Alla demonstrationer är lagliga och tillåtna

I grundläget är all demonstrationer lagliga. Detta följer av grundlagen i Sverige, närmare bestämt regeringsformen som i 2:a kapitlet 1:a paragrafen säger:

 4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats.

Detta innebär en ovillkorlig rätt att demonstrera och ett tillstånd behöver inte sökas (informationen på Wikipedia om demonstrationsfrihet är felaktig)

Enligt ordningslagen kan dock polisen stoppa och upplösa en demonstration om en allvarlig ordningsstörning (grov oordning) befaras. Det är polisen som bestämmer vad grov oordning innebär. Att bara tillfälligt störa trafiken betraktas inte som grov oordning.

Ett polistillstånd för en demonstration innebär i princip bara ett kontrakt med polisen om vilka regler som gäller för en demonstration.

Söks tillstånd kan polisen avslå ansökan om grov oordning (allvarlig ordningsstörning) befaras. Försöker arrangören då genomföra demonstrationen ändå har polisen automatiskt rätt att  stoppa demonstrationen.

Om en demonstration anordnas utan tillstånd är den enligt grundlagen laglig och tillåten. Polisen kan inte stoppa den förrän en grov oordning faktiskt utbrutit. Utbryter ingen allvarlig ordningsstörning får demonstrationen genomföras.

I normalfallet ingriper inte polisen mot mindre brott som begås i en demonstration, utan de utreds och beivras i efterhand. Detta gör polisen med hänvisning till att ett polisingripande mot småbrott riskerar att skapa en allvarlig ordningsstörning, vilket är ett allvarliga brott.

Så här har det alltid varit, men polisen var inte lika strikt förr, det var en av de bidragande anledningarna till de omfattande kravallerna i Göteborg år 2001. Polisen respekterade inte grundlagen och ingrep mot småbrott varvid de skapade mycket mer omfattande brottslighet.

Så här är det formulerat i ordningslagens 2:a kapitel:

1 § Med allmän sammankomst enligt denna lag avses
1. sammankomster som utgör demonstrationer eller som annars hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet,
2. föreläsningar och föredrag som hålls för undervisning eller för att meddela allmän eller medborgerlig bildning,
3. sammankomster som hålls för religionsutövning,
4. teaterföreställningar, biografföreställningar, konserter och andra sammankomster för att framföra konstnärligt verk, samt
5. andra sammankomster vid vilka mötesfriheten utövas.

[…]

4 § Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar får inte utan tillstånd anordnas på offentliga platser.

Tillstånd att anordna offentlig tillställning krävs även i annat fall, om det är fråga om offentliga danstillställningar, tivolinöjen, marknader eller liknande nöjestillställningar eller tävlingar eller uppvisningar i motorsport eller flygning. Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet eller för trafiken, får emellertid anordnaren befrias från skyldigheten att söka tillstånd enligt detta stycke för tillställning av visst slag. Ett beslut om befrielse får förenas med villkor.

En allmän sammankomst som avses i 1 § första stycket 4 eller en cirkusföreställning får hållas utan tillstånd, om den med hänsyn till det väntade deltagarantalet, den utvalda platsen och tiden för sammankomsten samt de anordningar som avses förekomma kan antas äga rum utan fara för ordning och säkerhet eller för trafiken.

[…]

22 § Polismyndigheten får inställa eller upplösa en allmän samman- komst eller offentlig tillställning som hålls i strid med ett beslut som innebär avslag på en ansökan enligt 6 § eller i strid med en föreskrift enligt 15 § eller ett förbud enligt 25 §.

23 § Polismyndigheten får utöver vad som sägs i 22 § upplösa
1. en allmän sammankomst, om det uppkommer svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om sammankomsten medför avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig störning av trafiken,

Av detta följer att det enda sättet att förhindra en demonstration som någon inte vill veta av är att fysiskt förhindra att den genomförs. Exempelvis genom att vara många fler och sitta ner på gatan där demonstrationen hade tänkt att gå. vara i vägen helt enkelt. Eller genom att angripa demonstrationen eller provocera demonstranterna så att grov oordning uppstår varvid polisen kan upplösa den.

Att vara i vägen eller att angripa en demonstration är dock att angripa grundlagen, dvs fundamenten för demokratin.

Att genomföra en motdemonstration är dock lagligt enligt samma lagar och regler som gäller för alla demonstrationer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements