Det dödliga våldets utveckling

Del 2 av 5 i serien Brottsutvecklingen sen 2005

Under 2000-talet har det årligen i Sverige skett i genomsnitt 91 fall av dödligt våld, i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång enligt Brå:s senaste rapport som publicerades i januari 2017 och omfattar tiden fram till 2015. De senaste två decennierna har det dödliga våldet minskat och internationellt sett är den minskande trenden inte unik. Många andra europeiska länder uppvisar en likartad utveckling, även om det finns vissa skillnader när det gäller brottens karaktär. Sen 2015 har dock antalet fall av dödligt våld i Sverige legat på en något högre nivå än tidigare under 2000-talet.

Andelen faktiskt konstaterade fall av dödligt våld bland de initialt polisanmälda brotten om dödligt våld ligger på omkring en tredjedel, enligt Brås granskningar. Den nivån överensstmmer mycket väl med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik.

Det dödliga våldet är antalsmässigt en förhållandevis liten brottstyp. Både Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik och uppgifterna från Brås studier visar också att det dödliga våldet minskat sedan inledningen av 1990-talet. Minskningen av det dödliga våldet sedan 1990-talet är inte unik för Sverige, utan har även konstaterats i flera andra europeiska länder, såsom Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Finland och Estland  men även i USA och i Australien. I sammanhanget kan också nämnas att det under 00-talet och delar av 90-talet anses ha skett en allmän minskning i traditionella vålds- och stöldbrott (exempelvis misshandel, bostadsinbrott etc.) i flera europeiska länder, däribland Sverige.

Undersökningar i Sverige har visat att det som minskat framför allt är alkoholrelaterat dödligt våld mellan vuxna män, liksom dödligt våld mot barn. Fram till 2014 minskade också det dödliga våldet totalt i Sverige för att därefter öka något och ligga kvar där. Ökningen av våldet kom först i Göteborg och Västsverige följt av Malmö och Skåne samt Stockholm. Sen 2015 har dock det dödliga våldet i Göteborg minskat och mest har dödligt våld med skjutvapen minskat.

Minskningen av det dödliga våldet är störst för fall där barn under 15 år är offer, men syns även bland vuxna kvinnor och män. Ofta äger det dödliga våldet rum i socialt marginaliserade miljöer, och det är relativt ofta personer med missbruks- och/eller psykiska problem som begår och som drabbas av dödligt våld. Under 2000-talet har andelen alkoholpåverkade gärningspersoner och offer minskat, medan narkotikapåverkade gärningspersoner och offer har ökat något.

Eftersom dödligt våld är en liten brottstyp kan dock den årliga variationen vara stor och ett bättre sa?tt att beskriva utvecklingen över tid är därför att se på det genomsnittliga antalet fall under femårsperioder från 2001 till 2015. Den senaste femårsperioden har i genomsnitt 85 fall av dödligt våld skett årligen. Motsvarande antal för åren 2001–2005 var i genomsnitt 92 fall av dödligt våld.

De tre senaste åren har dock sett en högre nivå på det dödliga våldet i Sverige vilket gör att det nu är samma antal fall per år även under senare tid som under de tidigare åren på 2000-talet. Efter en långsiktig minskning av det dödliga våldet under 20 år har det alltså börjat öka. Detta är inte unikt för Sverige utan samma utveckling kan ses i andra länder som exempelvis USA.

I två tredjedelar av fallen känner de inblandade varandra sedan tidigare, antingen som familjemedlemmar eller på annat sätt. Kvinnor dödades i nära 80 procent av fallen inom familjen medan motsvarande siffra för män var 20 procent. Andelen fall inom familjen har minskat något över perioden, medan andelen fall som sker inom ramen för konflikter i brottslig verksamhet eller andra fejder har ökat. Det dödliga våldet begås huvudsakligen med någon form av vapen, vanligen kniv.

Andelen fall där de inblandade är obekanta har minskat något sett över hela perioden 2000–2013, från i snitt 13 procent av fallen under de första fem åren till i snitt 8 procent under periodens sista fem år.

Vid dödligt våld i nära relation är det i majoriteten av fallen en kvinna som utsätts för dödligt våld och en man som är gärningsperson. Kvinnor som utsätts för dödligt våld i nära relation utgör omkring hälften av de totalt i genomsnitt 25 kvinnor per år som faller offer för dödligt våld. Dödligt våld i nära relation mot kvinnor har dock minskat, sett både i ett kortare och i ett längre perspektiv. Antalet fall har åren 2008–2013 minskat till att i genomsnitt 13 kvinnor dödats, jämfört med i snitt 17 sådana fall per år tidigare, under både 00-talet och 1990-talet. Det innebär att denna typ av dödligt våld i nära relation minskat med närmare 20 procent sedan början av 00-talet.

Dödligt våld mot barn får mycket uppmärksamhet i medierna, och kan därför möjligen uppfattas som en brottstyp som ökar i samhället. I själva verket har denna offerkategori minskat under flera decennier, både i Sverige och i andra närliggande länder, såsom England och Finland. I fyra fall av fem år det föräldrar som är gärningspersoner när barn faller offer för dödligt våld. När barn, i synnerhet de allra yngsta, dödas är strypning eller kvävning den vanligaste dödsorsaken

Mellan perioderna 1990–1995 och 2005–2010 minskade andelen spontanbråk och dispyter med nära hälften. Även dödligt familje- och partnervåld minskade andelsmässigt. Denna förändring har konstaterats i tidigare undersökningar och inträffade till största delen under 1990-talet, men minskningen har fortsatt något även under den senaste sexårsperioden, 2008–2013. Den typ av dödligt våld som betecknas som kriminella konflikter har däremot fortsatt att öka antals- och andelsmässigt på 2000-talet, från 6 procent under första halvan av 1990-talet till 16 procent åren 2008–2013.

Omkring 70 procent av det dödliga våldet utövas med något slags vapen: kniv, skjutvapen eller slagvapen. Det som begås med kniv är och har varit den dominerande våldsmetoden i Sverige sedan 1970-talet. Detta mönster känns igen ifrån andra länder i norra Europa. Under 2000-talet utgör dessa fall i genomsnitt drygt 40 procent av samtliga fall av dödligt våld. Sambandet mellan dessa brott och alkoholberusning är tydligt.

Från åren 2010–2011 till åren 2014–2015 ökade andelen fall av dödligt våld som utförts med skjutvapen från omkring till 22 till 31 procent. Framför allt är det andelen dödligt våld med skjutvapen inom kriminellt relaterade konflikter som har ökat. Ökningen har fortsatt även under de senaste åren utom i Västsverige och Göteborg där det istället minskat. Detta innebär att Sverige blivit mer likt andra länder där den typen av dödligt våld länge varit det vanliga. En liknande utveckling finns också i de andra nordiska länderna. Utvecklingen är också att våldet förskjutits till de större städerna vilket också innebär att Sverige allt mer liknar länderna längre söderut i Europa som exempelvis Nederländerna, Tyskland och Spanien.

Dödligt våld genom misshandel utan vapen (knytnävsslag, sparkar) är inte särskilt vanligt. Det har även minskat något andelsmässigt under perioden 2000–2013 och ligger på en nivå på drygt 10 procent, totalt sett.

Andelen uppklarade brott är högre vid dödligt våld jämfört med de flesta andra typer av brott. Under 2000-talet klarades i genomsnitt över 80 procent av brotten upp. Andelen har dock minskat något över tid, särskilt i storstadslänen.

Andelen fängelsedomar har ökat kraftigt medan andelen som döms till rättspsykiatrisk vård har minskat. Under de senaste åren har ungefär 80 procent av gärningspersonerna dömts till fängelse.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Den minskande brottsligheten i SverigeInbrott – en minskande brottslighet >>
Advertisements