I en debattartikel i ETC om havet, närheten till havet och tillgången till havet har arkitekten Gunnar Persson skrivit om arbetarklassen bristande tillgång till havet. Han har delvis rätt. Exempelvis skriver han följande:
För att få en bra tillgång till havet i Göteborg behövs i dag en båt, en sommarstuga eller en villa vid havsbandet. Ett lysande undantag är möjligheten att för kollektivtrafiktaxa åka med skärgårdsbåtarna, även om öarna mest är till för dem som har tillgång till en fastighet där. För besökaren väntar en torftig servicenivå utom möjligtvis under några semesterveckor.
[…]
Varför måste göteborgaren åka till Marstrand för att uppleva en fin stadsmiljö vid havet, i stället för i sig vackra men alldeles för många meter av ofta otillgängliga klippor? Skulle Göteborg kunna åstadkomma något liknande men något annorlunda än ett Marstrand som övertagits av samma grupper som dominerar i det göteborgska havsbandet?
Påståendena som Persson gör är faktiskt inte helt korrekta. Stadsliknande miljöer som liknar Marstrand, men kanske inte med lika många krogar, affärer och kaféer, finns också i Göteborg. På tre platser som jag känner till, Klippan, Nya Varvet och Långedrag. Gamla hamnen i Långedrag är som ett vackert fiskeläge. Vem som helst kan åka dit för kollektivtrafiktaxa, cykla eller gå, gå runt, sätta sig på ett fik (och betala hälften så mycket som i Marstrand för samma sak).
Det är hur lätt att ta sig till fina badstränder utan båt, sommarhus och bil. Sandstränder finns på Amundön, i Hovås, Askim, Marholmen, Smithska udden, Näset, Fiskebäck, Sillvik och vid Röda Sten med flera platser. Det är bara att ta bussen till Askim, Brottkärr, Näset, Fiskebäck och Lilleby eller spårvagnen till spårvagnshallarna i Majorna. Alla de nämnda stränderna är lätta att nå med cykel förutom Sillvik (iofs lätt att nå, men det är långt). Gunnar Persson har uppenbarligen inte helt rätt. Havet är idag lätt tillgängligt för alla som vill komma dit, men många känner inte till det. Det är också en mental spärr. I Långedrag och Hovås blir det lätt en känsla av att inte höra dit.
Det som däremot är fel är att överklassens och medelklassens bostadsområden byggts i vackra lägen vid eller nära kusten medan arbetarklassens bostadsområden byggts inne i skogen, ödemarken. Detta skulle kunna förändras genom att det byggs för arbetarklassen i havsnära lägen. Därför har Persson också i stort sett helt rätt när han skriver:
Släpp till exempel fram ett nytt Marstrand av vår tid vid Sjöbacken i Fiskebäck, släpp fram flerfamiljshus med hyresrätter även vid havsbandet, skapa goda transportmöjligheter för alla till havet, hejda alla privatiseringstendenser av havsbandet, ge möjligheter för restauranger och kaféer att etablera sig vid fina platser.
Mycket av den ojämlikhet som skapats i tillgången till attraktiva platser – i det här fallet havsbandet – är en lång historisk underlåtenhet men borde vi inte kunna vända den utvecklingen? Det är en av de viktiga jämlikhetsutmaningar som staden står för.
En göteborgare behöver inte och ska inte behöva åka till Marstrand för att uppleva skärgårdsmiljö och stad.
Men att bygga på en gammal soptipp (Sjöbacka, borde heta Högen då den utplånade fiskeläget Högen, även om byn Högen fortfarande finns kvar) mellan Fiskebäck och Önnered kanske inte är det bästa alternativet. Ingen vet vilka läskiga gifter som grävts ner där och ska det börja grävas i skräpet, industrivafallet och byggavfallet kommer dessa fram. Idag rekommenderas att allmänheten inte ska komma i kontakt med vattensamlingar som finns på ytan i Sjöbacka:
Kretslopp och vatten tar regelbundet prov på vattnet i grundvattenrör och i bäcken i norra delen av deponin. Resultaten hittills visar att halterna av de aktuella ämnena är låga till måttligt höga, och vi har därför inga krav på oss att förbättra miljösituationen på Sjöbacka. Vi bedömer inte att det vatten som läcker ut påverkar havsmiljön på ett oacceptabelt sätt,
Med den kunskap vi har idag bedömer vi inte heller att det är farligt att komma i kontakt med påverkat vatten i vattensamlingar på ytan. Men Sjöbacka är ett populärt friluftsområde och vi vill därför göra det svårare för allmänheten att nå det påverkade vattnet på markytan. Park- och naturförvaltningen kommer därför att låta vegetationen växa sig hög i blöta partier, och lägger ut stockar för att markera avgränsningar.
Betydligt bättre vore att skapa en stadsmiljö i Nya Varvet och Tångudden i enlighet med Gunnar Perssons tankegångar. Ett sådant område kan skapas så att den sitter ihop med Nya Varvet och dessutom kan hamnen i Tångudden byggas ut så att den kan härbärgera Göteborgsområdets stora fiskebåtar. Kanske kan där också skapas en hamn för besökande kryssningsfartyg och så kan skärgårdsterminalen i Saltholmen flyttas dit.
Körs militären bort från kustområdet på Käringberget (de kan flytta sin verksamhet till sina gamla områden på Björkö och Styrsö samt till Känsö) kan det hela även byggas ihop med Långedrag. Det kan förstås också bli bättre i Långedrag, framförallt kring GKSS-hamnen och mellan Långedrag och Hinsholmsviken, liksom vid Nya Varvet och i Majnabbe. Käringbergets gamla försvarsanläggningar kan bli ett museum i likhet med Marstrands fästning.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ETC Göteborg, ETC, Gunnar Persson, Havet, Närhet till havet, Tillgång till havet, Klass, Arbetarklass, Göteborg, Högen, Fiskebäck, Sjöbacka, Önnered, Tångudden, Nya Varvet, Klippan, Käringberget, Långedrag, Hinsholmen, Stadsplanering, Bostadspolitik, Stadsbyggnad, Samhälle, Politik
