Ett antal unga män åtalads för att ha våldtagit en kvinna i en trappuppgång i Fittja. Den utsatta kvinnan lämnade ett par olika berättelser, fick inget stöd av vittnen och polisen hade gjort ett mycket dåligt jobb. Bland annat hade de först undersökt fel trappuppgång. Att kvinnan berättade lika olika berättelser hade sannolikt inte spelat nån roll om det funnits stöd i teknisk bevisning eller vittnesmål. Men när det nu inte fanns så leder sådant till minskad trovärdighet.
Lagstiftningen i Sverige är skriven så att en åklagare måste bevisa en åtalads skuld och den som misstänks för brott ska inte behöva bevisa att den är oskyldigt. Det ställer krav på noggranna polisutredningar och välförberedda åtal. En dålig utredning kan leda till att en skyldig frias men det vore mycket värre om oskyldiga dömdes i större utsträckning än vad som redan sker (det är ett fåtal falla varje år). I fallet med kvinnan i Fittja tycks en dålig polisutredning var en viktig orsak till att de blev friande dom:
De flesta av oss som har läst förundersökningsprotokollet och domen i fallet Fittja är överens: det undermåliga polisarbetet kunde inte leda fram till något annat än ett frikännande. Polisen har sjabblat så mycket att det inte går att avgöra om kvinnan utsatts för en brutal gängvåldtäkt eller om hon betalat för narkotika med förnedringssex. Det är helt rätt att polisutredningen nu JO-anmäls.
Inblicken i platsen där brottet ska ha skett är vämjelig. Trappuppgången det handlar om är en social avstjälpningsplats som för tankarna till de hopplösa fattigkvarteren i Gomorra. Det är en smärtsam bit av Sverige. Och av klassamhället. Om kvinnan hade varit säg lärare i stället för en narkoman vars hela persona redan utmanar samhällsmoralen, hade förmodligen polisen ansträngt sig mer.
Polisen arbeta har varit totalt undermåligt, Vittnes- och målsägandeförhör har inte bandats och där inte kunnat användas, utpekanden av gärningsmän på et tidigt stadium har polisen skitit i, förundersökningen startade först 10 månader efter anmälan osv. Ingenting tycks ha gjorts enligt regelboken. Resultatet i rättegången har därmed varit givet:
Den genomgående kritiken mot polisen handlar om brist på dokumentation. Framför allt har uppgifter som framkommit i förhör med kvinnan inte skrivits ned. Som att hon i mars pekade ut en gärningsman från en spaningsbild. Eller att hon i juni kördes runt i polisbil i området och då pekade ut brottsplatsen. Inte heller när polisen pratade med en man som bodde i huset, som angetts som vittne till våldtäkten, gjordes ett formellt förhör.
Och det här verkar vara mer rutin än misstag. Om man ska tro tingsrätten har förundersökningsledaren undvikit dokumentation under hela utredningen. I stället har han gjort minnesanteckningar om vad som hade kunnat vara avgörande samtal och förhör. Ofta har det skett långt i efterhand.
[…]
Det mesta talar för att kvinnan ”blev utsatt för någonting i Fittja”, slår tingsrätten fast. Men det räcker inte. För på grund av polisens undermåliga arbete har målet helt fått byggas på kvinnans uppgifter och vaga minnesbilder. Tingsrätten har både behövt väga in att det har gått lång tid och att kvinnan är en missbrukare som vid tillfället hade en salig blandning av narkotikaklassade preparat i kroppen.
Samtidigt vet vi inte om en bra polisutredning lett till en fällande dom. Det är inte säkert att så hade varit fallet. Det kan inte heller ha varit så brutalt som det ibland framstår i media. Kvinnan hade inga fysiska skador. Hennes berättelse har varit full med motstridiga uppgifter. Det betyder dock inte att kvinnan inte har utsatts för det som hon säger. Men det betyder att folk borde ara lite försiktigare när de uttalar sig om målet. Det finns ingen anledning att misstro kvinnan, men det betyder inte alltid att de går at få en fällande dom ändå.
I det här fallet bör det riktas mycket hård kritik mot polisen, men ingen kritik mot tingsrätten. Med den brist på bevisning som fanns kunde de inte göra annat än att frikänna männen.
Våldtäkter är notoriskt svåra fall i rätten. ord står ofta mot ord. bevisläget är i allmänhet svårt och vittnen saknas för det mesta. eftersom skuld ska bevisas medan oskuld inte behöver bevisas kommer det att bli många friande domar i våldtäktsmål och många skyldiga kommer att gå fria. Det finns ingen lösning på detta problem.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Våldtäkt, Gruppvåldtäkt, Fittja, Fittjadomen, Sexbrott, Sexualbrott, Polisutredning, Förundersökning, Polisen, Rättsväsen, Brott, Våld, Botkyrka, Stockholm, Samhälle, Politik
Jo, men det är väl knappast de ”skarpaste knivarna i lådan” som blir poliser. Dåliga polisutredningar verkar liksom vara mer regel än undantag. Inte har det väl heller blivit bättre efter den jävligt byråkratiserande omorganisationen.
När det gäller rekryteringen till polisen är det ju så att det är en väldigt massa sökande, långt fler än antalet platser som finns att tillgå. De flesta bedöms dock som olämpliga. De klarat inte de tester som behövs, både psykiska och fysiska. Kvar blir inte sn så många att platserna på utbildningarna går att fylla. Att starta nya polisutbildningar kommer därför att ah noll effekt på antalet poliser.
Jag föreläser varje år på polisutbildningen i Växjö och de som utbildas är enligt min mening förvånansvärt bra. De motsvarar inte alls våra fördomar om hur poliser är.
Har du verkligen läst den här domen, Anders?
Och apropå ”fysiska skador” som inte fanns -läkarundersökningen gjordes 1-2 timmar efter övergreppen. Vet du inte att blåmärken aldrig syns direkt utan det tar 1-2 Dagar innan dom uppkommer?
Traumatiserade personer beter sej inte som icke-traumatiserade -hur kan utlämna det och skylla på droger?
Jag har läst. Jag vet. Problemet är oavsett allt annat att polisen gjorde ett uselt jobb. Tingsrätten kan inte kritiseras i sak. Det är min bestämda uppfattning. samtidigt finns som jag skriver ingen anledning att betvivla hennes berättelse, men det finns inga bevis för att hennes berättelse är korrekt. Ingen kan dömas enbart baserat på en målsägares, ett offers berättelse.