Den märkliga kvinnosynen hos en av Arnaults bästa vänner

Författaren Stig Larsson (som inte ska blandas ihop med den döde deckarförfattaren och antirasisten Stieg Larsson) och akademiledamoten Horace Engdahl är båda nära vänner med den så kallade kulturprofilen Jean Claude Arnault. Stig Larsson är också nära vän med Horace Engdahl och med Arnaults fru Katarina Frostenson (också akademiledamot) och var nära vän med Horace Engdahls tidigare fru Ebba Witt-Brattström i decennier.

I en lång artikel i Expressen uttalar sig Stig Larsson om de anklagelser om våldtäkter, sexuella trakasserier och övergrepp som riktas mot Arnault:

Författaren Stig Larsson lärde känna Jean-Claude Arnault på 1980-talet. Han anser sig vara god vän med Katarina Frostenson och han höll tal på deras bröllop.

De senaste 15 åren har Larsson och Arnault setts sporadiskt, någon gång per år, senast i somras i Paris för att äta middag tillsammans.

Han säger att han är chockad över uppgifterna.

– Så länge han har varit i min närhet har han aldrig gjort något han tycker är otillbörligt på något sätt. Då skulle jag ha reagerat, jag funkar så, säger Stig Larsson.

[…]

Tror du på det i dag? 

– Nej. Tänk efter, jag har känt killen väldigt länge, i flera decennier. Du har säkert känt många i flera decennier också och så har du en viss bild av den människan. Sen påstår någon någonting om den människan. Låt oss säga att en väninna till dig påstås vara pyroman. Då är väl det första du tänker; ”det här kan inte stämma”.

[…]

Hur skulle du beskriva hans kvinnosyn, du har känt honom i decennier?

– Som en typisk schablonmässig fransk kvinnosyn. Väldigt gentlemannamässig.

– Korrekt. Drar ut stolar och du vet. Väldigt borgerlig, inte på ett sätt som jag är van vid. Det är en kulturell skillnad, säger Stig Larsson.

Men du har aldrig sett honom bete sig på det sätt som beskrivs mot en kvinna?

– Nej, då skulle jag bli helt chockad. Jag skulle omedelbart agera.

– Skulle Jean Claude ha gjort något skulle jag ha agerat på en gång. Knuffat till honom eller något.

Många man pratar med säger att det funnits ett rykte om honom, att han tafsade på kvinnor och så. Det ryktet nådde aldrig dig eller? 

– Jo, jo, jo. Men det var innan jag lärde känna honom.

– Jag flyttade till Stockholm 1976 och när öppnade Café Opera, 1980 eller 1981? Då såg jag honom och jag tyckte att han satt med olika tjejer. Jag visste vem han var. Det fanns ett rykte att han hade massa tjejer. Det var inte det han han skulle kladda på dem, det var bara det att han syntes med olika tjejer. Det var det rykte som fanns.

Ärligt är Stig Larsson svar om att inget visste, om att det var saker som förkom innan han kände Arnault osv inte ett dugg trovärdiga med tanke på hans eget liv med rader av övergrepp mot tjejer och kvinnor. Att han skulle ha ingripit om han sett något är faktiskt inte ett dugg trovärdigt Stig Larsson hävdar dock att det var kvinnorna som var drivande i det som han kallar SM-sex men även i det fallet är han ärligt sagt inte trovärdig med tanke på hans kvinnosyn:

– Ja, det kan man i och för sig säga men i verkligheten är det på det sättet att tjejer spelar spel. Som kille måste du lära dig att avläsa det där för annars kan du inte hålla på med sex. Sista gången jag höll på med det sadomasochistiska var för 20 år sedan. Men rätt många av mina killkompisar har torskat för våldtäkt när tjejerna varit med på det. Jag känner de killarna och vet att de aldrig skulle våldta en tjej. I dag tror jag till och med att det finns en folklig opinion emot tjejer som anmäler killar. Tjejer anses i dag vara glorifierade madonnor. Det är de minsann inte. Tjejer beter sig som svin ofta. Du är tjej, du blir arg på mig när jag säger det. Men vad fan ska jag ljuga för dig för?

[…]

Ändå säger du – fastän du inte träffat några själv – att tjejer ofta är svin. Vad baserar du det på, dina vänner?

– Jag baserar det på mina kompisar, polare till mig. Jag litar på dem och tror inte att de ljuger för mig. Jag tycker att det är ganska obehagligt att leva i samhälle där du har tabun, till exempel att kvinnan per definition aldrig är ond. Kvinnor som mördat män har gått fria. Först när de mördar den tredje mannen med 30 knivhugg börjar man reagera. Hade det varit en man som gjort likadant hade det varit helt annorlunda. Jag menar att vi lever i ett samhälle – och det här är inte kvinnans fel utan sådana som du som är journalist – där män förtrycks. Män förtrycks mer av kvinnor i dag än vad kvinnor förtrycks av män.

I en intervju med Stig Larsson i Sydsvenskan står det så här om övergreppen:

I slutet av boken beskriver du hur du har sadomasochistiska relationer med väldigt unga kvinnor som har självskadebeteenden. Det finns en obehaglig scen där en tjej börjar gråta när du binder, piskar och sen har analt samlag med henne.
–?Ja, det kunde ju ha gått riktigt åt helvete. Tänk om hon hade anmält mig!

Tyckte du inte att det var jobbigt att tjejen blev ledsen?
–?Äh, hon ville ju själv egentligen. Hon ville att vi skulle göra det igen sen. Det är ju det som är det knepiga, tjejer vill en sak men säger något annat.

Som försvarare av Arnault är Stig Larsson inte trovärdig för fem öre. Han är en del av samma kultur och har uppenbart betett sig på liknande sätt som Arnault fast ibland kanske ännu värre. I Stig Larssons hjärna är Arnault oskyldigt anklagad. Kvinnorna vill ju själva verkar vara hans attityd. Maken till sunkig kvinnosyn får vi nog leta efter. Larsson och Arnault verkar faktiskt vara samma andas barn.

Stig Larsson medger också helt öppet i intervjuer att han utnyttjade sin upphöjda position, sin kändismakt, till att få tag på unga kvinnor att ha sex med. Precis som Jean Claude Arnault. De två är delar av samma kultur. En kultur där övergrepp mot unga kvinnor är normalt, en kultur där de unga kvinnorna vill utsättas för övergrepp enligt Larsson. En kultur med starka kopplingar till Svenska Akademin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • John Snowman

    Ja BDSM är då inget jag skulle våga mig på i privatlivet. Det finns väl klubbar för sånt?

  • Olof Larsson

    Svenska Akademin må vara en bärande kulturinstitution men den är samtidigt till sin konstruktion ett slutet sällskap, som såvitt jag förstår inte på minsta sätt är underkastad någon offentlighetsprincip. Valet av nya medlemmar sker i en sluten krets även om valet formellt måste bekräftas av Akademins höge beskyddare, den svenske kungen.

    Inom slutna sällskap, hur ädla och höga dess syften än är, har det historien igenom uppstått egendomliga beteenden som ibland totalt urartat. Svenska Akademin är knappast unik i detta. Ordenssällskap och diverse ljusskygga föreningar är andra exempel. Sekter – såväl religiösa som politiska – är ett tredje exempel.

    Det är i slutenheten problematiken ligger

    • Ja, det har du delvis rätt i. Stig Larsson och Jean Claude Arnault tycks ju också ingå i kretsen, trots att de inte sitter i Akademin. Det handlar om fler saker än så. Känslan av att vara förmer, upphöjdheten, känslan av att vara viktigt, av att ha makt.

      Men det går förstå att ändra på. Svenska akademin har redan ändrat stadgarna eller praxisen i förhållande till stadgarna. De byter den ständige sekreteraren torts att det inte var avsikten från början. På samma sätt kan de ändra förfarande och/eller stadgar när folk väljs in och när folk vill lämna. OM Nobelstiftelsen kräver att de ändrar för att få bestämma vem som ska vara litteraturpristagare så ändrar de nog snabbt som bara den.

      Maktförhållanden går också att utjämna. Men det är en längre, långsammare och mödosammare process.

      • Olof Larsson

        Med all respekt förstår jag inte din tendens att diskutera i rätt eller fel. Ett resonemang behöver inte utesluta ett annat, och försöka täcka helheten är knappast görligt.

        Själv ser jag ingen motsättning till mitt resonemang. Upphöjdhet och känslan av att vara förmer är ofta kopplade till attribut. Ett attribut, bland andra, kan vara det slutna sällskapet, upphöjdheten att få tillhöra det och avundsjukan att inte få vara medlem. Även om man inte är medlem kan det ändå ge status att känna någon av de ”utvalda”. Lismandets logik i sammanhang som dessa har förföljt mänskligheten och dess samhällsbyggen så länge det funnits så kallade ”civilisationer”.

        • Ett resonemang behöver självklart inte utesluta ett annat. Men ibland är det så.

          Stig Larsson är inte trovärdig när det gäller hans försvar av Arnault som jag ser det. Andra kan ha en annan uppfattning om det. Jag ser inte heller Stig Larsson som trovärdig när han uttalar sig om BDSM-sex och de unga kvinnor det handlar om. Detta på grund av hans kvalmiga kvinnosyn.