Thomas Gür blandar och ger men lika förvirrat som vanligt

Varje gång jag läser en artikel av Thomas Gür blir jag förvånad. Artikalrna är alltid undermåliga och missar väsentliga fakta. De kan ibland till och med vara rent rasistiska. Nu har han skrivit en krönika på GP:s ledarsida om etnisk segregation och fattigdom (han kallar det utanförskap).

För mig är fattigdom en konkret sak som skiljer de rika från de fattiga, de som har från de som inte har, överklass från underklass. Rasism är en åsikt som hävdar att vissa grupper av människor är dömda till att förbli underklass och fattiga på grund av sin etnicitet, sitt ursprung.

Strukturell rasism är när samhällets institutioner och inlärda mönster leder till att människor med visst ursprung, viss färg på skinnet, viss religion eller viss kultur förblir förvisade till fattigdom och underordning. Apartheid är en extrem form av strukturell rasism då den är lagstadgad och stöds av statsmakten. Apartheidlagstiftning finns fortfarande i USA men den används inte. År 1915 var den dock i högsta grad använd. Svarta människor, asiater och ursprungsbefolkning hade inte samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som vita.

Att jämföra ett apartheidland med apartheidlagstiftning som USA 1915 med dagens Sverige som Gür gör är inte seriöst. Det är att skriva en falsk nutidsberättelse. I Sverige finns ingen apartheid, men däremot strukturell rasism. När USA utvidgade sin apartheidlagstiftning till att också gälla italienare och andra sydeuropeer när de införde regler om vilka som fick invandra är det verkligen oseriöst att jämföra med Sveriges begränsning av flyktingars möjligheter att nå säkerhet Men det ganska typiskt hur Thomas Gür brukar göra. Att jämföra äpplen och päron.

Det finns inga likheter med dagens Sverige. Då handlade det om arbetskraftsinvandring, i dagens Sverige handlar det om flyktinginvandring vilket innebär att människor flyr från krig och förföljelse. För flyktingar gäller internationella lagar, regler och avtal. Som EU och Sverige idag tyvärr inte följer. Något som Thomas Gür uppenbarligen tycker är bra.

Utanförskap, på 1970-talet kallat alienation, är folks upplevelse av att inte höra till, att vara utanför samhället. Alienation är vanligt bland fattiga människor, i arbetarklassen. Så är det också i den vita arbetarklassen i Sverige.Det är det som lett till att en del av den vita arbetarklassen stöder de rasistiska Sverigedemokraterna.

När Gür konstatera att arebtslösheten bland flyktinginvandrare är skyhög i jämförelse med arbetskraftsinvandrare så är det självklart en korrekt iakttagelse. Men det är en felaktig jämförelse. Flyktingar kommer i alla åldrar och skepnader. Arbetskraftsinvandringen bestod i stort sett bara av unga vuxna. Eftersom diskrimineringen på arbetsmarknaden första hand är åldersdiskriminering och i andra hand etnisk diskriminering följer därav att flyktingar kommer att ha svårare att få jobb. I vissa flyktinggrupper är dessutom utbildningsnivån mycket låg vilket också gör det svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Framförallt faller dock hela Thomas Gürs resonemang samman då han inte beaktar hur olika det gått för olika grupper av flyktingar. Exempelvis har de som kom från kriget Jugoslavien inte lägre arbetslöshet idag än vad människor födda i Sverige har medan andra som började komma vid samma tid har det mycket svårt på svenska arbetsmarknad. Om Gürs teorier om att ett land har en bestämd integrationspotential och att Sverige skulle ha överträtt den potentialen för länge sen var riktig skulle sådana skillnader sannolikt inte finnas. Samtidigt kan jag tycka att teorin i viss mån har en rimlig logik men det har nog mer med ekonomisk utveckling, hög- och lågkonjunktur etc att göra än med mängden invandrare och flyktingar.

Göteborg har idag den lägsta arbetslösheten bland Sverige större städer och den är minskande. Även brottsligheten i form av allvarliga våldsdåd har minskat stadigt sen 2013 och mycket kraftigt i år. Minskad arbetslöshet tycks ha samband med minskad brottslighet vilket gör att vikten av att ha en politik inriktad på så låg arbetslöshet som möjligt, vilket Sverige hade fram till 1980-talets början, är mycket viktig för nyanlända till Sverige. Det var när denna politik övergavs som arbetslösheten bland invandrare och flyktingar sköt i höjden. Detta låtsas Gür inte om och hans krönika i GP är därför också falsk och förljugen då han hävdar att det bara handlar om mängden människor (mängden har sannolikt betydelse,men inte den stor och helt dominerande betydelse Gür ger den).

Att det skulle finnas områden där svensk lag inte skulle gälla är bara dumheter. Gür sprider helt enkelt fördomar. Självklart finns det däremot områden där polisen har svårt att arbeta. Det har alltid funnits. Först halvan av 1900-taket var det fattiga trähusområden och landshövdingehus som Nilssons berg, Burås, Gamlestaden, Majorna, Masthugget, Landala, Annedal, Vegastaden, Kvillestaden etc. Senare blev det barnrikehusen i utkanten av samma stadsdelar och därefter fattiga områden i stadens utkant med arbetarbefolkning som Frölunda, Kortedala, Biskopsgården, Högsbo, Slätta Damm osv. Numera är det andra eller delvis samma områden där fattiga fortfarande bor.

Bidragande orsaker till upplevt utanförskap har alltid varit en orättvis skola, det är värre nu än någon gång tidigare de senaste 50 åren. Huvudorsaken till det är privatiseringen av skolan. Det är en materiell verkligt orsak Thomas Gür fokuserar istället på kosmetika och hans förslag till kosmetiska åtgärder skulle inte leda till en bättre skola.  I början av 1900-talet hade lärare en mycket hög status. Skolan var extremt orättvis och permanentade klasskillnader, dvs fattigdom och alienation. Att återupprätta lärares status förändra alltså i sig ingenting.

Som vi sett är arbetslöshet också en bidragande orsak til upplevt utanförskap och fattigdom. Att politiken med full sysselsättning övergavs till förmån för inflationsbekämpning är en av de viktiga orsakerna till detta.

Och slutligen. Sverige må ha en befolkning där 18% är född i ett annat land. men hälften av dessa är ju födda i Norden, Västeuropa, Sydeuropa och Östeuropa, i kulturer som i grund och botten är väldigt lika den kultur som finns i Sverige. Med potatis, gurka, tomater, morötter, disco, klassisk musik, rock, modekläder, HM, Ikea, Volvo, Volkswagen, Carlsberg, Guinness, kebab, pizzor, kaffe latte, croissanter, vodka, öl, vin osv. Finnar är den överlägset största enskilda gruppen även om det idag kanske finns fler som talar arabiska än finska, men de arabisktalande är ju varken språkligt (den arabiska som talas i Maghreb-länderna, är inte förståelig för de som bor i Mellanöstern och vice versa) kulturellt, religiöst eller etniskt enhetliga. De kulturella skillnaderna i Sverige är fortfarande små.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Så är det också i den vita arbetarklassen i Sverige.Det är det som lett till att en del av den vita arbetarklassen stöder de rasistiska Sverigedemokraterna.”

    Vilket är ett gigantiskt underbetyg till partier och grupperingar på den politiska skalans vänstra sida. Oförmågan att beskriva samhället av idag på ett sätt som människor förstår och identifierar sig med finns uppenbarligen inte. Trots detta verkar få vänsterpolitiker och vänstertänkare ta till sig denna grundproblematik. Varje försök till analys verkar haka upp sig i historiskt tankegods och mer än hundraåriga gamla sanningar men framåt kommer man inte.

    • Om det är vi verkligen överens.

      • Olof Larsson

        Man kan reflektera över vilken analys Marx hade landat i om han levt idag. Marx beskrev sin samtids maktordning på ett mycket relevant sätt. Och visst finns det i denna grundkomponenter som består men det finns också andra nya komponenter, som jag tror Marx – till skillnad från många av dagens vänsterteoretiker – hade fångat. Marx utgick från den verklighet han såg, min uppfattning är att hans efterföljare intill denna dag ser modellbygget först och sedan verkligheten och då inte förmår att ifrågasätta relevansen hos någon av modellens delar. För mig handlar mycket av vänsterns problem om detta.