Integrationsutmaningen kan bara lösas genom välfärdssatsningar

Med integrationen som murbräckaI rapporten ”Med integrationen som murbräcka” visas hur debatten präglats av en falsk motsättning kring idén om ett progressivt dilemma. Det påstås både från nyliberala mångkulturalister och reaktionära välfärdschauvinister att vi måste välja mellan mångfald och välfärd.

– De senaste åren har högern riktat en onyanserad kritik mot den svenska integrationspolitiken, säger Enna Gerin, utredare och rapportförfattare. Svensk arbetsmarknadsintegration pekas ut som extremt misslyckad vilket den inte är. I själva verket är Sverige ett genomsnittligt land trots våra stora utmaningar och mycket pekar på att tanken att integrera människor in i gemensamma system är lyckosam, men behöver utvecklas, säger Enna Gerin.

Rapporten kritiserar hur de borgerliga partierna nu lanserar radikala förslag om olika typer av låglönejobb och lönesänkningar som både riskerar att skapa motsättningar på arbetsmarknaden och dessutom motverka integrationen genom att öka ojämlikheten och aktivt skapa olika villkor för olika grupper i samhället.

–   Borgarna riskerar nu den svenska modellen med en ordnad partsdriven lönebildning, säger Daniel Suhonen, chef på Katalys. Vi menar att detta bara handlar om högerns närmast eviga kamp för sänkta löner och urholkad välfärd. Nytt är att man nu använder integrationen av nyanlända som murbräcka för detta.

Istället är det en helt annan politik som behövs enligt Enna Gerin:

– Bilden av att integrationspolitiken skulle vara totalt misslyckad är missvisande. På lång sikt har vi relativt bra resultat av integrationspolitiken, om man kollar på 10-15 år så går det bra för de flesta invandrare att komma in i samhället. Svensk integrationspolitik har baserats på idén och praktiken att folk ska få tillgång till välfärden och kunna komma in på arbetsmarknaden på lika villkor, det har varit grundbulten i svensk integrationspolitik och den måste man fortsätta att försvara. En inkluderande integrationspolitik är mycket mer effektiv än en exkluderande med olika villkor för olika grupper, med en massa krav för medborgarskap och välfärdstjänster, säger Enna Gerin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Integrationsutmaningen kan bara lösas genom välfärdssatsningar”

  1. Det krävs nog mer än att, som rapporten gör, slå in vidöppna dörrar för att på något substantiellt sätt förändra den utveckling vi ser. En av den rådande ordningens rationaler har varit och är självklart fortsatt att differentiera löner – inget nytt under solen i detta.

    Problemet är att nuvarande regering, som genom LO står rapportens utgivare nära, knappast har förmått att visa någon väg framåt. Tandlösa utbildningssatsningar med ”mycket prat men lite verkstad” är det som i huvudsak åstadkommits. Integrationsproblematiken tas inte på riktigt allvar utan relativiseras. I rapporten talas om ”onyanserad kritik” och man vill på något sätt göra sken av att vi ändå är på rätt väg. Vi kan hoppas att det är så men för mig förefaller det högst tveksamt.

    Visst är utgångspunkten ”tanken att integrera människor in i gemensamma system är lyckosam” helt rätt och riktig men vad gör regeringen? Dilemmat uppstår när en i denna fråga i princip samlad opposition (med riksdagsmajoritet) kraftigt och konkret driver frågan om låglönejobb medan regeringen saknar kraftfulla och konkreta alternativa förslag. Problemformuleringsmonopolet har erövrats av oppositionen medan regeringen är på defensiven.
    Tyvärr finns det väldigt mycket som talar för en utveckling med ökad lönedifferentiering. Vi får hoppas att ”krutet” i nästa rapport – istället för inslagningen av vidöppna dörrar – läggs på vad som konkret behöver göras i form av brytandet av alla de barriärer – utbildningsgap, språk, bostadssegregation för att nämna några – som hindrar. Sedan handlar det förstås ytterst om solidaritet och fördelning men där kan vi knappast vänta oss något från en regering, som sitter all fastare i politikens mittenfåra och som inget hellre vill än att efter nästa val regera ihop med borgerliga partier.

Kommentarer är stängda.