Från juni år 2001 till september 2017

En junikväll år 2001, en lördagskväll, låg jag på marken på Schillerska gymnasiets går i det fallande regnet tillsammans med 47 andra personer, vänsterdemonstranter, journalister och kökspersonal. Vi låg på mage med händerna på nacken eller på ryggen. Runt omkring oss gick poliser som skrek rasistiska och förolämpande tillmälen. Vi var inte misstänkta för brott och ingen av oss åtalades för nånting. Detta var kulmen på tre dagar med polisövergrepp mot oss demonstranter och aktivister, tre dagar av polisvåld.

Liggande på marken beslutade jag att jag inte skulle hata polisen utan göra nåt åt polisen. Se till att deras arbetssätt förändrades. Jag bestämde mig också för att inte rikta någon som helst kritik med de autonoma, mot anarkisterna eller mot AFA. De hade under alla dagarna hedrat alla gemensamma överenskommelser och följt alla gemensamma beslut. De startade inga våldsamheter. Det gjorde polisen.

Mellan 2001 och i år har jag på olika sätt arbetat för att förändra polisens sätt att arbeta så att de inte ständigt skulle ge sig på os vänsteraktivister, av politiska skäl, av missförstånd eller på grund av att de är alltför lättprovocerade. Mellan 2001 och 2015 var jag med i stort sett alla demonstrationsledningar för större demonstrationer i Göteborg och dessutom flera stycken mycket stora demonstrationer i Malmö, framför allt under ESF i Malmö 2008. Jag har haft synpunkter på polisens nya taktik, hur den skulle utformas och hur den skulle tillämpas. Jag har föreläst på polishögskolan i Växjö för alla avgångsklasser om hur vänstern ser på polisen liksom på alla utbildningar av dialogpoliser och har skrivit en C-uppsats om dessa frågor.

Lördagen den 30 september i år var jag inte med i demonstrationsledningen i Göteborg. Det var det första riktigt stora demonstrationen/manifestationen med stora konfrontationsrisker i Göteborg som jag inte varit med och lett och ordnat sen 2001. Jag var bara med som en vanlig enkel demonstrationsvakt denna gång. Det var alltså första gången som vänstern, denna gång i form av antifascister, konfronterades med polisen utan att jag egentligen skulle kunna påverka skeendet. Det var nervöst. Magen var som en hård klump och jag kunde inte äta ordentligt på kvällen innan eller på lördagsmorgonen.

Jag visset att det fanns en överenskommelse mellan alla vänsterorganisationer utom en, Rättvisepartiet Socialisterna (RS). Överenskommelsen gick ut på att att lördagen skulle vara fri från våld från antifascisternas sida gentemot polisen. De som var med på överenskommelsen var bl.a. GAF, AFA, SUF, Syndikalisterna (Göteborgs LS), Socialistiska Partiet, Allt åt Alla, Kommunistiska Partiet, Vänsterpartiet, Refugees Welcome och många fler.

Men vänstern styr inte över polisen och det är polisen som startar de flesta kravaller och bråk mellan vänstern och polisen. Mellan antifascister och polisen. Så där fanns ett stort orosmoment. Kanske skulle polisen låt sig provoceras av ett fåtal oroliga individer i de stora antifascistiska folkmassorna. Kanske skulle det finnas provokatörer bland oss antifascister.

Provokatörer fanns det. Nio nazister sågs röra sig genom de antifascistiska massorna på Heden. De observerades också på Södra Vägen och sannolikt var det dessa personer som satt igång stenkastning från vår sida, den antifascistiska sidan, vid Liseberg. Några av de som kastade sten är i alla fall identifierade som nazister. Men antifascister kunde stoppa stenkastningen genom ett resolut ingripande. Polisen lät sig inte provoceras utan tog det lugnt. Göteborgspolisen visade att de förändrats, att de ändrat förhållningssätt till antifascister och vänsteraktivister sen 2001. Konsekvensen av detta är att vi haft 16 år utan våldsamheter mellan polis och vänsteraktivister i Göteborg.

Stockholmspolisen och Malmöpolisen har dock inte förändrats ännu. Där är polisen fortfarande allt för aggressiv gentemot vänstern. Där är polisen fortfarande lättprovocerad och förstår inte vikten av att avvakta och vara lugna. De måste förändras på samma sätt som polisen i Göteborg. Genom det som hände i Göteborg har polisen i Göteborg visat att deras nya taktik och förhållningssätt är bra. Det har nu poliser från Malmö och Stockholm sett. Det kan innebära att det nu går att förändra även polisen i Malmö och Stockholm.

Personligen har jag lyckats med den målsättning jag satte upp på Schillerskas skolgård, liggande på magen i hundmat och i falland regn. Polisen har förändrats. Polisen ställer inte längre till med kravaller och bråk. Det är bara att hoppas att det håller i sig.

Jag går hem med ett brett leende efter lördagen den 30 september 2017. Vi antifascister har visat nazisterna på dörren. De är inte välkomna i Göteborg. Och vi har kunnat göra det utan att polisen gett sig på oss, utan att polisen startat bråk och kravaller. Vi är segrare. Vi har förändrat spelplanen. Polisen har skött sitt jobb. Idag är det lättare att andas. Kontrasten är total mot lördagen på Schillerskas gård år 2001 och dagarna efter det.

Jag är glad, Jag är lättad. Det jag personligen gjort och försökt göra i 16 år har varit rätt. Det har betalat sig. Jag älskar alla människor som i lördags manifesterade mot nazisterna. Jag älskar de arga förortskillarna, jag älskar de unga mammorna och papporna, jag älskar de gamla som kom i massor, jag älskar de unga anarkisterna och jag älskar en göteborgsvänster som är så stark och bra. Som håller överenskommelser och gör som det beslutats.

Göteborgsvänstern är helgens segrare. Det antifascistiska Göteborg lever. Nazisterna och nazistkramarna på Bokmässan är förlorare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Från juni år 2001 till september 2017”

  1. Jag har bara ett svar på det. Du är naiv. Och de enda som kastade sten i Göteborg och slogs med polisen tycks ha varit nazisterna.

Kommentarer är stängda.