Varför sånt fokus på gatugängen?

Det finns gatugäng i Sverige. Det är välkänt. De langar narkotika av olika sorter, men främst cannabis, Sveriges vanligaste drog. Amfetamin är näst vanligast, men de gäng vi läser om i media handlar sällan med amfetamin, däremot ibland med kokain enligt domar som finns. Vilka som säljer amfetamin i Sverige är okänt för de flesta, som det verkar även för polisen.

De här gatugängen är de som skjuter mot varandra och de är ofta baserade i olika arbetarklassförorter. Men det finns mäktigare ekonomiska intressen bakom gatugängen. De som färser dem med drogerna. Vilka de är är okänt. Polisen tycks inte arbeta med tt kartlägga drogtrafiken, utreder inte vilka det är som är narkotikagrossister och  tycks inte arbeta långsiktigt. För sådant arbete ger ingen hög uppklarningsprocent och ger inga mätbara resultat på kort sikt. Därför består bekämpningen av narkotikabrott av att olika gatulangare och brukare grips med cannabis på sig varvid de kan dömas. Det ger en uppklarningsprocent på 100% men är inte effektivt på något sätt.

Gatugängen tjänar inga stora pengar i sammanhanget. Grossisterna och smugglarna tjänar mycket mer. Men ingen polis i Sverige, ingen myndighet, ingen alls vet egentligen hur de stora mängderna med narkotika kommer in i Sverige, ingen vet vem som smugglar narkotikan och ingen vet egentligen hur den smugglas. Det är lätt att fokus på unga fattiga män utan framtidsutsikter, betydligt svårare att fokusera på människor som uppträder som affärsmän med stora hus och flotta bilar.

Alla vet varifrån narkotikan kommer och vilka som dominerar framställning och smuggling internationellt. Det är välkänt att cannabis produceras i Nordafrika, Mellanöstern, Afghanistan och många andra delar av världen. Lokal produktion i västvärlden, även i Sverige, har också blivit mycket vanligare vilket gör att det finns många producenter. Men vägen in i Sverige är något oklar, sannolikt kommer det mesta i containrar via hamnen i Göteborg eller via färjorna i södra Sverige. Men ingen har egentligen undersökt saken.

När det gäller amfetamin produceras det i Tjeckien, Polen, Baltikum, Nederländerna och Belgien. Troligen har kriminella mc-gäng och olika gangstergäng i Östeuropa kontroll över produktion och smuggling. Containrar från Antwerpen och Rotterdam på fartyg eller containrar via lastbil i södra Sverige är de troligaste smugglingsvägarna. Men inget vet egentligen riktigt. Några större polisiära utredningar görs nämligen inte.

Kokain produceras i Sydamerika, det smugglas till Spanien och Italien för vidare färd norrut. Exakt hur det kommer in i Sverige vet ingen, men det troligaste är via containrar till hamnen i Göteborg. Det är känt att italienska ’ndranghetan i Kalabrien har stor del i vidaredistributionen av kokain i Europa, men denna kriminella organisation finns troligen inte i Sverige. Det har dock aldrig undersökts så ingen vet egentligen inte. Det anses också att de kalabriska kriminella familjerna samarbetar med kriminella nätverka i det forna Jugoslavien som sen länge byggt upp smugglingsvägar till norra Europa för cigaretter och heroin. Jugoslaviska kriminella nätverk har traditionellt ett starkt fotfäste i Sverige. Frågan är om dessa nätverk fortfarande kontrollerar smugglingen till Sverige inklusive grossistförsäljningen. Ingen vet egentligen, ingen har undersökt eller utrett saken.

Det är dock känt att det så kallade Södertäljenätverket med bas i den kristna syrianska/assyriska befolkningsgruppen har egna kontakter i Sydamerika. En av deras mer kända ledare, som nu sitter i fängelse i Frankrike för storskalig kokainsmuggling, levde under en tid i Colombia, och andra svenskar har blivit gripna i Karibien för storskalig kokainsmuggling kopplad till Frankrike. Kanske är det is jäva verket detta nätverk som dominerar införseln av kokain till Sverige.

Heroin är ingen stor drog i Sverige men det är stort i Norge och Danmark. Det ansågs länge att ett kriminella nätverk med bas i Sverige dominerade heroinsmugglingen till Norge. Det handlar om den så kallade Naserligan, också kallad Albanligan, med bas bland albaner från Makedonien och i Göteborg. Är det fortfarande så att detta nätverk dominerar heroinimporten till Norge och Sverige? Kanske också till Danmark? Ingen vet egentligen. Ingen har utrett saken. Ingen har undersökt det. Är det samma nätverk som dominerar som också kokaingrossist och cannabisgrossist? Det finns stora cannabisodlingar i många delar av det forna Jugoslavien som Makedonien och i Albanien för den som vill se. Men ingen har undersökt frågan. Inga utredningar har gjorts. Heroin produceras idag främst i Afghanistan. Smugglas via Balkan och Ryssland till Europa. Men exakt hur det kommer till Sverige är det ingen som egentligen vet.

Så länge narkotikan kommer in i Sverige så finns det en möjlighet för småkriminella smågangsters i arbetarklassområden att tjäna pengar på detta. Sådant leder till konflikter och med tanke på hur nära våldet alltid finns bland fattiga och förtryckta människor så blir det lätt väldigt våldsamt. Problemet är att våldet kommer att fortsätta så länge fattiga människor förtrycks och så länga det går att tjäna pengar på olagligheter.

Fokus när det gäller polisens arbeta mot narkotika borde förändras. Det borde vara inriktat på att sätt dit grossisterna och smugglarna. För att frigöra resurser till den behöver svensk narkotikalagstiftning förändras. Innehav för eget bruk bör inte var straffbart. Det skulle innebär att polisen slutade gripa missbrukare och smålangare för att istället fokusera på ordentliga utredningar mot de som tjänar de stora pengarna. På det sätt som polisen en gång i tiden gjorde i Sverige. Då greps också smugglare och storgangsters för smuggling och grossistverksamhet. Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Varför sånt fokus på gatugängen?”

  1. De som tjänar minst på narkotikan är inte sällan producenterna, fattiga bönder, antingen för att det krasst sett är deras försörjning eller för att de på olika sätt står i beroende narkotikakarteller. Dessa karteller existerar inte sällan i symbios politiska krafter av de mest skilda slag. Att komma åt detta är självklart mycket svårt eller i vissa fall helt omöjligt.

    Samtidigt är varje gram narkotika som säljs på gatan något som skadar den som brukar. Att bekämpa narkotikan även på denna nivå är nödvändigt. Det kan vara lite klichéartat att säga att här är det inte antingen eller utan både och som gäller, men i detta fall kan jag inte se det på något annat sätt. Jag har i snart 30 år jobbat med missbrukare och tror inte det finns några ”universalmediciner”. Vad det ytterst gäller är att ta små steg där det går, det kan handla om att bekämpa tillgänglighet och gatulangning, det kan handla om rehabilitering och det kan handla om sociala insatser. Inget kan uteslutas, varje verktyg behövs.

    1. Alkohol skadar betydligt mycket mer än cannabis. Det finns ingen som helst anledning till att innehav för eget bruk av cannabis ska vara straffbart.

      Sverige har på grund av sin politik den sämsta utvecklingen i Västeuropa när det gäller narkotikabruk och dödsfall. Länder som avkriminaliserat narkotikabruk har också minskat missbruket kraftigt. Ett exempel är Portugal. Nu har Norge följt efter.

      http://blog.zaramis.se/2017/12/14/narkotikainnehav-for-eget-bruk-avkriminaliserat-i-norge/

      Det är den vägen Sverige bör följa. Som bieffekt kan polisen också ägna sig åt viktigare saker än att ta cannabisbrukare för att få upp uppklarningsprcocenten. Det är så det hela främst används. Inget polisarbete görs idag för att sätt dit grossister. Det är helt orimligt.

  2. Vetenskapen är väldigt entydig skulle jag vilja säga. Jag känner inte till någon rapport som visar att samhällskostnaderna är högre för cannabis än för alkohol.

    Det där med inkörsport är bara trams. Den som röker cannabis vill inte ha amfetamin. Det är istället så att de som dricker är e som också börjar med amfetamin. Cannabis har istället en koppling till heroin, men heroin är inte vanligt i Sverige och den som använder cannabis börjar i 99% av alla fall inte med heroin. Alkoholö är det överlägset största problemet och alkoholmissbruk leder till amfetamin. Som ung var jag haschlangare, 90% i min klass hade prövat hasch. Ingen blev narkotikamissbrukare. Två i klassen blev alkoholister.

    Ju färre tillgängliga är helt okej för mig. men cannabis är idag tillgängligt för alla och har så varit sen 1970-talet.Kanske smartare att det inte blir ihopkopplat med andra droger, kanske smartare om inte kriminella kan tjäna pengar på det. Jag är dock inte intresserad av att legalisera hasch, bara att innehav för eget bruk inte ska var straffbart. Som i Norge och Portugal. I Portugal har bruket minskat efter att de ändrade lagen. I Sverige står bruket still på samma nivå. Det är alltså fortfarande olagligt att sälja cannabis i Portugal och Norge

Kommentarer är stängda.