Vitaminbrist dödar fåglar och fiskar

Bristen på vitamin B1 (tiamin) hos vilda djur är tidigare känd som ett problem inom vissa arter i relativt begränsade geografiska områden. Förra året visade forskare vid Stockholms universitet och flera andra forskningsinstitutioner i Europa och Nordamerika att bristen på tiamin är betydligt mer utbredd än vad som tidigare varit känt.

Genom att undersöka tusentals musslor, fåglar och fiskar i 45 områden på norra halvklotet har kunde forskarna nu visat att problemet med tiaminbrist hos vilda djur är mycket mer omfattande än tidigare antaget. Bland annat uppmärksammas den höga förekomsten av sådana effekter av tiaminbrist som leder till sämre hälsa och dålig reproduktion, men som inte är direkt dödande. Denna påverkan är mycket allvarlig då även dessa effekter på sikt leder till att populationer minskar och försvinner. En viktig slutsats är också att tiaminbristen förekommer episodiskt, dvs. varierar i intensitet i tid och rum.

– Symptomen förekommer ofta under en tid, kanske något eller några år i ett område, varefter de tillfälligt försvinner och sedan återkommer, konstaterar professor Lennart Balk, som koordinerat forskningen, i ett pressmeddelande.

Tiaminbristen hos de nu undersökta arterna – blåmussla, ejder, amerikansk och europeisk ål, atlantlax och havsöring – har påvisats med hjälp av kemisk och biokemisk analys. Exempel på effekter som inte är direkt dödande, men som har kopplats till tiaminbristen är minskad tillväxt, förändrade organstorlekar, allmänt försämrad näringsstatus, försämrade blodvärden, ökade infektioner, förändrat beteende, försämrad simförmåga och mycket allvarliga effekter på fortplantningen. Kopplingen mellan dessa effekter och tiaminbrist har tidigare påvisats i laboratorieförsök, men nu således även hos vilda djur i fält. Vidare har uppgifter i den befintliga litteraturen utvärderats på nytt, i ljuset av de nya resultaten, och ytterligare bekräftat förekomsten av tiaminbrist i Stilla Havet, Nordamerika, Atlanten och norra Europa.

Det övergripande målet för forskningen är att finna den bakomliggande orsaken till tiaminbristen, dvs. hur den har uppkommit i våra ekosystem. De presenterade resultaten utgör nödvändig baskunskap för att kunna gå vidare och undersöka möjliga biokemiska mekanismer.

– Vi kan idag inte utesluta att den observerade tiaminbristen är så allvarlig att den bidrar signifikant till det pågående globala utdöendet av många djurarter, säger Lennart Balk. Denna förlust av biologisk mångfald har av andra forskare utpekats som det just nu allvarligaste hotet mot livet på jorden.

Arbetet med att kartlägga tiaminbristen har sedan fortsatt:

I vår senaste studie visar vi att tiaminbrist förekommer över stora delar av norra halvklotet – från Nordamerikas västkust till Östersjön, via de stora sjöarna på gränsen mellan USA och Kanada och via Atlanten och Island. Dessutom lägger vi ytterligare arter till den redan långa listan över drabbade djur, bland annat ål och blåmussla.

En annan mycket viktig upptäckt är att tiaminbristen förekommer episodiskt, det vill säga att den drabbar djuren under en tid i ett område, kanske något eller några år, varefter den tillfälligt försvinner och sedan återkommer. Det talar emot klassiska miljögifter som orsak till tiaminbristen, eftersom dessa inte varierar på det sättet i miljön.

Både den amerikanska och den europeiska ålens bestånd har minskat dramatiskt sedan 1980-talet. De låga nivåerna av tiamin i ålen kan vara en av orsakerna till att det i dag bara finns några enstaka procent kvar av de förr så stora ålbestånden.

På senare år har även blåmusslorna minskat på olika platser i Östersjön – och ejdern likaså. Vi har visat att ejderns tiaminbrist med största sannolikhet beror på för lite tiamin i blåmusslorna, ejderns huvudsakliga föda. Det är fullt möjligt att tiaminbristen har orsakat nedgången hos både ejder och blåmussla. Förklaringen skulle kunna finnas ett steg längre ner i näringskedjan – hos de plankton som musslorna äter. Detta återstår att undersöka.

Tiaminbrist är sannolikt den enskilt viktigaste orsaken till minskat antal arter och minskade bestånd av djur i världen. Allt annat har sannolikt mindre betydelse, så även i haven. tiaminbrist är sannolikt huvudorsaken till att fiskbestånden i Östersjön mår dåligt, att fisken försvunnit från kusten i Bohuslän, att antalet arter i Skagerak minskat, att ålen försvunnit, att 70% av sjöfågeln i Östersjön försvunnit, att ålen i världen nästan försvunnit helt. Orsaken till tiaminbristen är oklar. En sak är dock klar, varken för hårt fiske eller plastskräp är huvudproblemet för livet i haven.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!