Sveriges Hamnar dömda till skadestånd

Sveriges Hamnar är arbetsgivarorganisationen för de som äger och driver hamnverksamhet i Sverige. De representerar med andra ord APM Terminals i Göteborg som länge legat i konflikt med arbetarna i hamnen och på diverse sätt vägra följa avtal. Nu har Sveriges Hamnar blivit dömda i arbetsdomstolen för att de vägrat förhandla med Hamnarbetarförbundet. Arbetsdomstolen (AD) finner att Sveriges Hamnar som arbetsgivarorganisation är tvungna att förhandla med en arbetstagarorganisation om en sådan begär förhandling om kollektivavtal:

Lagtexten i 10 § medbestämmandelagen täcker situationen att en arbetstagarorganisation påkallar förhandling med en arbetsgivarorganisation i syfte att genom kollektivavtal reglera anställningsvillkoren för arbetsgivare och arbetstagare som är medlemmar i respektive organisation. Varken av kravet att förhandlingen ska avse förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, eller av kravet att förhandlingen ska beröra medlem i arbetstagarorganisation som är 13 eller har varit arbetstagare hos berörd arbetsgivare, följer att förhandlingen ska avse lokala förhållanden.

En utgångspunkt såväl för förhandlingsrätten enligt medbestämmandelagen som för föreningsfriheten enligt artikel 11 Europakonventionen är att arbetstagarorganisationer ska ha möjlighet att tillvara ta sina medlemmars intressen genom att i förhandlingar framföra sin ståndpunkt. Att arbetsgivarorganisationer har en lagstadgad behörighet att genom kollektivavtal bestämma vilka anställningsvillkor som ska tillämpas av berörda arbetsgivare, talar starkt för att arbetsgivarorganisationer är skyldiga att förhandla om att teckna förbundsavtal. I samma riktning talar att ett syfte med lagregleringen är att en arbetstagarorganisationer inte ska behöva tillgripa stridsåtgärder för att få till stånd förhandlingar.

Att arbetsgivarorganisationer ska vara förhandlingsskyldiga i sådana situationer motsägs inte av vad som framgår av förarbetena. Inte heller innebär en sådan förhandlingsskyldighet en orimlig belastning för dem. Arbetsdomstolen finner alltså att Sveriges Hamnar enligt 10 § medbestämmandelagen var skyldig att förhandla med förbundet om att teckna kollektivavtal som reglerar anställningsvillkoren för arbetsgivare och arbetstagare som är medlemmar i organisationen.

Vidare menar arbetsdomstolen att Sveriges Hamnar brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att inte förhandla i tid:

Sveriges Hamnar har brutit mot förhandlingsskyldigheten i 10 och 16 §§ medbestämmandelagen genom att inte medverka till att hålla ett förhandlingssammanträde inom föreskriven tid. Organisationen är därför skyldig att betala allmänt skadestånd till förbundet (54 och 55 §§ medbestämmandelagen).

[…]

I fall där en arbetsgivare gör sig skyldig till en ren förhandlingsvägran, dvs. överhuvudtaget inte medverkar till förhandling, bestäms det allmänna skadeståndet ofta till ett belopp i storleksordningen 30 000 kr (se t.ex. AD 2013 nr 38, AD 2012 nr 22 och AD 2009 nr 85).

Det finns som utgångspunkt skäl att se allvarligt på att en arbetsgivarorganisation inte iakttar förhandlingsskyldigheten enligt 10 § medbestämmandelagen. Emellertid framgår av utredningen att Sveriges Hamnar var villig att förhandla med förbundet i den aktuella förhandlingsfrågan, trots att man inte ansåg sig rättsligt förpliktad att göra detta. En förhandling har också hållits, om än inte inom föreskriven tid. Parterna har ett gemensamt ansvar för att förhandlingen genomförs skyndsamt. Förbundet har bidragit till att förhandlingen fördröjts genom att vänta närmare två veckor med att förklara vad förhandlingarna skulle avse. När Sveriges Hamnar framförde att organisationen på grund av pågående förhandlingar ville senarelägga förhandlingssammanträdet, föranledde detta inte förbundet att för Sveriges Hamnar förklara varför man ansåg att förhandlingssammanträdet inte kunde hållas senare.

Med bakgrund härav anser Arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet ska bestämmas till 20 000 kr.

Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér menar att domen tydligt visar att det är arbetsgivaren som förvägrar Hamnarbetarförbundet ett kollektivavtal medan förbundet gärna vill ha ett kollektivavtal.

– Vi hoppades på en konstruktiv diskussion kring hur Hamnarbetarförbundet skulle kunna bli en fullvärdig avtalspart eftersom vi organiserar de flesta hamnarbetarna. Vi hade t ex kunnat tänka oss en trepartslösning eller likalydande parallella avtal. I dagsläget har våra avdelningar ett välfungerande fackligt arbete och dialog med företagen i många av landets hamnar och det skulle underlätta om vi hade det även på pappret. Tyvärr var Sveriges Hamnar helt ovilliga att prata med oss i avtalsrörelsen, trots trycket från övriga näringslivet att få till en avtalslösning, säger Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér.

– Näringslivet har länge försökt sprida bilden av att Hamnarbetarförbundet inte vill ha kollektivavtal. Den här domen visar att det tvärtom är arbetsgivarorganisationen som inte vill komma framåt i frågan. Våra medlemmar sitter på massa erfarenhet och kompetens som kan bidra till hamnarnas verksamhet runtom i landet, om man involverar oss som facklig part, fortsätter Rönér.

Domen är den tredje tvisten 2017 där AD dömt till Hamnarbetarförbundets fördel. I våras förra året ålades Sveriges Hamnar att betala förbundets rättegångskostnader efter att de stämt Hamnarbetarförbundet i samband med varsel om sympatiåtgärder för hamnarbetare i Spanien.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements