Jenny Sonesson i GP utgår ifrån enskilda handlare och deras upplevelser för att bestämt hävda att rån och stölder är ett groteskt växande problem. Det är inte sant. All forskning och statistik visar motsatsen. Hon begriper inte det ämne hon skriver om.
Att ta enskilda upplevelser som ett tecken på något generellt är helt orimligt. Det leder till att verkligheten förfalskas. Jag känner exempelvis till minst 4 butiker som aldrig haft en enda stöld, aldrig ett enda rån och aldrig ett enda inbrott. Skulle jag ta det som intäkt för att påstå att butiksrån och butiksstölder inte existerar vore jag dum i huvet. Jenny Sonesson gör precis så, fast omvänt. Det är oseriöst och visar på en stor okunskap hos denna högervridna ledarskribent.
Butiksstölder är i de flesta fall snatterier och berör mindre värden. De undersökningar och de rapporter som finns angående detta visar att det är en minskande typ av brottslighet.
Inbrott i butiker är så ovanligt att det inte en finns några rapporter om det. Kvar har vi med andra ord butiksrån.
Butiksrån utgör cirka 10% av alla rån och har så gjort under långt tid. Någon ökning av antalet butiksrån föreligger inte utan de har minskat något i likhet med alla sorters. Nivån vad det gäller butiksrån har varit ungefär den samma under de senaste 10-15 åren.
När det gäller snatterier så kan jag inte se att det vore fel av butiker att neka personer tillträde till butiken om de flera gånger ertappats med att snatta. tt de flesta snatterier inta tas upp och leder till åtal är också rimligt. Varför slösa 100 000-tals kronor på ärenden som gäller inga summor alls.
Sen till nolltoleransen. Att det är den som skulle ha lett till minskande nivåer av snatteri i New York är precis lika dumt tänkt som att ta enskilda upplevelser som intäkt för. De flesta snatterier i New York går inte heller till åtal, de anmäls sannolikt inte ens. Det som lett till minskad brottslighet i New York är främst att fattiga till stor del rensats bort, tvingats bort, från de centrala delarna av staden. Det har inget med nolltolerans att göra.
Brottsligheten i New York är fortfarande långt över den i Sverige. Långt över. Det är alltid lättare att få brottsligheten att minska om den är hög. Som den är i New York. I Sverige är den låg, betydligt lägre än i New York och därför är det svårare att minska brottsligheten i Sverige. Jenny Sonesson begriper inte ett dyft om det hon skriver om. Hennes ledare består av staplade okunnigheter och fördomar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brott, Jenny Sonesson, GP, Nolltolerans, Butiker, Handeln, Butiksrån, Butiksstölder, Snatteri, Samhälle
”Nivån vad gäller butiksrån har varit ungefär densamma under de senaste 10-15 åren”
Med tanke på allt fler kontantlösa butiker och allt mindre kontantanvändning kan man tycka att butiksrånen borde minskat.
Ja, helt riktigt. Men då det blivit ännu svårare att rån banker och värdetransporter så är butiker et enda ställe som fortfarande kan ha kontanter. det har skett en viss överflyttning där.. Se inlägget om rån.
Det kan säkert vara en del av förklaringen men inte hela. ”Utdelningen” vid butiksrån mot t.ex. en servicebutik handlar om några tusenlappar. Bank- och värdestransportrån på tiden det begav sig, inte sällan förenade med genomtänkt logistisk planering, gav storleksordningar större ”utdelning”. Den bild jag har är att den ”typiske” servicebutiksrånaren är en annan typ av brottsling. En person i behov av pengar för stunden och där rånet mer har karaktären av en handling i desperation än en välplanerad ”operation”. Men visst det har säkert begåtts bankrån även enligt denna karaktäristik.
Det är den förklaring Brå ger. Det handlar dessutom om absoluta tal. Eftersom befolkningen samtidigt har ökat så har vi en reell minskning även vad det gäller butiksrånen.