Misshandel – brott som minskar i antal och andel

Under 2000-talet har årligen omkring 2–3 procent av Sveriges befolkning utsatts för någon form av misshandel, enligt de större offerundersökningarna. Den totala utsattheten för misshandel i befolkningen har enligt dessa undersökningar minskat något under åren 2009–2015 i jämförelse med början av 2000-talet. I genomsnitt har 2 400 personer per år skrivits in på sjukhusens slutenvårdsavdelningar för skador orsakade av misshandel eller ännu grövre våldsbrott. År 2014 var denna siffra 1 902 personer, vilket är den lägsta siffran under 2000-talet.

Under de elva år som Brå genomfört den nationella trygghetsundersökningen (NTU) är det årligen i genomsnitt 2,4 procent av Sveriges vuxna befolkning (16–79 år) som uppger att de utsatts för någon form av misshandel. Jämför man medelvärdet för åren 2006–2010 med åren 2011–2015 är det en något mindre andel som blivit utsatta under den senare perioden (2,2 procent jämfört med 2,5 procent). Andelen personer i befolkningen som utsatts för någon form av misshandel är enligt ULF-undersökningen högre än de siffror som NTU redovisar. Detta kommer sig troligtvis bland annat av att definitionen av våld är bredare i ULF. Dock kan man se att utsattheten även enligt ULF är lägre från 2009 och framåt, jämfört med i början av 2000-talet.

År 2015 var det enligt NTU uppskattningsvis 154 000 personer i befolkningen som utsattes för misshandel, och antalet händelser uppskattas till omkring 380 000. Det betyder att det i genomsnitt sker fler än 1 000 misshandelsfall per dag. Misshandel är därmed ett relativt vanligt förekommande brott, vanligare än exempelvis bostadsinbrott, men mindre vanligt än bedrägeri. Ungefär var fjärde person som uppger att de utsatts för misshandel har utsatts för en så allvarlig misshandel att den lett till besök hos läkare, sjuksköterska eller tandläkare. Det innebär att ungefär 0,6 procent av befolkningen, eller drygt 40 000 personer på ett år, utsatts för allvarligare former av misshandel. Även när det gäller allvarligare former av misshandel är tendensen att andelen utsatta personer i befolkningen har minskat något under åren 2011–2015 jämfört med åren 2006–2010.

Enligt Socialstyrelsens patientregister har under 2000-talet i genomsnitt knappt 2 400 personer per år skrivits in på sjukhus på grund av skador som orsakats av misshandel eller ännu grövre våldsbrott. Det handlar då ofta om relativt allvarliga skador, eftersom de inneburit att patienten fått en sängplats på en avdelning, och inte bara omhändertagits av öppen- eller akutvården. Majoriteten av fallen gäller frakturer och hjärnskakningar medan omkring 13 procent gäller kniv- och skottskador. I grova drag kan man beskriva utvecklingen som att den låg på en stabil nivå i början av 2000-talet, ökade något under åren 2005–2008 och därefter har minskat tydligt. År 2014 var det 1 902 personer som skrevs in på sjukhus till följd av våldsskador. Det är det lägsta antalet under de senaste 25 åren, 27 procent färre än 2007 och omkring 40 procent färre än 1994, det år då antalet inskrivna var som högst under den angivna perioden (omkring 3 100 personer).

Antalet personer som skrivits in med knivskador är tämligen konstant med omkring 260 fall per år under 2000-talet, även under de senaste åren när det totala antalet inskrivna är färre. Antalet har i stort sett varit konstant sedan 1970-talet. Något som faktiskt betyder att andelen knivskadade per år minskar i förhållande till befolkningen storlek.Däremot har antalet inskrivna med skottskador fördubblats under åren 2010–2014 jämfört med åren 2000–2004, från i genomsnitt 26 personer per år till i genomsnitt 54 personer per år.

Trots att offerundersökningar och sjukhusdata pekar på en minskande utsatthet för misshandel, har antalet anmälda misshandelsbrott ökat kraftigt, totalt med omkring 45 procent mellan 2000 och 2015.

År 2015 anmäldes cirka 85 000 misshandelsbrott (inklusive grov misshandel), vilket utgjorde knappt 6 procent av alla anmälda brott det året. Även om de anmälda misshandelsbrotten är många till antalet, är det bara en mindre del av alla de misshandelsbrott som sker som också anmäls till polisen. Som tidigare nämnts kan antalet fall av misshandel som enligt NTU sker varje dag uppskattas till över 1 000 fall. Antalet anmälda fall av misshandel per dag uppgår till drygt 230 stycken. Sålunda är det mindre än vart fjärde fall av misshandel som anmäls. Denna osäkerhetsfaktor medför att man ska vara för- siktig med att dra slutsatser om misshandelsbrottens karaktär och utveckling utifrån enbart statistiken över anmälda brott.

Det finns alltså ett stort mörkertal bakom den anmälda misshandelsbrottsligheten. Antalet anmälda misshandelsbrott har ökat kraftigt över tid. Mellan 2000 och 2015 ökade de med 45 procent, från 58 800 till 85 100 per år. Ökningen var kontinuerlig fram till 2011, men har därefter först avtagit och sedan ökat svagt. Enligt forskning på området beror detta främst på nya arbets- sätt och rutiner inom polisen samt en allmänt ökad uppmärksamhet på, och minskad tolerans för, våldsbrott

Bland de anmälda misshandelsbrotten är det tydligt att de som sker utomhus minskar medan de som sker inomhus ökar, samt att de som sker mellan obekanta minskar medan de som sker mellan bekanta ökar. Under 2000-talet ser man denna trend tydligt från och med 2007 och framåt. År 2006 var det ungefär lika många anmälda misshandelsbrott mellan bekanta som mellan obekanta, medan de anmälda misshandelsbrotten mellan bekanta 2015 utgjorde omkring 62 procent av samtliga anmälda misshandelsbrott.

Den allra vanligaste typen av misshandel är alkoholrelaterad och sker på allmän plats, ofta mellan personer som är tidigare obekanta med varandra. Både den som utsatts och gärningspersonen vid de händelserna är vanligen unga män. Denna typ av våld, mellan obekanta på allmän plats, tycks dock ha minskat något i omfattning, vilket ser ut att vara en bidragande faktor till den totala minskningen av utsatthet för misshandel under åren 2009–2015. Andra vanliga typer av misshandel är våld i privatbostäder mellan närstående och be- kanta, där offren ofta är kvinnor, samt våld som drabbar vissa grupper i deras yrkesutövning – exempelvis sjukvårdspersonal, taxiförare och väktare.

Män är väldigt tydligt överrepresenterade i misshandelssituationer, framförallt som gärningspersoner men även som utsatt för misshandel. Därutöver ser man även att personer från hushåll med relativt sett små ekonomiska och sociala resurser oftare både utsätts för och utövar misshandel. Till exempel är utsattheten mer än dubbelt så hög bland dem som inte fullföljt gymnasieutbildning jämfört med dem som har eftergymnasial utbildning.

Enligt NTU utgjorde män nära 90 procent av gärningspersonerna vid misshandel 2015, och motsvarande andel misstänkta4 vid anmälda misshandelsbrott var 82 procent, enligt kriminalstatistiken. Även vid utsatthet för misshandel är män överrepresenterade, dock inte lika kraftigt – omkring 65 procent av alla som utsätts för misshandel är män, enligt NTU. När en kvinna utsätts för misshandel är det i omkring 75 procent av fallen en man som är gärningsperson. När gärningspersonen är en kvinna är det dock oftast en annan kvinna som utsatts. Den utsatte och gärningspersonen är oftast i samma ålder, men yngre män tenderar att misshandla andra män i hög utsträckning, medan äldre män oftare misshandlar kvinnor. Andelen utsatta män har minskat under perioden 2011–2015, medan andelen utsatta kvinnor legat kvar på ungefär samma nivå som under perioden 2006–2010.

Utsattheten är som allra högst bland män i åldern 16–24 år. I den åldersgruppen är utsattheten mer än dubbelt så hög som i befolkningen som helhet. Framförallt är det inom den stora kategorin misshandel på allmän plats och mellan obekanta som unga män är överrepresenterade som offer. Även bland dem som skrivits in i slutenvård för våldsskador (där män utgör tre fjärdedelar) utgör de en högre andel än bland offren för anmäld misshandel (där män utgör 56 procent av personerna i åldern 15 år och äldre). Det är dock svårt att bedöma huruvida detta är en indikation på att mörkertalet i kriminalstatistiken är högre för misshandel mot män än för misshandel mot kvinnor, eller att våld som män respektive kvinnor utsätts för har olika karaktär.

När det gäller våld inomhus och i privatbostäder är offren oftare kvinnor än män. Av alla anmälda misshandelsbrott inomhus mot personer i åldern 15 år eller äldre var offret en kvinna vid 57 procent av de anmälda misshandelsbrotten 2015. Denna andel har under 2000-talet varierat mellan 52 och 58 procent.

Brottsförebyggande arbete mot misshandel bedrivs på många plan. Polisen lägger mycket tid på att förebygga våld utanför krogar i stadsmiljöerna, bland annat genom hög närvaro och snabba omhändertaganden av berusade personer. När det gäller våld i nära relationer bedriver brottsoffer- och kvinnojourer ett viktigt arbete, som också stärkts under 2000-talet.

Liksom för män är yngre kvinnor oftare utsatta än äldre. I Brås kartläggning av brott i nära relationer framgår att kvinnor i åldern 20–24 år är den grupp som i högst utsträckning uppger att de blivit utsatta för någon form av brott av en aktuell eller tidigare partner.

Att yngre kvinnor är mer utsatta för misshandel än äldre gäller även vid våld på allmän plats. Enligt ULF åren 2012–2013 var kvinnor i åldern 16–24 år utsatta för hot eller våld på allmän plats mer än tre gånger så ofta som kvinnor i åldern 25 år eller äldre. Resultaten visade även att denna utsatthet minskar i tidigare ålder för kvinnor än för män. Som mest minskar utsattheten för kvinnor redan efter 24-årsåldern, medan den för män minskar som mest först efter 34-årsåldern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!