tycka det inte borde vara ett problem att utesluta nazisterna. Det är ju ändå arrangören som helt och hållet bestämmer vem som får vara med. Det är ingen yttrandefrihetsfråga.
I andra sammanhang som exempelvis Almedalen kan polis och myndigheter avslå ansökningar från nazistiska organisationer med hänvisning till att deras närvaro utgör ett hot och en fara för andra som har möten på platsen. Nazisterna är trots allt välkända för sitt våld och sina hot. Mötesfriheten är inte ovillkorad.
Men, nej borgerliga skribenter, tyckare och politiker tycker allt som oftast att nazisterna ska få vara med då yttrandefriheten är helig. Alltså ger de gärna utrymme åt nazister, ser till att de blir omnämnda i media och får synas. När vänstern kritiserar dem för att de går högextremisters ärenden, normaliserar nazism och rasism, så anklagar borgerliga skribenter vänstern för att gynna nazisterna för att vänstern vill att nazisterna ska uteslutas från hederliga demokratiska sammanhang.
Borgerligheten ger nazismen och högerextremismen utrymme och tar upp en del av deras tankar och resonemang. Nazisterna växer. Vänstern kritiserar borgerlighetens förhållningssätt och när det inte räcker uppmuntrar vänstern till bojkott av arrangemang som tillåter nazister och rasister. Då hävdar borgerligheten, borgerliga skribenter, ledarskribenter, journalister, tyckare att det är vänsterns fel att nazistiska tidningar och organisationer växer.
Typexempel på sånt resonemang är Hanne Kjöllers senaste krönika i Expressen. Hon och hennes gelikar har länge gett nazister ordentligt med svängrum. Nu tycker hon det är obehagligt och det är vänsterns fel för att vi kritiserat borgare som tagit upp nazisters sätt att resonera. Förresten så är Nya Tider också nazister, bara lite snyggare förpackade än NMR, vilket Kjöller inte tycks ha fattat. Resonemanget är ju helt orimligt.
Ett annat exempel är alla borgare som ger nazister utrymme i media och på olika arrangemang som exempelvis Bokmässan i Göteborg. När sen vänstern kritiserar att nazister ges utrymme är det vänsterns fel att nazisterna och rasisterna får uppmärksamhet. Resonemanget är ju bakvänt. Den som är skyldig är ju den som från början ger nazisterna utrymme. Dvs borgerliga skribenter, borgerliga medier och borgerliga eller kommersiella arrangörer. Borgarna säger att nazisterna inte ska uppmärksammas och att vänstern gör fel som kritiserar nazisterna samtidigt som borgerligheten ger nazisterna uppmärksamheten genom att ge dem arenor och möjlighet att agera. Man varför då skriva så förbannat mycket om nazister och högerextremister i borgerliga media. Det behövs ju inte. Det är bättre att bojkotta dem, stänga ute dem ur media.
Det rimliga är ju att redan från början inte ge nazisterna arenor och möjligheter. Det är borgerlig media, kommersiell och borgerliga arrangörer, mesiga myndigheter, nazistmedlöpare och andra omedvetna som ger nazisterna arenor. Det är de som är skyldiga till att högerextremismen och nazismen växer. Vänstern som kritiserar detta förfarande, vänstern som kritiserar borgerlighetens glidning mot fascism, högerextremism och nazism är definitivt inte de skyldiga.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nazister, Polisen, Mötesfrihet, Hanne Kjöller, Bokmässan, Almedalen, Borgerliga skribenter, Högerextremister, Rasister, Media, Journalistik, Vänstern, Nazism, Högerextremism, Rasism, Yttrandefrihet, Demokrati, Mötesfrihet, Samhälle, Politik
”Nazisterna växer.”
Publicitet är alltid en risk därför bör nazister uppmärksammas så lite som möjligt. Den debatt vi ser idag – oavsett vad som är orsak och verkan i den eller vem som initierar vad – kommer endast att få nazisterna som vinnare i den meningen att det är deras enda möjlighet att få utrymme i media.
Sedan kanske vi inte skall övervärdera risken för nazismen som sådan, kanske får de just nu en del fler anhängare men någon ”massrörelse” under etablering är det knappast frågan om. Allt sedan 30-talet har nazisterna i vårt land försökt sticka upp sitt fula tryne men det har egentligen aldrig – inte ens under förra seklets allra svartaste tid –
etablerat sig på något substantiellt sätt. Nazisterna finns i en perifer träskmark där de ibland ylar högt medan de under andra perioder är tystare. Kvar i sumpmarkens hålor har det dock alltid funnits en otäck kärna och så kommer det sannolikt att förbli. Minns Salemmarscherna i början av 2000-talet då man kunde mobilisera mellan 1000 och 2000 anhängare. Idag består mobiliseringen av något hundratal testosteronstinna gaphalsar från NMR, som just visat sig i Almedalen. Det senaste försöket att skaffa sig en en plattform i det politiska rummet var ”Svenskarnas parti”. Det blev fiasko i senaste valet och partiets lades ned fortare än kvickt.
Det stora problemet med publiciteten runt nazisterna är att de underlättar för sverigedemokraterna att positionera sig på ett sätt som får dem att framstå som rumsrena. Nazisterna är inget hot, de är och förblir en patetiskt spillra. Hotet är sverigedemokraterna – idag näst största parti vars främsta mål nu tycks vara att med folkhemsretorik vinna över gråsossar – förvisso inte rasrenlärighetnazister men ändå fulla med fascistiskt tankegods. Den fascistiska folkretoriken gick inte att ta miste på i Åkessons Almedalstal. Den idéhistoriskt intresserade, som tar del av vad t.ex. Mussolini sade och skrev, kan inte ta miste på parallellerna.
Javisst. Debatten just nu om nazisterna är exakt den som var när SD släppte sin i medierna och debatten. Då argumenterade vänstern för att bojkott och isolering av SD hindrade att de växte. Det har visat sig vara en korrekt analys. Så fort SD släpptes in i vanliga borgerlig media började de växa. Det är naturligtvis mer komplicerat än så men det är en del i det hela.
Debatten idag är exakt densamma. Borgerligheten vill släppa in nazisterna och gör det. Vänstern vill det inte. På det sättet vrids debatten och vad som är acceptabelt ytterligare en bit åt höger. Trots att högern är de våldsammaste i det nordeuropeiska samhället förekommer det också att politiker argumenterat för att vänsteraktivister ska registreras och kontrolleras på ett sätt som inte gäller högerextremister.
När högerextremister med våld angrep en demonstration i Stockholm fick de lov att sen stå kvar. När vänstern bara ställer sig på andra sidan gatan och buar bussar polisen ofta bort dem. Hade vi angripit en nazistdemon hade polisen försökt lagföra så många som möjligt. I samband med demon i Stockholm som angreps av nazister har ingen polisutredning ens gjorts.
”Så fort SD släpptes in i vanliga borgerlig media började de växa. Det är naturligtvis mer komplicerat än så men det är en del i det hela.”
Ja, det är mycket mer komplicerat än så och jag tror man ska vara försiktig med att dra paralleller med perifera rörelser som nazismen. SD’s framgångar är en del av den högerpopulistiska våg som svept över Europa. Att hålla en sådan våg utanför media är förstås en omöjlighet. För mig är media det lilla problemet i sammanhanget.
Det stora problemet är att de traditionellt sett stora partierna smält samman till en diffus organism i det politiska mittfältet. Ta vårt eget land som exempel. SD började röra sig framåt under Perssons tid, en tid då socialdemokraterna tog det slutgiltiga steget in i politikens mittfåra. Sedan tillträdde alliansen, som mer eller mindre fortsatte i upptrampade spår, visst skiljde dagspolitiken men på det stora hela var det ingen förändring. Inte heller nuvarande regering, vars parlamentariska situation förvisso är minst sagt besvärlig, har gjort några större avvikelser. I detta är det självklart att besvikna väljare, både till höger och till vänster, ser sig om efter alternativ.
Demokratin har på något sätt kommit att urholkats då människor ser att det spelar allt mindre roll på vem man röstar. Det är här den stora grogrunden till högerpopulismen finns. Högerpopulisterna (som ideologiskt är en ganska brokig skara) har då skickligt – det måste vi säga – profiterat på invandring, flyktingpolitik och EU-motstånd. Vänstern har, med några undantag, i detta haft det kroniskt svårt att beskriva samhället på ett sätt som människor kan ta till sig. Det är i denna värld vi lever i idag.